på jobbfronten

så är jag nere på två jobb. Självvalt.
Jag tackade nej till att gå vidare med det tredje. Det som kändes minst intressant.
Tack för alla svar och tankar angående de olika jobben!
Nu har jag varit på tre intervjuer på det ena jobbet.
Det andra, jobbar jag redan på, via bemanningsföretaget jag är anställd av. Det är i den mest intressanta branchen, men det var det här med lönen.
Lite svårförklarad situation känner jag...
Så, ni får istället fästa era ögon på världens sötaste ungar:


mina ungar!

Nu gör vi helg!

ombytligt

Ena dagen äter man en enkel grötlunch hemma.
Andra dagen en engelskspråkig affärslunch på East´s uteservering.
Livet är ombytligt.

ut och in

Strax innan jag började jobba 31/3 började jag söka nya jobb.
Jag känner att jag är trött på att flacka runt som jag gjort ganska länge nu, med uppehåll för barnafödande och föräldraledighet och, jag vill upp i lön. Så, det naturliga steget är att jag söker en fast arbetsplats.
Först kändes det jättejobbigt och svårt att "sälja" sig själv. Framför allt väldigt ovant.
Men, efter några intervjuer kommer man in i det. Det är otroligt roligt, nyttigt och självutvecklande. Men fortfarande, ganska jobbigt. På ett annat sätt. Det känns som om jag vänder ut och in på mig själv. Jag säljer och säljer och börjar rent ut sagt tröttna lite på mig själv. Det tar så mycket kraft och energi. Ladda, ladda ur och börja om. Igen och igen.
Det en hektisk period. Mycket att tänka på. Många lösa trådar.

Jag har tre semiliknande jobb på gång, i tre helt olika brancher, med tre helt olika möjligheter.
Dessutom gjorde jag högskoleprovet i april och har skickat in ansökan om två likadana utbildningar, en på distans, en på campus.
Imorse var jag på en andra-intervju på ett skitintressant jobb. Det är mitt, om jag vill. Jobbet och framför allt branchen lockar mig något sjukt där, lönen - inte lika mycket.
I eftermiddag ska jag på en andra-intervju på ett mycket intressant jobb.
Imorgon ska jag på en andra-intervju på ett inte lika intressant jobb.
Alla har de för- och nackdelar på olika sätt.

Än så länge vet jag ingenting...
Hur ska detta sluta?

städhjälp

Musik är väldigt viktigt för bra städning. I allafall för mig.
Idag får jag fantastisk städhjälp på skånska:

och vinnarlåten är:

mjukstart

Fick en fridag hemma idag, inget jobb.
Imorgon jobbar jag halvdag och på onsdag är jag ledig. Så, jag mjukstartar veckan.
Hemma helt själv. Känns lite ovant och konstigt.
Fast, jag plockar, gör rent akvariet, städar, tvättar, dammar och tvättar/städar undan alla vinterkläder ner i källaren. Snart ska jag ta en promenad och köpa såpa. Planerar att skura golven.
I eftermiddag ska jag på spinning och core. Ett av de lokala gymmen ringde upp och erbjöd gratisträning. Jomantackar!
Så, alltför mjukt och slappt är det förstås inte...
Jag ligger ju inte direkt och pillar mig i naveln på soffan.
Såklart.

jag lever

vi lever.
men, det är mycket som händer i livet just nu.
Så, det blir inte så mycket bloggande för tillfället.

det här med Engla

Igår kväll när jag kom ut från badrummet kom T emot mig och sa:
-Dom har hittat Engla!
och på den lilla millisekunden innan han sa:
-Död. Han dödade henne.
Hann jag känna glädjen av att jag trodde de hittat henne levande.
Hoppet.
De säger att det sista som lämnar människan är hoppet, och jag förstår precis vad de menar.
Även fast man kanske ändå förstår, rent logiskt, att hon inte lever, så hoppas man in i det sista.


Det här med Engla.
Det är fruktansvärt sorgligt.
Det är fan bedrövligt.
Stackars Engla. Stackars familjen.
Ingen vill överleva sina barn!
Hoppas att de ändå kan få en fint avslut på allt detta fruktansvärda.

fredagkväll

I fredags när jag åkte hem från jobbet, stressad som f-n, drog hjärtat igång big time med sin arytmi. Det hoppade och for och jag blev ännu mer stressad, fick ingen luft. Slängde mig av Tunnelbanan vid Zinkensdamm och begav mig till akuten på SÖS.
Tänkte att nu jävlar ska jag kolla det här när jag faktiskt känner det.
Jag har alltså haft min arytmi ett bra tag nu, kommer och går och det känns jättejobbigt bitvis. Min farmor fick en stroke för 2 år sedan pga flimmer, min pappa käkar Waran och har fått elkonverteringar. Så vi har lite obehaglig historia där.
Nåväl.
In på akuten, får kolla ekg nästan på en gång. Men, jag känner själv att hjärtat lugnat sig. De ser inget ovanligt. Jag får ett litet bås att vänta i. "Ring på klockan om du känner nåt igen"
Hjärtat börjar hoppa igen och nytt ekg görs. Man fångar nåt.
Sen börjar väntan. På doktorn, kardiologen.
Där sitter jag.
Skithungrig. Kall. Omgiven av alkisar med sönderslagna, blodiga ansikten. En rysk man går runt i panik, han kan inte andas. Några svettiga handbollskillar, varav ens axel har hoppat ur led. Nån annan alkis vrålar av smärta. En liten bebis gallskriker.

Där sitter jag.
I 3 timmar!!!

Jag försöker läsa min bok - Ladies av Mara Lee. Men, jag gillar den inte riktigt, den fångar mig inte.
Tillslut känner jag paniken. Jag vill inte sitta här! Jag vill vara hemma!
Hemma med min familj. Med T, mina barn. Vara hemma och mysa i soffan med alla mina killar. Ha mysig fredag.
Fan också!
Tillslut kommer doktorn. Jag gråter.
Allt är normalt. Jag har ojämna hjärtslag, helt normalt tydligen. Även om det inte känns normalt för mig då.
Jag ska inte skrämmas av min farmors och pappas diagnoser.
Vad utlöses ojämna hjärtslag av?
Stress, sömnbrist, trötthet, nikotin, koffein... Lång lista.
-Men, det är ju hela mitt liv! Allt utom nikotinet, säger jag mellan tårarna.
-Inte så konstigt då... Får jag fråga varför du gråter? säger han sen.
Varpå jag hulkar ännu mer.
-Jag har väntat i 3 timmar, t-r-e timmar! och jag måste hem till min familj! Mina barn!
-Varsågod. Du kan åka hem nu.


Hemma hade T städat och plockat undan så fint. Middagen var klar kl.17.40, perfekt timing om jag hade kommit hem direkt efter jobbet. Alla barnen sover.
Roligare fredagskväll har jag haft.
Men, jag är frisk, jag får fortsätta leva och mina ojämna hjärtslag är normala.

nollkoll

Igår eftermiddag. Får ett sms.
"Ring" från T.
Ringer hem.
-Är det nåt speciellt du vill ta upp på samtalet med Linda?
-Samtal?
-Ja, jag ska på samtal med Linda (förskolefröken), om Elis.
-När då? Idag?
-Ja, nu. Din pappa är på väg hit för att passa barnen.
-Jaha...

Inom loppet av 14 dagar har jag gått från stenkoll till noll koll.
Working class mom - nu också med noll koll!

thelins

Har just avnjutit en GI-sallad, med kyckling och bulgur, från Thelins i Fältan.
Tokgott. Toknöjd. Tokmätt.

fantastiskt!

Kolla här!
Jag tycker det är fantastiskt!

pantertanten

När jag var liten jobbade min pappa som säljare, det gör han i och för sig fortfarande. Men, då jobbade han mer som resande säljare, i Sverige.
Nästan varje år sprang min pappa Stockholm Maraton, Göteborgsvarvet, Lidingö Loppet och andra små lopp.
Detta var på glada 80-talet.
Mest minns jag när vi åkte till Göteborg, och Göteborgsvarvet.
Vi bodde aldrig på hotell. Nej, vi bodde alltid på min pappas företags lokalkontor. Detta måste ha skett på helgerna alltså. Sommartid, tror jag.
På dagen sprang min pappa loppet och vi stod någonstans efter vägen och hejade. När vi sett honom och vinkat, tog vi oss alltid till stadion/idrottsarenan och mötte upp honom igen när han sprang i mål.
Sen åkte vi till kontoret, gjorde oss i ordning och på kvällen gick vi på Liseberg.
Min pappa gick in gratis, eftersom han bar sin medalj runt halsen och alla som sprungit Göteborsgvarvet gick in gratis samma kväll mot uppvisandet av medaljen.
På natten sov vi på tältsängar i kontoret, i någons rum.

Jag och min syster brukade gå runt i de olika kontorsrummen. Sitta vid skrivborden. Titta på folks familjebilder, bilder på husdjur och lite andra personliga saker.
Vi lekte kontor och ropade på varandra genom snabbtelefonerna. Stämplade papper, hålade papper, ja, sånt som vi tyckte att folk gjorde på kontor hela dagarna.
På den tiden rökte folk på sina kontorsrum.
I ett rum luktade det speciellt mycket rök. Det var en stickade lukt, men som kändes ändå lite mysig på nåt sätt.
Rökdamen. Röktanten. Jag minns inte om hon hette Sonja eller Anita. Men, hon jobbade med ekonomi, hade stora stämplar på sitt skrivbord och rökte som en bortsbindare, av lukten att döma.
Jag älskade hennes kontor, för hon hade så mycket gem och annat kontorsmaterial på sitt bord och i sina lådor. De lådor som inte var låsta.
Det låg massor av fimpar i askkoppen och ett öppnat cigarettpaket på bordet, tillsammans med en bordständare.

Jag minns att jag älskade kontorsmiljön över huvud taget. Allt kontorsmaterial. Att bara vara där. Lukten.

Idag jobbar jag på nya företag, ibland olika nästan varje dag. Jag har jobbat som konsult under en längre tid och möter många olika typer av företag hela tiden.
Det är allt från flashiga företag på Östermalm till halvsunkiga ute i industriområdet i Älvsjö.
Men. Det mest återkommande, det som binder ihop nästan alla olika typer av företag, är röktanten på ekonomiavdelningen.
De flesta företagen har en "Sonja" eller "Anita" som sitter där med permanentat, krusigt hår, blå mascara och ögonskugga. Hon skrattar sitt raspiga rökskratt, ler med sina nikotingula och amalgammörka tänder. Smala, lite knotiga, seniga händer med långa naglar som bär rosa pärlemornagellack, kanske matchande läppstift. Hon röker alldeles för mycket fortfarande och har tung parfym på sig.
Numera kan hon inte röka på sitt kontor. Nej, hon förvisas till rökrum eller rökbås, kanske att hon går ut.
Men, där är hon.
Hon har varit med sedan begynnelsen, den gamla goda tiden. Företaget har förändrats, men inte hon. Hon inger trygghet, ett mysigt minne från barndomen och jag fylls med någon slags ömhet gentemot henne.
Röktanten.
Sonja eller Anita.
Pantertanten.

lite funderingar...

idag var jag på en jobbintervju efter jobbet.
Det gick bra, kändes det som i allafall.
Det är ett heltidsjobb, såklart. När de får höra att jag har 3 barn säger de inom kort -Det här är ett heltidsjobb, det vet du va?
-Ja, jag ska jobba heltid.
Och så drar jag igång. "Försvarstalet"
Jag har varit hemma och föräldraledig länge nu.
Taggad och sugen på att jobba.
T ska jobba mindre, sköta allt "det där".
T har möjlighet att jobba hemifrån också.
Min tur nu.
Och T prisas för att han har möjlighet att göra så. Jobba mindre, jobba hemifrån osv. Det är ju fantastiskt! Det är fantastiskt! Men.
Det irriterar mig.
Det irriterar mig att jag känner att jag måste försvara att jag söker ett heltidsjobb. Det irriterar mig att det förväntas att jag ska skära ner min arbetstid, utan att prisas för det.
Det irriterar mig att jag över huvud taget ska behöva förklara sånt. Förklara mig och vår situation.
Det irriterar mig att jag kommer att jobba heltid med dåligt samvete.

Men T och jag är eniga. Det är dags för mig att ta några kliv framåt eftersom jag fastnat i kvinnofällan de senaste åren.
Men lik förbannat sitter jag där. Försvarar mig. Förklarar mig. Och när jag går därifrån känner jag mig glad samtidigt som samvetet gnager.
Hur ska jag kunna jobba heltid när jag har 3 barn?
Hur gör folk?
Hur ska man få allt att fungera?
Kommer jag missa mina barns utveckling nu?

Tror ni att en man, i samma situation, hade haft samma dåliga samvete?

vad händer i världen?

Varför rymmer Sveriges alla daggmaskar ur jorden?
Det är sjukt många daggmaskar ute på vägarna idag.
Det är så många att jag genast börjar fundera på varför de lämnar jorden och ger sig ut på vägarna och gångbanorna. Prisar de nattens regn? Parningstider? Para de sig över huvud taget?! Håller världen på att gå under?
Ja. Typ som 80-talsfilmen, det sjunde tecknet, när alla fiskarna i havet dör, ett tecken på att världen håller på att gå under. Typ så.
Eller är de bara självmordsbenägna rackare?

Stora funderingar idag...

smittad?

blev så ruskigt sugen på spinning idag. Ruskigt sugen på att träna över huvud taget.
Vad gör man när man inte har träningskort?
Jo, man ringer närmaste SATS och säger att man är lite sugen på att testa att träna hos dem. Att man kanske funderar på att bli medlem.
-När vill du komma? frågar de
-Vad sägs om spinningpasset idag kl.17? sa jag
-Vi bokar in dig, välkommen!

Så, idag blev det 30 min spinning och sen 30 min core direkt efteråt.
Så förbannat roligt och skönt!
Jag ska dit på torsdag igen kl.17, same same. Efteråt ska jag träffa en medlemsrådgivare.
Jag funderar seriöst på att bli medlem. På riktigt.
Kan det vara så att Anna's tränomania smittat av sig?

jahaja

nu har jag väl ännu flera gråa hårstrån.
Det där högskoleprovet var inte så roligt. Och inte så lätt. Eller så är jag rätt korkad. Jag tror jag provar igen i höst.
Fast, det var skönt att jag hittade sällskap på rasten i form av två granntjejer.
Det var riktigt skönt att ha nån att snacka av sig med mellan blocken.

Houston we have a problem! 2

Jag tror att jag hittat ett grått hårstrå. I mitt hår.
Jag misstänkte att jag hittade ett för någon vecka sedan, men min frisör sa att det inte var så. Hon sa att det måste varit blont.
Men, nu ikväll tyckte jag att jag hittade ett till.
Jag är ju bara 29 år och har inte ens gjort ett enda högskoleprov.
Jag vet inte riktigt hur jag går vidare nu.

piuh!

T tog moppen till närmaste mack och köpte sudd åt mig.
Fantastiskt snällt!

Houston we have a problem!

imorgon ska jag skriva högskoleprovet för första gången i mitt 29-åriga liv och - jag hittar inte ett enda jävla radergummi i hela hushållet!
Först fick jag leta jättelänge efter bra blyertspennor, men sudden - Borta!

ett hårt liv

andra dagen som arbetande mor hade jag dejt med Malin efter jobbet.
Vi hämtade mitt terroristpass hos polisen. Sen åt vi en massa tapas som vi sköljde ner med mycket vin medans vi snackade om allt mellan himmel och jord.
Efter det gick vi vidare och satte oss på ett annat ställe, drack ännu mera vin och snackade ännu mera skit. Efter nån timme lullade vi därifrån. Jag var så glad i hatten att jag till och med smakade ett bloss från en cigarett. Drar in ett bloss som på den gamla goda tiden, världsvan, trots att det var över 2 år sedan sist. Hostar så jag nästan kräks.
Nä, rökning är nog inte min grej längre...
Utanför tunnelbanan stannar vi och snackar ännu mer, tillslut skiljs vi åt.
Jag har fånigt leende klistrat i ansiktet hela vägen hem. Hög musik i mina lurar.
Får vänta 7 minuter i Gamla Stan, det gör inget.
Får vänta 20 minuter på min buss, det gör inget.
PJ Harvey håller mig sällskap. Sen OK Go. Sen Franz Ferdinand.
Kommer hem till en mörk, tyst lägenhet. Kollar till alla mina killar, de sover djupt. Tar en lång, varm dusch och somnar snabbare än snabbast i rena lakan som T bäddat med.

När väckarklockan ringer kl.6.00 känner jag mig fortfarande full, men masar mig upp och gör mig i ordning.
En ny dag som arbetande moder. Tufft och hårt liv det här.


By the way älskar Tage dagis hittills. Idag var han med sin avdelning ute på gården. T gick ifrån 1 timme, när han kom tillbaka och hämtade Tage, blev han skitarg och skrek hela vägen hem.

jorå

nu jobbar man.
Working mom.
Min väckarklocka ringer kl.6.00.
Väckarklocka liksom. Det har jag inte vaknat till sedan år 2006 kanske.
Igår köpte jag busskort. Det var också längesedan sist. Jag gissar samma år som väckarklockan. Killen bakom mig (säkert född sent 80-tal) köpte månadskort.
På min tid sa vi busskort, tänkte jag.
Knölade in mig på smockfull tunnelbana imorse. Fick en sittplats efter några stationer.
Följde lämmeltåget ut vid Karlaplans Tunnelbanestation, uppför rulltrapporna.
Ett rulltrappssteg mellan varje människa.
Man vill ju för guds skull inte ha närkontakt med någon, på samma sätt som man absolut inte får hålla på någon annans hand när man håller händerna på handtagen/stängerna i själva tunnelbanan.
Alla står till höger i rulltrappan. Svartklädda. Jag likaså. Nåde den som gör fel!
Oskriva regler som måste följas. Det sitter i varje stockholmares ryggmärg.
Alltid när jag kommer tillbaka till jobbandet efter mammaledighet fascineras jag av dessa regler, detta faktum.
Snart glömmer jag, slutar fascineras och blir en av lämmlarna, som inte bryr sig utan bara gör.