Min farmor hade en grön cykel

Idag såg jag en parkerad cykel på vägen till min vän.
Det var en mossgrön damcykel, metallicgrön. Precis en sån cykel hade min farmor när jag var liten.
Hon kan faktiskt fortfarande ha den i sin källare, vad vet jag...? Kanske ska undersöka det i helgen när vi ska dit.
Men, det slog mig bara.
-Min farmor hade en grön cykel.
Det låter nästan som en bra boktitel.
Om jag skriver en bok nångång så kanske den får heta just så.

Min farmors gröna cykel brukade stå i cykelstället precis vid staketet vid ingången, så man gick förbi den när man hälsade på dem. Eller, jag har faktiskt bott hos min farmor och farfar också pga av olika omständigheter. (Vi skulle flytta till Stockholm och mamma och pappa pendlade innan de köpte hus, osv osv. Inget allvarligare än så)
När vi bodde där fick jag och min syster bestämma vad vi ville äta varje dag, varje vecka.
Det var så lyxigt! Och det var så annorlunda mot hemma. Vi bestämde mest pannkakor, våfflor och spagetti med köttfärssås. Där lärde vi oss att våfflor formade som hjärtan är godast. Våffelhjärtan.
Farfar åt de som blev brända.
-Jag tycker om det brända jag, sa han jämt.
Undrar om han verkligen gjorde det eller om han bara sa så för att de inte skulle förgås.
På senare år har jag fått ett våffeljärn med just hjärtan av farmor och farfar. De berättade att de letade länge och väl innan de hittade med rätt hjärtan, till mig. Nu gräddar jag våfflor åt mina barn med det järnet. De älskar våfflor.

Om mornarna brukade min farfar komma med digistivekex på en bricka till sängen.
Jag kan inte komma ihåg om han gjorde det varje morgon, men det var ofta och det var gott. Jag kan inte heller komma ihåg vad vi fick att dricka till, bara kexen finns där i mitt minne.

Vi spelade mycket kort också.
Finns i sjön, Hej Knekt, Vändtia, Spader dam, nåt spel där man lurades, jag minns inte vad det spelet heter...
Farfar lärde oss olika patiencer och vi byggde stora, höga korthus.

Det var roligt att bo hos farmor och farfar.

En grön cykel väcker många minnen.