parfym

Vi har en rar granne som heter Alfhild.
Hon kommer ursprungligen från södra Sverige och har en grov skånsk dialekt. Men, jag hör vad hon säger, det är många andra som inte gör det, vet jag.
Hon har bott i huset sen det byggdes 1959. Då flyttade hon hit med sin man och deras son.
Nu är hon själv kvar och de sista åren, kanske året, har tagit hårt på henne.
Nu har hon hemhjälp.
En av hemhjälparna duschar i stark parfym. Helt ärligt, jag skojar inte, hon duschar nog bokstavligen i parfym.
Nu har hon nyss kommit hem till Alfhild, det känner jag, för det luktar hennes parfym långt in i vår lägenhet.
Jag står nu nästan som längst ifrån ytterdörren och det luktar hennes hemska parfym.
Jag tycker så himla synd om Alfhild och alla andra som måste möte denna parfymstinkande hemhjälp på nära håll.
Jag möter bara hennes stank i trapphuset.
Jag har hemskt svårt för parfym. Kan vara tre graviditeter och extremt känslig näsa som spelar in.
Men, ibland känns det som om folk tar till parfym för att dölja nån annan doft. Man kanske ska kalla det lukt istället.
Det är ofta kanske röklukt eller svett, eller nån annan stank man helst inte vill veta av.
Jag har så himla svårt för det här.
Ofta tar dessutom folk på sig för mycket parfym.
Jag får ont i näsan och blir ytterst misstänksam.
-Vad döljer människan egentligen?


Jag gillar doften av nyduschad, nytvättad tvätt, nyborstade tänder och doften av mina barn, (såklart!) och kaffet i nyöppnad förpackning... Snälla, milda dofter.

Hemhjälpens parfym ger mig nästan migrän. På riktigt!
Stackars Alfhild.