Igår kväll när jag kom ut från badrummet kom T emot mig och sa:
-Dom har hittat Engla!
och på den lilla millisekunden innan han sa:
-Död. Han dödade henne.
Hann jag känna glädjen av att jag trodde de hittat henne levande.
Hoppet.
De säger att det sista som lämnar människan är hoppet, och jag förstår precis vad de menar.
Även fast man kanske ändå förstår, rent logiskt, att hon inte lever, så hoppas man in i det sista.
Det här med Engla.
Det är fruktansvärt sorgligt.
Det är fan bedrövligt.
Stackars Engla. Stackars familjen.
Ingen vill överleva sina barn!
Hoppas att de ändå kan få en fint avslut på allt detta fruktansvärda.
måndag, april 14, 2008
det här med Engla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Om det här med din arytmi: Jag vet precis hur du känner! Jag har lidit av det i åratal. Jag har både ett hjärta som skenar och "skuttar". Ibland känns det som att man drar upp en gammal klocka och då tror jag att det är kört för min del. Jag tror att det är min tur att lämna in och inte få se sonen växa upp. Jättehemskt! Jag ahr gjort bandspelar-EKG och ultraljud på hjärtat. Ingenting är ovanligt mer än att de kan se mina extraslag och de får jag vackert leva med. I och med att mina föräldrar gick bort i hjärtåkommor är jag livrädd och lider av panik- och dödsångest. Men nu försöker jag tänka positivt. Min terapeut ska hjälpa mig att göra en handlingsplan så att jag lär mig att hantera problemet. Du får gärna maila mig om du vill ha någon att prata med om din arytmi. Sköt om dig och ditt lilla hjärta! Försök att inte stressa! Kram!
Om Engla: Det känns fruktansvärt! Man tror inte att det är sant! Hur kan man ens tänka tanken på att göra ett stackars oskyldigt litet barn illa? Vi är många som tänker på Engla nu. Ikväll kl. 21.00 får vi alla tända ett ljus för henne.
Kram!
Ja, jag har hoppats in i det sista. Men när dom har hållt "42-åringen" i häktet så länge så har jag liksom sagt att det är ju omöjligt för Engla att överleva OM han nu skulle hålla henne fången nånstans.
Men samtidigt får vi inte glömma att Englas mamma faktiskt fick hem henne. Engla får komma hem och begravas värdigt och hennes familj VET var hon finns.
Hursomhelst så är det fan det sorgligaste jag har varit med om på länge.
Du är utmanad!!
Skicka en kommentar