på Konsum

-Mamma, vad var det där fyrkantiga du la i min korg? Det där lilla fyrkantiga paketet? vad var det, mamma?
-Kom närmre så ska jag säga vad det var.
Han kommer närmare och jag säger med lite dämpad röst.
-Det kallas för bindor.
-Binnor? frågar han lite för högt.
-Ja. svarar jag. (Jag orkar inte rätta, det får kallas för binnor.)

-JAHA, SÅNNA SOM DU HAR PÅ SNIPPAN! säger han som om det är världens mest triviala sak, ett konstaterande bara. Helt enkelt. Kort och gott.

Men.
Varför pratar barn så högt?!
Jag vet att det är världens mest naturliga sak. Ja, jag har mens. Men ändå.
Det räcker med att jag köper bindor, att det där fyrkantiga lilla paketet rullar fram på bandet, kassören drar koden och jag betalar. Det räcker.
Men att min (snart) 5-åring skriker ut att jag har dem på snippan känns lite too much.

:-)