Jag råkade se det här klippet på TV för några år sedan. Då: jag och T höll på att garva ihjäl oss. Nu: Lika roligt! Jag ger er: Jessica Smartskallen Simpson.
Borde det inte vara ett hårt straff för dem som sitter på pendeltåg och sms:ar utan T9 men med knappljudet på mobilen. Va?! Va?! Va?!
Visst borde det vara ett hårt straff på det?!
Alla skruvade på sig för varje knapptryck som pep genom tågvagnen. Usch.
Just det.
God morgon förresten.
Idag har det varit en ganska vanlig dag på jobbet. Fast, idag är jag faktiskt lite extra varm om hjärtat.
Min närmaste kollega är på tryckstart och vi pratade lite jobb, bollplankade idéer och gick igenom to do på telefon idag.
Hon utbrister:
-Åååh, vad mysigt det är att prata med dig. Det känns så hemvant! Det ska bli så skönt att komma hem. Jag riktigt längtar.
Hon kommer hem imorgon, vi har inte setts sedan i fredags.
Men, de orden fick mig att bli så glad och jag hälsade henne att hon är varmt välkommen i morgon.
Varmt välkommen hem, hem till vår lilla familj. Jobbfamiljen. För vi är som en liten familj i vår lilla inköpsgrupp om 8 personer.
En familj som blir så glada att ses efter affärsresor och semestrar att man nästan kan ta på glädjen bland oss. En familj som ringer eller sms'ar oroligt och frågar om allt är bra när man råkar bli oväntat sen till jobbet. En familj som jag umgås med flera timmar om dagen, som känner mig, som vet hur jag är och jag vet hur de är. Vi jobbar tillsammans med saker som vi är genuint intresserade av.
Självklart finns det dagar då någon eller några retar gallfeber på mig eller jag på dem, och andra dagar känns jobbet tungt och trist.
Men. Min jobbfamilj är en av de bästa.
Jag vet att den inte vara för evigt. För snart lämnar vår 23-åring bo't för studier, vår 26-åring längtar utomlands och min närmaste kollega går inom några år i pension.
Men, tills dess tänker jag njuta av min mysiga jobbfamilj.
Glad Lucia på er!
Vi har haft en mysig julpysselluciadag hemma hos min syster med familj.
Nu tittar T på Discovery. Inget illa om Discovery, de visar ju trots allt L.A Ink, en av mina favoriter. Men, just nu är det nåt sånt där program som jag bara tycker är sååå tråkigt. Depptråkigt.
Tvättmaskinen är full med ren tvätt som bör hängas på vår tvättställning som är full med torr ren tvätt som måste vikas först. Dessutom ska jag klämma ur mig önskelistor till alla.
Det är skitsvårt. För barnen har redan för många leksaker och behöver typ nya kalsonger och strumpor, men, hur kul tycker de att det är att få kalsonger och strumpor i paketen på julafton? Hrm. Inte alls.
Så, vad sjutton önskar sig 3-åringar och 5-åringar förutom svinadyra tv-spel som fyller Elis önskelista.
Tips anyone?
När jag gick på bio själv, självvalt, härom kvällen fick jag genast frågan av KaosAnna.
"Har du en kris eller?"
Igår stod jag i kö i en affär, en kille står bredvid mig. Tunnhårig, lite begynnande rynkor. Efter ett tag ser jag förbi hans tunnhårighet och skrattrynkor i ansiktet och inser att han är i min ålder. Jag tror till och med att vi gått i samma skola. Men, han ser ju nästan gammal ut...
På jobbet pratar min 26-åriga med min 22-åriga kollega om top news i USA.
Jag hör mest: Asså, ja ba liksom ba typ, såhära, typ såhär asså liksom ba.
På riktigt.
Samtidigt lyssnar jag på en av mina gamla favoritskivor i ipoden. Kent´s "Verkligen" från -96. Nittonhundranittiosex. Den kom ut strax efter min kollegas 9-årsdag.
Jag fyller 31 år om några veckor. Trettioett!
Svaret på din fråga Anna:
-Ja, jag kanske har en kris...
