stor dag

Idag, av alla kaotiska dagar, har det faktiskt varit en ganska så stor dag i mitt föräldraskap.
Jag har gått ett steg till.
Varje dag frågar Love och Elis mig, eller T.
"Får jag gå ut i vida världen?"
Det är en fantastisk mening. Eller ja, fråga då.
De vill ofta gå ut och vänta i trapphuset medans vi fixar de sista bestyren innan vi går till dagis, på promenad eller ska åka iväg nånstans.
Att få gå ut i vida världen är alltså att få gå utanför porten och leka därute en liten stund innan vi kommer ner. Leka ute, i vida världen.
Vi har tillåtit det en del nu på senaste tiden.

Idag lät jag dem leka med sitt tefat i backen på sidan om huset, en ganska lång stund innan jag och Tage kom ut. Klockan blev för nära lunch, så jag gick upp igen och de fick fortsätta leka medans jag gjorde lunch.
Jag ser backen, snarare slänten, från köksfönstret och vardagsrumsfönstret och kikade ut lite då och då. Femtioelva gånger ungefär.
Men ändå.
Efter lunch bröt hallaballoet här hemma ut igen och Tage kunde inte sova när hans bröder for runt, så jag klädde på dem och skickade ut dem i backen igen.

De fick leka ute i säkert 1 timme innan jag ropade in dem igen.
Det är stort. Mycket stort.

Visserligen var grannen, dagmamman, ute med sina dagbarn i backen också. Så, det kändes ju mycket mer safe förstås. Lite fubb där.
Men ändå.

Jag släppte liiite på min kontroll.
Liiite.
Som sagt; stort. För mig.