vab o städ

Hemma med Tage som lider av ögoninflammation. En sjuka som inte är så farlig enligt mig, men ändå blir man bannlyst från dagis.
Men, men.
Tage lullar runt, leker med bilar, vi snackar en massa goja och sjunger, och vi tittar på film. De vanliga. Wall-e och Cars.

T var hemma igår. Jag är hemma idag. Vi måste ju dela lite.
Igår när jag kom hem hade T plockat undan fint i hallen. Sånt blir man skitglad av att möta. En undanplockad hall.
Vårt hem ser ut som en bombnedslag eftersom vi har en gammal soffa på högkant och ett enormt matbord i vardagsrummet tillsammans med för mycket kläder och leksaker osv osv.
Vårt hem har akut blivit för litet helt enkelt och städorken är långt borta.

Nåväl, en undanplockad hall. Lovely.

Idag är jag hemma.
När T kommer hem kommer han tycka att jag inte lyft ett finger.
Fast, jag har städat badrummet så det glänser. Till och med gjort rent vår tvättmaskin, inuti. Dvs gjort rent tvättfacken grundligt. Kommer han aldrig se. I promise!
Skulle plocka ur diskmaskinen lite senare, råkade notera lite väl mycket matresten i botten. Plockade bort det. Upptäcker att silen under var ju inte så fräsch. Plockade ur den och började diska rent den. Filtsilen under silen kanske man kan ta loss. Jorå.
Där under fanns en riktig överraskning.
Fy fan vilken grej!
Skriv in denna dag i er kalender, gott folk.

Idag har jag nog upptäckt nytt liv.
Inte i rymden. Nej, nej. Hold your horses.
Jag har funnit en annan slags livsform i vår diskmaskin. Typ.
Ingen som rörde sig eller så.
Men, jag blev verkligen paff av vad som mötte mig under understa silen.
Man kan väl säga såhär:
Matfett, matrester och annat skit tar en intressant form efter många diskar i en maskin.

Jag blev liksom inte ens äcklad. Bara fascinerad.
Sick. Sick. Sick.
Nu är väl ni sådär sjukt duktiga som gör rent era diskmaskinssilar heeela tiden. Men, då missar ni nåt. Det kan jag lova.

Nåväl.
T kommer aldrig notera min städning.
Här hemma ser det ut som om jag rullat tummar hela dagen.

hepatitarmar

Ringde City Akuten och fick tid samma dag för vaccinering inför Kina.
Hepatit A i vänster arm, Hepatit B i höger arm. Ducoral i handväskan som ska intagas ikväll och om en vecka.
Ny tid om en månad för påfyllnad av mina gamla vacciner och mera Hepatit B.
Mina armar är ömma.
Jag har hepatitarmar.
Igår kväll blev det en mycket trevlig middag med kära vänner på Södermalm. God mat. Massor av vin. Mycket snack och skratt.

Idag har jag ömma hepatitarmar OCH tungt huvud.
Min A-arm gör ondare än min B-arm.

Ynk. Ynk.

Stora frågor

1. Är det något vaccin man måste ha inför resa till Kina?

2. Pratar inte Mija Kinning (i Bygglov) lite konstigt?

3. Undrar om Victoria och Daniel har haft sex?


Vi diskuterar de stora frågorna här hemma idag.

Utmaning: Sjätte bilden i sjätte mappen

Huddinge Sjukhus 22/4 2004, igångsättning.
Elis föddes kl.01.14 den natten.

Utmanad av Tjockalocka.

Hairdos

Imorse vaknade jag upp med en frisyr som lätt kunde platsa i Leningrad Cowboys.
Ibland blir jag så förundrad över vilka hairdos jag kan lyckas med.
Mina knep är: Handukstorka håret precis innan läggdags, inte äga en hårborste och sova på det.


jag, den tredje från vänster, typ...

Slutsats och insikt: Okej, kanske dags att skaffa en borste efter år utan en endaste enda.

let it snow, let it snow, let it snow

Snön har verkligen vräkt ner. Bäst att passa på när snön verkligen ligger kvar på marken.
Vi går ut och gör en snögubbe! sa jag.
Jaaaa! ropade Love och Elis.
Så, när vi kom hem från min mormors kalas bytte vi kläder såfort vi kommit innanför dörren och kastade oss ut i snön.
Vi satte igång med rullandet av snöbollar med stor entusiasm. Den avtog rätt snart. Entusiasmen alltså.
Love och Elis ruttnade ihop totalt på att rulla snöbollar och satte igång att leka, brottas och åka snowracer istället.
Så där kröp jag runt på alla fyra med mina snögubbebollar. Magbollen blev lite stor, så jag var tvungen att ta i för kung och fosterland för att få den på plats.
Barnen fortsatte att brottas runt omkring mig. Svetten lackade.
Men, se så fin gubben blev!



Gjord av mig, och mig endast.
Kronan på verket blev min lilla snölykta. Jag är mycket nöjd. Barnen likaså.

Medans jag var ute ringde min pappa. T berättade att jag var ute och gjorde en snögubbe med barnen. Pappa hade skrattat lite och sagt till mamma att han nog visste vems idé det var.
Jorå, min mamma var nämligen likadan när jag var liten.
-Vi gör en snögubbe! sa mamma.
-Jaaaa! ropade jag och min syster.
Sen byggde mamma en snögubbe medans jag och syrran lekte.
Jag tror det var hon som gjorde snölyktorna också, när jag tänker efter.


Nåja.
Snölek, hur den än utövas är väldigt härligt.

I'm a lumber jack, and I'm okay.

Som den äkta Lumber Jack jag är, med rätt skjorta och allt, har jag spenderat några timmat i skogen idag.

Vad är det som är så svårt?!

Ärligt.
Varför har en del människor så svårt för att hälsa?!
Man rör sig runt skola och dagis på morgonen. Jag vet att jag personligen inte känner alla, men jag ser ju samma människor hela tiden. Andra föräldrar. De rör sig i samma banor som mig, vi möts på gångvägar, på skolgården och i dörrar. Jag tittar upp, och hälsar. Ingen överdrivet. Ganska enkelt. Inte svårt. Väldigt trevligt. Tycker jag.
Men, den största delen av människor verkar inte hålla med mig.
Folk tittar förbi, tittar bort, åt annat håll. Jag å andra sidan tittar upp, söker blick, hejar. Jag tycker att man gör så. Vuxna människor gör så. Alla gör så. Mina föräldrar har lärt mig så.
Jag fattar inte.
Alltså, det här händer på jobbet också.

Det är inte svårt att hälsa på folk!
Varför har folk så svårt att hälsa?!

Jag lever efter att: hellre hälsa en gång för mycket än en gång för lite.

Ibland tänker jag att jag kanske inte är minnesvärd eftersom folk som man kanske pratat med nån gång, tittar förbi en en annan gång. Kommer de inte ihåg mig eller?
Skitsamma. De ser ju att jag lämnar barn på samma dagis, på samma skola, jobbar på samma jobb.
Det är så lätt att lyfta blicken, skänka den en sekund till en annan människa och hälsa.

Hej.
Ett litet hej.

I´m going to China!

I mars förra året fixade jag mitt pass. Fixade det inför högskoleprovet.
Drev om att jag var en sån "globetrotter". Var hemma mina sista dagar som mammaledig. Helt annorlunda vardag mot idag.

I mars i år, åker jag till Kina!
Fatta. Till Kina!!!
Det ska bli helt sjukt intressant.
Jag blir borta i en vecka. En vecka fylld till bredden av aktivitet; Leverantörsvisiter, fabriksrundor, till och med lite runtresande i Kina. Intensivt som sjutton. Basen blir Shanghai.
En vecka, inte så lång tid för Kina.
En vecka, en evighet borta från min familj. T och barnen.

Imorse knåpade vi (jag och kollegan) ihop ett program och la fram det för vår chef.
Hon godkände och i slutet av dagen skickade vi en travelorder till Reseavdelningen.
Wohooo!

Jag ska få åka till Kina!

crazy people

Vad är det för galningar som har kvar julsaker i februari?!

Hrmmm.

Uppenbarligen sådana som vi: julstjärnor och elljusstake i fönstret, och adventsstake (som fortfarande används!) på bordet...

Det är som om allt står still i väntan på att flytt. Och, nej, allt är inte klart än.

Det går väl till historien som världens mest segdragna flytt.

i lördags

kusin j


ella


axel och love

jag och elis

fika

b

love

torn

Alla bilderna är tagna av T.

mini

Idag har jag skaffat mig en liten miniplattång.
Luggen börjar krulla sig på ett sätt som jag inte gillar. Resten av håret står åt alla håll, och det får det så gärna göra, men inte luggen. Nej, den ska snällt ligga neråt, platt som f-n.
Så botemedel införskaffades snabbt.
Plattången är verkligen pluttliten!
Mått ca.
Plattor: 1,3 x 6cm
Hela plattången är 15cm. Miniliten.
Ni fattar.
Men för att platta min lilla lugg krävs nåt litet. Min panna är verkligen liten, så luggen är långt ifrån redig. 15 cm tång blir utmärkt.
Har provat den och är mycket nöjd med resultatet. Det enda att "klaga" på är att sladden också var mini. Minikort.
Imorgon ska jag försöka hinna platta miniluggen med minitången innan jobbet.
Spänningen är ooolidlig!


minitången

förresten!

För någon vecka sedan var jag och en kompis på Lindex, strosade runt bland reakläderna. Hittade en jacka, skinnimitation, på barnavdelningen.
En snabbt ögonmått. Hmmm, den ser ganska stor ut. Slängde av mig kappan och provade. Jorå, mitt ögonmått är faktiskt väldigt bra. Jackan passade.
Rea och sedan procent på rean - väldigt trevligt pris.
Men, det mest häpnadsväckande.
Jag köpte en jacka på barnavdelningen - till mig!
Storlek 164 dessutom, inte ens 170. En väldigt spännande upplevelse för mig.
Delade glatt med mig av upplevelsen för tjejen i kassan. Hon var dock inte lika häpen och sa att hon ganska ofta köpte kläder på Barn. Jorå. Lätt för en liten speta att säga.
Jag är ingen liten speta. Jag är en redig tjej, modell större.

Fyndet! (bild från Lindex hemsida)

vid liv

I´m still alive.

Japp, klarade allt galant. Mycket tack vare T som är fenomenal på att packa och planera när vi ska resa. Jag behövde bara packa om lilla väskan åt mig själv, resten hade han fixat.
Helgen var rysligt mysig.
Skön fredag. Barnen totalt oblyga inför varandra. Som de längtat. Ojojoj.
God mat, mycket vin och snack. Urmysigt.
Lördagen gav skridskor på Mälaren, mera vin, god mat, godis, seriösa och mindre seriösa diskussioner allt i kanonsällskap.
På söndagen efter ihoppackande och hejdåande hann vi med ett fikabesök hos min farmor och farfar också.
Imorse var jag dock sjuuukt trött. Men, masade mig upp tillslut.
Täppt i näsan. Kände mig lite hängig, kanske på väg att bli sjuk.
Men, jag gick i allafall till gymmet på lunchen och körde järnet. Body Pump 55 min.
Känner mig faktiskt bättre nu.
Vi får se hur länge jag kan lura den här förkylningen...

Men, jag lever.