på min lista

min vill-ha-lista:

jag har suktat länge. Har de låga, nu vill jag ha de höga.


En vit String Pocket till köket


och en snygg skinnjacka också, tack.

på jobbet

Jag har dammat, städat, rensat och möblerat om på mitt skrivbord på jobbet.
Det blev riktigt bra! Jag är nöjd.

Det är lite mycket nu.

vilken hit! - på Golden Hits!

Det råkade bli bloggträff på Golden Hits i onsdags kväll.
Tack vare Fredrik som är tillsammans med Marit som är med i Lost in Vegas II som går på Golden Hits nu.
Riktigt bra show! Alla var skitduktiga. Det är helt otroligt vilken energi de har, sjunger, dansar serverar, allt på samma gång. Man blir glad av att se dem.
Själva bloggträffen blev: Fru Kaos, Klaus, Ting, Tjockalocka, Fredrik och jag.
Det var så väldigt roligt att få se människorna bakom texterna och bilderna på bloggarna.
Alla var så himla trevliga!
Det blev en riktigt bra kväll med mycket musik, sång, mat, skitsnack, skratt och till sist karaoke.
Så, det här med bloggträff gör jag gärna om!

prinsessan med hälen

Jag har fått ett arv. Ett arv av min far.
Arv ska man förvalta väl, och som den goda dotter jag är; gör jag det. Självklart.
Jag har fått prinsessfötter, precis som min kära far.
Nya skor. Gamla skor. Nygamla skor. Spelar ingen roll.
Vid skobyte - Alltid skavsår.
Det kan vara en rem som klämmer, en plös på sned, för väl ingångna skor, nya, hårda kanter mot hälsenan, lite trångt framme vid tårna. Alltid skavsår.
Otaliga blåsor har uppstått, spruckit, plåstrats om och läkt för att sedan skavas upp igen.

Dessa prinsessfötter.
Det gör ont. Det är plågsamt. Men, vad gör man inte för att föra arvet vidare?!

Idag är en prinsessfotsdag. Rimmar illa med utgång efter jobbet. Tur att Apoteket ligger i samma hus som kontoret.


Kära Far (om du läser detta)
Jag har ömt compeedat min arma häl och ska nog klara mig genom hela dagen och kvällen.
Oroa dig icke. Jag ringer och rapporterar ikväll.
Puss och Kram.

ny vecka

Min GI-vecka avslutades inte helt korrekt.
Vi var på bröllop i lördags. Inte vårt bröllop, så snabba är vi inte.
Men, i och med bröllopet, föll GI-grejen lite, tyvärr.
Men, det var ett riktigt vackert, snyggt och väldigt trevligt bröllop.

Nu är det ny vecka och T och jag kör om rivstarten. Vi rivstartar igen, med nya tag.
Förra veckan gav i allafall -2 kg. Det är skönt! Jätteskönt! Det känns också jättebra i kroppen och hyn känns frisk av tränandet och maten.

Sen måste jag poängtera en sak. En helt annan sak.
Föregående inlägg får T att låta som värsta oromantiska killen.
Men, faktum är att han är väldigt romantisk. Det är liksom han som är det utav oss två. Han fixar och donar med gulliga grejer.
Jag är den praktiska. Den lite mer tråkiga, i alla fall på det sättet.
Bara så ni vet.

Nåja.
Ny vecka. Nya tag.

av kärlek?

Igår var vi på banken. Det gick bra. Mycket bra faktiskt, snackade lån.
Vi blir förhoppningsvis med bostadsrätt inom kort.
Banktjejen började efter ett tag prata om.
"-Jooo, eftersom ni inte är gifta... och ska göra så stort köp tillsammans..."
Testamenten, barnen ärver, någon stor nämnd med pekfingrar, det bästa är ju att vara gift... osv.
Så, jag säger lite krasst.
"-Du tycker alltså att vi borde gifta oss?"
Hon skrattar lite nervöst, varpå T säger till mig.
"-Vill du gifta dig med mig?"

Av kärlek?
Nej, nej.
Av rena praktiska skäl.
Hahaha!

warm cotton

Jag tränade på lunchen. Duschade och gjorde mig iordning. Hade glömt parfymen hemma. Så, jag tänkte att jag skulle vara lite smart och gick förbi Åhléns parfymavdelning och provar Warm Cotton från Clean som jag funderar på att köpa. Då kan jag känna och lukta lite på den idag. Jag har nämligen gjort slut på min Fresh Laundry, också Clean. Stor sorg. Jag har ju skrivit om den förr.
Nåja, tänkt och gjort.
Jag kommer upp på kontoret igen, käkar lite lunch. Hör hur en kollega blir alldeles till sig.
-Vad är det som luktar så gott? Har ni tvättat kläderna* i nåt speciellt?
Hon sniffar runt. Går iväg. Kommer tillbaka. Sniffar runt bort åt mitt håll.
-Det luktar mer här borta.
Sen kommer en till tjej.
-Men gud vad det luktar gott, vad är det som luktar så gott?
Jag börjar fundera. Känner själv att jag faktiskt luktar mycket. Luktar mycket gott.
Sträcker fram armen och frågar.
-Är det kanske jag...?
-Jaaaa!
-Jag vill vara nära dig hela daaan!
Warm Cotton går alltså hem på mitt jobb. Kollegorna är alldeles till sig. Det är trevligt.


Warm Cotton - doftar ljuvligt


(*kläder = julens kollektion hänger bredvid mig)

GI-anna

Ja, jag har gett vika. Gett mig hän.
KaosAnna har varit på mig länge och många gånger nu.
Jag vill nog inte kalla det tjata, nej, hon har bara snällt frågat mig om inte jag också ska börja med GI? Att hon tror att det skulle passa mig.
Jag har tvekat. Tvekat länge. Läst på. Tvekat lite till. Läst ännu mera om GI. Funderat. Jag är ju trots allt en sockerjunkie av stora mått. En som fullkomligen älskar kolhydrater. Men, men.
Till sist smygstartade jag. Jag tänkte att jag tar dag för dag. En dag i taget. Så får vi se hur det går. Inte göra för stor grej av det. Inte sörja godiset, brödet, potatisen och pastan.

Jag började i torsdags efter en helt vanlig frukost, resten av dagen gick i GI-tänk.
Torsdagen gick bra.
Fredagen likaså.
Lördag också.
Söndag med.
Måndag, ringde jag Anna, hög av endorfiner efter träningen, överlycklig och prisade denna GI-mat.
Jag kacklade på om hur jag stod där i mitt kök och käkade ägg med äkta majonäs på. Fatta! Äkta, fullfet majo efter ååår med viktväktartänk i bakhuvudet. Näst intill utvecklad fettfobi, med förkärlek för socker. Illa.
Nu.
Jag får käka riktig creme fraiche! 34%ig creme fraiche. Goda ostar, mina älskade avokados, smör. Maten smakar gott och mättar. Jag blir tokmätt!
Igår tränade jag och jag lyckades inte ens äta upp allt som jag rekommenderas att göra.
Jag var mätt! Det är fan första gången på flera år som jag kände mig mätt på rätt sätt.
Det stora plusset är ju att de snabba sommarkilona jag drog på mig håller på att trilla av mig.
Jag ska väga mig ordentligt på typ torsdag, men jag har smygvägt mig och ser att det har rasat av mig minst 2 kg på dessa dagar.

Smekmånad.
Jag är på smekmånad med GI. Helt klart.

Tack Anna! - I´m loving it!

kanske, kanske...

Har vi kommit på ett sätt som fungerar med TV-spelandet.
Vi har pratat, pratat och pratat om det här. Jag och T.
Hur ska vi vara tydliga nog så att de förstår och inte tjatar hela tiden?
Hur ska vi slippa undan bråken när de ska stänga av?
För vi insåg att vi har varit för svävande med reglerna runt TV-spelandet och därmed satt oss själva i det här, tjat- och bråkträsket.
Det är viktigt att vara tydlig, annars blir det svårt att greppa, speciellt för barn.
Så, vi klockar. Med äggklocka.
Vi låter dem spela en liten stund när de kommer hem från dagis och skola. Kanske 40 minuter.
20 minuter får Love bestämma över - vilket spel osv.
20 minuter får Elis bestämma över.
(Om kompisar är över gäller det inte. Då kan de leka, tycker jag.)
När klockan ringer byter de, vi ställer om. När klockan ringer igen är det slut på speltiden utan att bråka.
Vi har provat äggklockan i några dagar nu. Hittills har de stängt av spelet utan att tjaffsa.
Det ska bli spännande att se om det fungerar i långa loppet.

stora dagen

Ja, den stora dagen är över.
Jag var jättenervös på morgonen.
När vi kom till skolan var det lite rörigt. Många barn på en gång, föräldrar som for runt som yra höns. Love blev pytteliten helt plöstligt. Jag gråtmild. Min lilla Love, i skolan, hur kunde tiden gå så snabbt? Han var ju min lilla bebis nyss.
Vi hade förberett kortet där Love fått skriva sitt ord och jag hade tejpat dit fotografiet på honom. Jag la det i hans ryggsäck utan att jag sa nåt till honom.
När han fått sin plats i samlingsringen och vi la in extrakläderna i hans låda, kom han. Ögonen var tårfyllda.
-Mamma, skulle inte jag ha haft med mig nånting hit idag?
-Du menar kortet? Det la jag i din ryggsäck.
Love andades ut och vi gick och hämtade det.
Sen kramade vi hejdå igen och allt var bra.
Jag hämtade honom kl.14. Han var kanonglad!
Vi promenerade till affären och köpte picknickmat. Jag frågade hur dagen varit, hur det hade känts.
-Först kändes det som om jag ville gråta, sen har det bara varit jättebra.
Han kunde inte riktigt sätta ord på varför han hade känt att han ville gråta, men jag blev så rörd och förstod precis vad han menade och hur han kände. Jag kände ju likadant, gråtmild.
Min lilla Love.

Det är stort med skolan. Det känns lite häftigt, läskigt och spännande att komma in i den världen. T och jag tycker att det är jätteroligt! Klassen och deras tänk är underbart. Gröna klassen - Natur och Kultur. Deras tema är aktivitet just nu. Lärarana är skitgulliga!
Dessutom känns alla barnen så himla goa och föräldrarna så himla trevliga och bra.
Det här blir, så himla bra!

big day coming

Imorgon är en stor dag.
Imorgon börjar Love skolan. Det är stort. Jättestort! En helt annan grej än förskolan.
Han har haft några sommarläxor. En av dem är att klistra fast ett kort på sig själv och skriva ett ord som han tycker om i en pratbubbla bredvid. Detta är kortet, se nedan, och Love har valt ordet "Ros". Underbara unge!
Imorgon börjar en ny del av vårt liv. Det är så himla stort, spännande och roligt!

Vår underbara lilla stora kille!

nu så!

Nu börjar det likna nåt. Det här gillar jag. Arga mamman är nöjd.
Snart bär det av till Mormor och Morfar för lite bakning också.


Pusslande pojkar.

jag blir galen!

Jag vaknar av att Elis ropar från toaletten:
-Klaaar!
Nästa mening är:
-Får jag spela TV-spel?
-Nej, du har precis vaknat.

Jag ligger i sängen och läser DN. Love vaknar, går på toaletten och innan vi ens sagt "Godmorgon" frågar han:
-Får jag spela TV-spel?
Jag lackar ur på en gång. Ligger kvar. Läser vidare. Hör hur det tisslas och tasslas i vardagsrummet. Elis kommer gående.
-Får vi spela TV-spel?
-Nej.
Elis springer ut i vardagsrummet.
-Love, vi fick inte.

Efter ett tag går jag på toaletten. Love kommer och öppnar dörren.
-Får jag spela TV-spel nu då?
-Nej.
-Men, varför inte?!
Vi diskuterar...

Sen kommer Elis.
-Får vi spela TV-spel?
-Nej.

Love, lite senare i köket:
-Får vi spela TV-spel?
-Nej.
-Men, varfööör?!

Love, efter en liten stund:
-Jag har inget att göööra! Kan jag inte få spela TV-spel?!

Jag blir tillslut asförbannad. Så jävla irriterad och provocerad av denna besatthet.
Ungarna skulle kunna sitta och spela TV-spel oavbrutet, en hel jävla dag, fan, dygnet runt, om ingen hindrade dem. Om ingen sa nej.
Jag har lust att ta det där förbannade spelet och kasta ut det från balkongen. Sälja alla deras andra leksaker till barn som faktiskt vill leka med dem.
Jag hör hur sur och irriterad Love låter mot sina småbrorsor. Han är egentligen sur på mig för att jag nekar honom det där förbannade spelet.
Just nu nekar jag enbart på grund av att de tjatar. Jag nekar för att jag är så irriterad över deras plötsliga oförmåga att leka med sina vanliga leksaker.

Vi gav Love Playstation 2 i födelsedagspresent när han fyllde 6 år.
Då hade vi haft en lång, väldigt lång, paus från dataspel eftersom de blev besatta av det för nåt år sedan. Jag vet inte vad vi trodde. Jag vet inte vad vi tänkte på när vi köpte det. Vi ville nog göra barnen glada. Tänkte att de vuxit lite, att vi skulle kunna hantera det hela bättre.
Vi tänkte att de får spela fritt i början, då blir det väl inte lika spännande till slut.
Okej, sen tänkte vi att vi begränsar, så att de vet vad som gäller. Så att det inte blir en massa tjat. Inget av det fungerar. De vill bara spela mer och mer och mer, hela tiden.
TV-spelsköpet var ett uselt beslut. Riktigt jävla uselt beslut!
Jag hatar det där TV-spelet och vad det gör med mina barn. Vad det gör med mig. Vad det gör med T. Jag hatar vad TV-spelet gör med hela vår familj.
Det gör oss alla arga och frustrerade, sura och irriterade, här hemma.

Playstation 2 - Spelet from Hell!

Playstation 2 - Go back to where you came from!

lördag

Idag är jag solo med barnen. T svensexar.
Vi har cyklat fram och tillbaka till coopen, ätit sen lunch och lekt i parken med vänner. Vänner vi inte sett på hela sommaren. Det var roligt och trevligt, även om mina barn blev helt tokvilda och lite jobbiga. Jag blev tjatmamman som ingen lyssnar på.
Eftermiddagen blev hyffsat lugn. Kvällen avslutades med dusch och bad. Badet avslutades ganska raskt när Tage bajsade i vattnet (som vanligt...)
La dolce småbarnsliv.
Jag har sett en ganska lam film, ätit lite för många pistaschnötter (förmodligen) och ska väl gå och lägga mig. Det var det. Och lite bilder, bara för att det fungerar med datorn här hemma numera.
Sleep tight, don´t let the bed bugs bite.



Hittade en lapp i trapphuset. Jääävligt stort matrum...


Love blåöga


dagens middag

lite sena sommarbilder

Vi hälsade på Anna med familj för några veckor sedan.

Mediabrickan

Anna aka Fru Kaos

Herr Kaos, Elis, jag och Tage i mitt knä.

På stranden

Utsikten, Möja.

Tage gillar att steka

wohoo!

Jag står nu hemma och bloggar. Lovely!

muppigt!

ja, jag kan inte blogga hemifrån eftersom vår dator muppar. Det går inte att logga in, helt enkelt.
Det är synd, för jag har haft flera bra blogginlägg i huvudet som försvinner såfort de inte får bloggas om.

Inspirerad av Linda, fick jag i allafall leverans från Strawberrynet, det var trevligt! Nu luktar jag gott. Det var billigt, men tyvärr kom lite tullavgifter på. Fortfarande billigt, men inte lika mycket fyndbilligt.

Igår var jag hemma med barnen, planeringsdag på förskolan. T är hemma av samma orsak idag.
T har lagat min cykel, så jag kunde cykla med barnen. Love och Elis cyklar själva och Tage i stolen på pakethållaren. Jag känner mig som ett barn själv när jag cyklar. Vilken frihet! Vilken lycka! Vinden i håret. Farten. Jag älskar att cykla!
Det var skönt att cykla till träningen igår också. Lite darriga ben efteråt förstås.

Appropå träning. Träningen går bra. Jag håller varannan dag. Tyvärr kommer det nog inte funka på lördag. T ska iväg på svensexa tidig lördag morgon och kommer inte hem förrän på söndag. Men, men, vi får se.

jorå

Igår shoppade jag lite. Det gör mig lite glad. Jag vet att jag är knäpp, men sån är jag. Älskar att shoppa!
Det blev det fynd dessutom, det gör mig extra glad. Jag köpte en kostym till T, som satt som en smäck visade det sig. Löjligt billig var den också. Löjligt billig och snygg! Det blev lite grejer till barnen också.
2 munktröjor, en skjorta och ett par shorts till Elis.
1 skjorta till Tage.
1 gubbkepa till Love.
Kavaj och en Kostym till T.
Till mig blev det Moheda. Mohedatofflor, som jag hämtade ut på posten.
Den totala summan blev 467 kr. Då var skorna dyrast med sina 400 kr.
Är det inte fynd, så säg!

Moheda for me!

kämpar på

inte så himla mycket gladare idag, tyvärr.
Men, jag blev glad när fru kaos ringde för att kolla hur jag mår efter att ha läst på bloggen. Det är gulligt!
Jag blev glad över mitt eget kloka beslut, igår kväll, om att skippa morgonträningen och köra den på lunchen idag istället. Det var så skönt att sova imorse.

Så, nu ska jag ta min tunga väska och masa mig iväg till gymmet och träna.
Jag hoppas på att jag blir hög som ett hus på endorfiner.

jahaja

Jag är sjukt uttråkad. Uttråkad. Låg. Less. På typ allt och nästan alla, känns det som.
Bored to death.
Jag behöver en rejäl uppiggning, men jag har ingen aning om vad det skulle vara. För, jag har inte lust med någonting.
Allt känns bara tråkigt.
Förbannat jävla pisstråkigt.

just det!

Bröllopet imorgon, är i Västerås.

Kuken ballen Arosvallen!

(ska helst sägas med gnällig västmanländska för bästa effekt)

Sportramsor är fina grejer.

bröllop

Imorgon är det bröllop, en av alla mina kusiner gifter sig.
T insåg att kostymen han tänkt ha på sig luktar skunk, så han har spenderat morgonen med att ringa runt till stans alla kemtvättar. Sökandes efter snabbkem. Tillslut fick han napp i en annan stad. Sundbyberg aka Sumpan.
Om han kom in med kostymen innan kl.10 skulle den vara klar till kl.13 idag.
Så, T vispade ihop de tre barnen, in i bilen och drog till Sumpan, där innan kl.10. Hoppas kemen håller sitt ord. Och kosta vad det kosta vill.

Heja Sumpan tummen i rumpan!

fasen

mina knasiga hjärtslag är tillbaka.
Arytmin, de ojämna, hoppande hjärtslagen.
Kan det vara att jag skurit ner på sockret i min kost? För, det är inte speciellt stressigt på jobbet, än. Koffeinet jag får i mig...?
Äh, jag vet inte. Men, det är jobbigt, irriterande och normalt.

HT 2008

Inspirerad av Anna har jag nu lagt upp ett träningsschema inför hösten. Det blir ett tvåveckorsshema som liksom rullar på.
Det blir träning varannan dag, blandat Spinning, Spinning+Core och Body Pump.
Here goes:
v.1
mån: Spinning30+Core30 eller Body Pump55
ons: Spinning30+Core30
fre: Body Pump55 eller Spinning45
sön: Spinning30+Core30
v.2
tis: Spinning45 eller Spinning30+Core30
tor: Body Pump55
lör: Body Pump55

och så börjar jag om från början.

Tanken är att jag ska utnyttja 4 Sats anläggningar i min omgivning (omgivning = nära jobbet eller hemmet). Det känns som om det kan funka bra faktiskt. Är det nåt pass som jag inte kan vara med på kan jag köra stavgång och lite core hemma.
Kosten blir GI-VV dvs GI-inspirerad Vikt Väktarmat.
Då kör vi!

höst!

Det är höst!
Tokfullt på spinningpasset idag på lunchen.

höst?

Idag luktar vindarna på Drottninggatan höst. Som höst och skolstart.
Som när jag gick tillbaka till skolan efter långt sommarlov. Man var spänd och det kändes som om man kunde andas igen i den svala luften.
Mamma köpte alltid nya kläder till skolstart, så när de svala vindarna slog emot mig imorse bubblade det upp en massa skolstartsminnen och känslor inom mig.

el orfanato

Ikväll har vi sett El Orfanato, en spansk spökhistoria.
Lite i The Others-anda, om man nu ska jämföra den.
Jag gillade den!

vhs

Jag kom in på det jag sökte. Utbildningen alltså.
Idag hade jag ett mail i inboxen från VHS.
Antagningsbesked nr.2.
Struket.
-Alternativet är struket p g a att du svarat Nej eller inte lämnat svar alls.

Det känns i magen.

Precis på samma sätt som när jag såg det andra jobbet jag faktiskt fick, men tackade nej till, vara ute på annons igen.
Det känns konstigt när jag ser konsekvenserna av mitt vägval. Det känns i magen när jag ser avtagsvägarna, de andra möjligheterna, susa förbi och försvinna.
Vet man någonsin att man gör rätt? Rätt val?
Ibland känns allt toppen. Ibland känns det som om jag kanske borde ha chansat, tagit den lilla vägen, den lilla avstickaren.
Samtidigt vet jag att den här vägen leder också till något. Jag tror att det kan leda till nåt stort i slutänden. Jag nästan vet att den gör det. Jag har dykt in i en värld som så många andra skulle offra precis allt för att ta del av.

Som sagt. Här sitter jag och grubblar. Otacksam, olustig, velig, och låg.
Vad är det här?

regn regn regn

även fast jag jobbar så känns det tungt och tråkigt.
Fast, det är lite fler solbrända ansikten tillbaka, det är i allafall lite trevligare.

Men, arbetslusten har inte infunnit sig. Jag har tappat lusten helt.
Känns inte roligt alls att jobba just nu, och då räknar jag mig ändå som en relativt nyanställd, 3 månader på jobbet... Vad är det här? Vart leder det här?
Ska man sluta grotta ner sig, sluta gräva djupare och bara jobba på...?
Jag vet inte.


ett tillägg:
att jag dessutom sitter på ett jobb som så många skulle typ göra vad som helst för att få. Verkligen. Ett jobb to die for, gör det inte lättare. Här sitter jag både otacksam och låg.

helgen som var

I helgen besökte vi goda vänner i Motala. Min guddotters familj, faktiskt.
Jag var lite nervös innan vi åkte för nån av de senaste gångerna vi setts har barnen varit som katter och hundar. De har tre flickor och vi, tre pojkar.
När vi kom dit så klickade barnen direkt och bara försvann bort lekandes. Så himla roligt och skönt!
Malin hade läst i tidningen att det var Kräftival nere i hamnen för barnen. Kräftival. Smaka på ordet. Som ett fylleord. Kräftival.
Nåväl.
Vi åkte dit. För 30 kronor fick barnen ett fiskekort, en varsin kräfthov med bete och lite otippat, en varsin kokosbollåda.
Man kunde välja att fiska i Göta Kanal eller Motala Ström, vi valde det sista.
Jag kände direkt att det är ju bonus om vi över huvud taget får en endaste kräfta. Folk såg ut att vara proffs med eget bete, håvar, stora hinkar och snackade om hur många kilo de dragit upp under natten osv.
Men, vi körde igång. Först hände ingenting, på ganska länge. Men, så började vi se kräftorna komma lurandes och Greta och Jonathan drog upp den första. Lycka!
Sen drog vi upp en efter en. Elis tröttnade och gav sig ut på insektsjakt istället. Tage vrålade i vagnen.
Jag, Love, Isadora och Jonathan blev lite som av besatta. Framför allt jag och lite Jonathan också.
Jag drog upp en redig kräfta med Elis håv, den liknade fan mer en hummer. Folk tjoade, förundrades, Corren fotade och flera sa åt oss att vi skulle gå och väga den. Sagt och gjort.
Den vägde präktiga 131 gr och hamnade i topp, störst innan var 90 gr.
Vi fiskade vidare och fick totalt ihop 6 kräftor innan vi nöjde oss (läs: Malin och T tvingade oss därifrån)
Väl hemma korkade vi upp Rosébubbel och skålade för Motalas största kräfta.
Ja, ser ni. Vi vann nämligen tävlingen. Motalas största kräfta (den dagen...) och förutom den stora äran, vann vi ett presentkort på 100 kronor hos Olas Sportfiske i Motala. Inte illa!
Kvällen fortsatte med mycket vin, god mat, mycket oseriösa diskussioner, barn som lekte tills de stupade och i bakgrunden schysst musik. Förbannat trevligt!

Dagen därpå kokade vi kräftorna enligt konstens alla regler, lät de svalna medans vi badade vid Varamon (Norden största insjöbad)
Sen hade vi Motalas minsta kräftskiva på Motalas största kräfta.
Det var en kanonhelg!