Söndag

blev grodjakt, fågelspaning, harsyresmakning, maskrosplockande-promenad i solen och blåsten.
Lunch hemma.
Toys R us-inferno och Ica Kvantum-handling under eftermiddagen.

Helt slut på kvällen, så jag missade 12 minuter av min nya favvoserie (Brothers & Sisters) då jag råkade fastna framför ett jäkla hundprogram på svt istället. Knäpp och disträ.
Jag är inte ens en hundmänniska! Jag gillar katter om jag nu ska gilla nåt.
Varför har vi en jävligt ilsk japansk kampfisk då?!
Han hugger efter mig varje dag när jag ger den mat. Hoppar och hugger, den galningen. Spänner upp sig och muppar sig. Sällskaps sjuk liten sak :-)
Förresten borde den egentligen vara död sen länge, enligt djuraffärstjejen, då han står i enbart rumstemperatur. Men, han äter som få och han mår som fisken i vattnet, den ilskna rackaren.
Jag kommer säkert sakna den om den dör...

Men, jag är kattmänniska. Egentligen.
Vad pratade jag om från början...?
Äsch, skitsamma, det var väl inget viktigt. Jag svamlade nog bara som vanligt.
Ja, det är så här mamman är, i den här familjen.
Tappar tråden även fast ingen avbryter mig. Alla andra sover.
Endast tomten är vaken...