Jag blir förbannad!

Härom veckan råkade Love tappa sitt vattenglas i golvet, duralex som blev till miljoner bitar.
Jag blir nästan förbannad av sånt. Inte det att han tappade glaset, sånt händer ju. Olyckor händer. Men, jag blir förbannad av krossat glas.
Jag avskyr krossat glas!
Nåja, T plockade, torkade och dammsög direkt.
Jag dammsög en gång till nästa dag.
Vi har dessutom dammsugit flera gånger sedan dess.
Men, tror ni inte att Elis ändå fick en liten jävla bit i foten i morse och skar sig.
Förrädiska jäkla glasbitar! Gömmer sig nånstans och ploppar fram rätt som det är.
Krossat glas och barn hör verkligen inte ihop.
Se, nu är jag förbannad igen.

Min kompis som är barnläkare brukar lite luttrat säga:
-Nåja, glas ger i allafall fina snittytor.

Så, tänk på det nästa gång.
Det blev ju i allafall en fin snittyta!
Hrmpf.