det verkar som om T funderar på ett nytt varumärke...
Ärligt.
Skriver man citat av eller citat från...?
Det står still i mitt huvud.
"Oj, vad båten knarkar!"
(en båt som knarrade mot bryggan på Djurgården idag)
"Mitt hjärta slår snabbare än en Koenigsegg kör"
(vi blev lite flåsiga i backen på väg hem)
Min syster ringde mig i förmiddags och frågade om vi skulle luncha.
Självklart vill jag det!
Hon hade utnyttjat presentkortet från Toni & Guy , som hon fått av oss, så hon var i stan.
Det var en riktigt välfriserad syster och lilla sötEdvin jag lunchade med.
Det är verkligen underbart att ha en syster! Fantastiskt underbart!
En syster är the shit!
Jag har varit lite oggig och orolig de senaste dagarna. Tappat självförtroendet, deppat lite och så.
En dos storasyster och jag är back on track! Känner mig pigg, glad och full av liv igen.
Alla skulle behöva en dos syster ibland.
Vi träffas ofta annars också, med familjerna. Det är också jättemysigt.
Men, att få bara träffa syster (och Edvin) är en annan sak. En kick!
Jag älskar min syster!
vill jag bara påminna er om att en av mina favoritbloggare är tillbaka i sin gamla blogg.
Hanna Eat World
Det är jag mycket glad för! Ett tag bloggade hon för mama och bloggen blev sig olik på nåt vis, det var svårt att sätta fingret på vad det var. Men.
Nu är hon tillbaka. Hurra!
Idag för 6 år sedan blev jag mamma för första gången.
Love föddes 25 juni 2002.
6 år. Det har gått så snabbt! Tiden går fort när man har roligt, som man brukar säga.
Min lilla plutt blir 6 hela år idag.
GRATTIS!!!
Både jag och T har tagit ledigt idag.
Vi grattade honom imorse med paket och sång i sängen.
Han fick hett efterlängtat Playstation 2 + spel.
Sen åkte vi till Skansen och Skansen Akvarium. Love ville så gärna gå runt där. Jag har själv inte varit där på många herrans år.
Det var verkligen en hit! Jag blir minst lika (om inte mer) uppspelt som barnen och kan stå och titta på tex babianerna hur länge som helst, de är så roliga.
Vi klappade en orm och en fågelspindels bakben.
Sen åt vi glass i solen. Love och Elis flög flygplan. Vi sköt vattenkanoner.
Sen åkte vi hem och började föbereda inför kvällens gäster, lite sena som vanligt...
Barnens Farmor, "faster" och kusin kom först. Sen syster min, med man och Edvin, och sist mamma och pappa.
Love fick mera Playstationspel, en robotspindel, bandyklubba, mål och bollar och sist men inte minst. En ny cykel, treväxlad 20'. Kanonpresenter allihopa!
"Det här var den bästa födelsedagen i år!" sa Love när han skulle sova.
"Det var nog den bästa födelsedagen ända tills jag dör" sa han sen.
Tage gillar skor lika mycket som sin mamma
Elis, 4-åringen
triss i grabbar
Edvin 1 år! på sin nya Bobby Car (som han fått av oss)
Midsommardukning. (Hrmmm, notera gärna hur välstrukna dukarna är...)
Tage slukar sista dropparna alkoholfri öl
Jag började svara i en kommentar på min kompis blogg, men kände att jag inte kan tynga ner hennes blogg med mitt dravel i en kommentar.
Så, jag får väl ordbajsa lite här inne istället.
En het potatis det här...
Vad ska man säga...?
Personligen tycker jag att det är lite märkligt, konstigt och knepigt att vilja amma sååå länge.
Som om jag skulle slänga upp Elis, 4 år, vid bröstet. Hrmmm, nej tack!
Däremot har jag faktiskt ammat Tage ganska länge, så på ett annat sätt kan jag förstå att man ammar länge.
Men, jag tror att det handlar om att det mer råkar bli så. Jag tror inte att det handlar om "för mammans skull", eller att mamman ammar länge av "egoistiska skäl". Möjligtvis sentimentala skäl, men inte av egoistiska. Jag vet med mig att jag säkert uttryckt det så förut, innan jag ammat över huvud taget. Men vad vet man då? - Typ ingenting! Hehehe!
Nåja, ska vi prata egoistiska skäl, då kan jag nog tycka att det stämmer mer när en mamma slutar amma tidigt. För att hon inte orkar, eller inte vill, eller inte har lust. Det tycker jag är mer egoistiskt. Jag tycker inte det är fel. Alla är olika och har olika förutsättningar. Men, jag tycker att det är mer ego.
Men, jag har ammat kort, ännu kortare och nu senast ganska länge så jag kan liksom inte döma någon, jag har själv gjort olika.
Men, att jämföra amningslängden med getter i hagen går ju inte riktigt, för getter brukar väl sluta amma/dia när nästa kull kommer, dvs oftast redan året därpå.
Eller är jag helt ute och cyklar här?
Däremot kan man väl jämföra amningssättet med getter och andra djur, dvs fri tillgång utan att kolla klockan. Men å andra sidan har vi kommit lite längre än getterna i utvecklingen, så varför jämföra så över huvud taget...?
Vi är ett hyffsat modernt samhälle. Där vi även diskuterar om det kanske inte är lite mer jämställt att ge ersättning för att dela bördan mellan föräldrarna i början.
Sen kommer hormoner och den nyttiga biten in i amningsdebatten. Det finns många vinklar och synsätt.
Nåja, alla är verkligen olika, gör olika och har olika förutsättningar.
Alla gör så som passar dem själva bäst, och då blir man den bästa föräldern för sitt barn oavsett var födan kommer ifrån. Det spelar verkligen ingen roll då.
Så, det var min åsikt.
Bredvid mig på jobbet sitter en man som jobbat på detta företag sedan 1969.
Han har en son som är 11-12 år ungefär. Han har även vuxna barn.
11-årige sonens sommarlov har precis börjat.
Nästan varje dag pratar han lååånga samtal med sin lilla stackars son som ska försöka fixa lite mat åt sig själv.
Det är många, långa samtal.
Han instruerar sin son genom hela köket. Mycket pekpinnar.
"Kastrullerna finns i skåpet till vänster om spisen. Ta en stor kastrull så korvarna får plats ordentligt.
Öppna frysen, korvarna ligger i tredje lådan. De där fina skärgårdskorven du vet.
Ta fram korvarna och öppna förpackningen med en sax.
Saxen ligger i andra lådan till höger om spisen.
Sen öppnar du med saxen, ja. Du får inte glömma att lägga tillbaka korvarna i frysen igen, annars blir de förstörda.
Men, först måste du lägga dem i en påse.
Påsarna ligger i tredje lådan till höger om spisen i en grön låda.
Nej, förresten, du måste använda en fryspåse, då ligger dem i den blå lådan.
Korvbröden ligger i fjärde lådan i frysen, då kan du ta fram dem så att ni kan äta dem till korven.
Fyll kastrullen till hälften med vatten och sätt på spisen. Men du måste kolla noga att det är rätt platta som blir varm på spisen. Du vet att du kan bränna dig på spisen, så du måste vara försiktig..." osv osv osv.
Alltså, jag håller på att få en hjärnblödning!!!
Detta daltande! Detta klemande! Gör ordentliga matlådor åt ungen som han bara kan poppa in i micron istället, om de nu är så jävla nojjiga.
Men, han fortsätter sitt instruerande. Lååångsamt.
Sen ringer han sin fru och berättar hur han instruerat sonen.
Sen ringer han sin granne som han ber att kanske gå in och kolla till hans lilla son, eftersom han håller på med spisen och varmt vatten, han kan ju faktiskt bränna sig.
Sen ringer han sin son igen och fortsätter instruerandet med kastrullen.
Handtaget inåt, så han inte råkar putta till kastrullen och få varmt vatten över sig.
Eller, det här kanske inte är en sån bra idé ändå...
Nu ser jag hur han jobbar på här för att kunna åka hem lite tidigare till sonen.
Telefonen ringer.
Han fortsätter instruera sin son hur han ska värma korvbröden i micron.
"Sen tar du fram två glas som ni fyller med mjölk. Mjölken finns i kylen.
Om ni inte blir mätta kan du ta fram den här påsen ur frysen igen och värma lite fler korvar. Och ha inte bröden för länge i micron då blir de torra.
Har du stängt av spisen ordentligt? Hur ser lamporna ut på spisen?
Glöm inte att lägga tillbaka korvarna i frysen igen.
Ketchup och senap finns i kylen på nedersta hyllan, lite till höger där.
Har Bertil varit inne och kollat till er? Det har han. Va bra. Var försiktig nu. "
Jag blir galen. Jag blir galen. Jag blir galen!
Andas. Lugn och fin.
Jag har två nya favoriter. Bård och Vegard.
De söta norska bröderna som gör en skön norsk variant av Fredrik och Filips 100 Höjdare. Jag som kände mig lite nere ikväll skrattar så jag gråter när de kör lajv rollspill som Prince Charming och Bling-Bling-Pål.
Min personliga favorit är Bård. Brorsan till vänster på bilden.
Bård och Vegard.
har vi köpt nya nagellack. Jag valde ett rött och ett neonrosa. Love valde ett blått och Elis ett guldglittrigt.
Sen har vi målat naglar på händer och fötter hejvilt, i alla möjliga kombinationer.
Alla är mycket nöjda och glada med resultatet.
Nagellackat vare här!
Loves teaterdebut.
Han var jätteduktig, mindes alla sina repliker och levererade klanderfritt!
Alltså, det slår tamigfan sällan fel. Nästan aldrig.
När folk får höra att vi har tre barn. Tre pojkar.
-Ojojoj! Då har ni fullt upp!
Hmmm.
Har vi extra fullt upp för att vi har tre barn?
eller
Har vi extra fullt upp för att det är tre pojkar?
Vad menar de?
Säger de bara så av ren vana? Som..
-Hur mår du?
-Jo, tack, jag mår bra!
Snabbt svar, utan att tänka.
Folk verkar fälla kommentaren när de får veta att det är just tre pojkar.
Det stör mig.
Sen verkar folk bli lite störda om T och/eller jag säger att vi inte har så fullt upp ändå. De blir som lite irriterade då.
Vad vill de?
Att vi ska tycka att det är sååå jobbigt och sen ska alla gotta sig i det?
Fattar inte. Det är skitkul med barn! Det är jobbigt också, men det roliga tar överhand.
En annan vanlig kommentar jag får är:
-Det är ju tur att du har T som ställer upp så mycket.
Då pratar vi om att jag jobbar heltid, 100 %, och T deltid, lämnar och hämtar på dagis.
Ställer upp.
Ställer upp?!
Det är tur att jag har T som ställer upp för mig. Hör ni det?!
Han ställer upp för mig. Gaaah! Som om jag hade något slags huvudansvar.
När jag var hemma föräldraledig var det ingen som sa till T:
-Jobbar du heltid? Oj, vad tufft. Tur att du har Anna som ställer upp för dig.
Det som är tufft med att jobba heltid, för det är tufft. Det är att gå från att vara föräldraledig och ha så mycket tid med barnen, till att vara borta långa dagar och bara träffa dem en liten stund på morgonen och en liten stund på kvällen.
Det är tufft. Det är jobbigt!
Idag sa Elis på väg till dagis:
-Det är första gången du går till dagis, mamma.
Här har man släpat sig fram och tillbaka, mellan hem och förskola, nästan varje dag, i nästan 5 år. Snacka om att man blir bortglömd snabbt...
Men, det är tur att jag har T som ställer upp för mig.
Igår var jag på Grönan med min familj. Min mamma, pappa och min storasyster. Den familjen alltså. Det var längesen sist vi var bara vi.
Vi åt middag, körde femkamp och åkte Berg-o-dalbana flera gånger om.
Det var så otroligt roligt!
Vi körde hästar, banka stubbar, boom ball, basket och luftgevär. Min syster vann, jag tvåa, pappa trea och mamma kom sist. Men, hon vann 2 kg kexchoklad istället.
Sen åkte vi vanliga Berg-o-dalbanan 2 gånger och nya Kvasten 2 gånger. Jag rekommenderar verkligen att åka Kvasten längst fram och gärna barfota. Så härligt!
Syrran försökte få mig att åka Fritt Fall (igen) Men eftersom jag ångrat mig alla 3 gånger jag åkt Fritt Fall, så gjorde jag det inte. Fegis.
Dessutom blir man inte lockad när folk kliver av gråtandes...
Det var ganska lite folk, solen sken och jag kände mig helt igenom lycklig.
Ett riktigt lyckopiller!
I helgen har jag bland annat:
Firat en kusins sjuksköterskeexamen, med mycket vin och sång.
Provat ponnytrav på Solvalla.
Stripaerobic'sat i bästa Pussycat Dolls-anda.
Parklekt i solen med familjen.
Lunchat under parasoll i lugnan ro med enbart T som sällskap.
Kommande veckans schema är fullspäckat:
Måndag: Jobba. Spinning på lunchen? Jobba. Femkamp på Grönan.
Tisdag: Spinning innan jobbet. Jobba. Picknick med Tages dagisavdelning.
Onsdag: Jobba. Spinning(+core) på lunchen, kanske. Jobba. Picknick med Love och Elis avdelning + teateruppvisning.
Torsdag: Överlämningssamtal m dagis och skolan, för Love. Jobba. Sommarfest med jobbet.
Fredag: Jobba. Ta tåget till Västerås. Middag hos mormor med syrran (utan barn och män) + övernattning.
Fullt ös - medvetslös.
Jaja, när man är tråkig som jag är, måste man ju pigga upp sig med ett par nya skor.
Pigga upp och piffa upp.
Jag kärade ner mig i Hasbeens när en kompis kom gåendes i ett par röda flätade nature i lördags. Idag slog jag till. Det fungerar faktiskt lite. Uppiggningen alltså.
Sen är det inte helt fel att det är Grey's Anatomy, jag får gråta helt legitimt. När jag får skön-gråta till nån film eller serie brukar jag må bättre efteråt.
Underbara tollor!
Svarta flätade nature, Hasbeens. Me love!
att jag känner mig så förbannat tråkig.
Min kropp är i tråkig form.
Min kropp beter sig tråkigt.
Mitt hår är tråkigt. (Går runt och ser ut som en butchflata, jag har inget emot dem och menar inget illa, men bara det att jag inte vill se ut som en.)
Mina kläder är tråkiga.
Min attityd är tråkig. (Nähäää?!)
Allt borde vara tipp-topp!
Solen skiner! Jag har underbara barn, jag har en underbar man i mitt liv (som får ta alldeles för mycket skit från mig just nu) jag har ett kanonjobb osv osv.
Solen skiner på min bleka lekamen, jag får soleksem.
Barnen är underbara, en är bara toksjuk just nu, så jag oroar mig sjukligt mycket.
Mannen gör ett fantastiskt "jobb" som pappa! Fixar, donar och så är jag bara missnöjd för att allt inte är i den exakta standard jag vill ha det. Sur för att jag inte hinner och orkar med lika mycket hemma.
Kanonjobbet är kanon, men nackdelen med att jobba på stora modeföretaget är ju att alla här är så fantastiskt piffiga och snygga, vilket leder, just nu, till att jag känner mig så otroligt tråkig (ja, läs ovan).
Så, är man en sån tråkig person som jag är just nu har man inget annat än tråkiga saker att säga/skriva om. Därav bloggtorkan. Tråk-torka. Inget flow, helt enkelt.
Så var det med det.
Men, det är fint att ni skriver så gulliga kommentarer! Tack!
Bloggtorka.
Känner att jag inte har nåt superintressant att säga, helt enkelt.
Helgen var fin. Barnen växer, en av dem är väldigt sjuk. T VAB´ar. Jag jobbar.
Solen skiner. Det är fint.
Torkan fortsätter.
