Namnfunderingar.

Jag och 3-åringen går till områdets lilla jourlivs. I parken på vägen leker 4 barn varav en heter Felix, råkar vi höra när vi passerar.
3-åringen frågar:
-Varför heter han Felix?
-Jadu, jag vet inte säger jag, funderar och lägger till. Kanske hans mamma och pappa tyckte det var ett fint namn?
3-åringen funderar.
-Tycker du mitt namn är fint? (söööt!)
-Jaaa, det är jättefint. Det är pappa och jag som gett dig det namnet.
-Jaha, varför då?
-När du föddes så tyckte vi att du var så vacker och söt och så sa pappa att du ser ut som en liten Love och då fick du heta så.
-Jaha!

Så fortsatte vi till livset, förhandlade om glass och gick hem igen.
Underbara son med underbara funderingar.