borta

Byggt på order och med lite hjälp av min gammelmorfar, Arvid (förövrigt min äldsta sons andranamn, födda på samma dag).
Min mormor har bott i huset i över 70 år, sedan hon var blott nio år. Som barn, ungdom, vuxen, gift, gravid, mor, skild, arbetande trebarnsmor och pensionär. Allt i samma hus.
Min egen mor bodde där i ca 20 år.
Det finns så otroligt många minnen i huset.
Om huset kunde tala skulle den ha en fantastisk historia att berätta. En del sorgliga och tråkiga händelser, men mest roliga och glada minnen.
Somrarna som jag och min syster bodde där.
Min gammelmorfar som ropade, på mig och min syster, att våfflorna är klara på övervåningen.
Tusentals äpplen har plockats ur träden, oräkneliga hallon har varsamt plockats ur buskarna på baksidan. Liter efter liter körsbärssaft har gjorts, och druckits, från körsbärsträdets frukt. Många kaffe i solen på trappen. För många cigaretter har rökts på samma plats. Otaliga buketter har bundits av alla de vackra blommorna i trädgården, till alla möjliga olika tillfällen. Geléburkar och läskflaskor har hämtats från källaren. Spännande små utflykter till kalla, mörka vinden.
Många barn har sprungit runt, runt i rummen därinne. Däribland jag själv och sen mina egna barn. Studenter har kommit och gått i lägenheterna på övervåningen. Min syster har bott i ett rum på vinden i 2 år, när hon studerade.
Det har firats jular, födelsedagar, påskar och kräftskivor.
Huset har alltid funnits där. I vått och torrt.
Nu är det sålt och alla möbler flyttades ut igår.
Det är med stor sorg, men också glädje, i hjärtat som vi lämnar över vårt hus till en helt annan familj, en annan släkt, som får bygga sina egna minnen och historier därinne.
Farväl gamla trotjänare! Tack för lång och trogen tjänst! Hej då, Vallgatan!


So long, farewell, auf Wiedersehen, goodbye