idag var jag på en jobbintervju efter jobbet.
Det gick bra, kändes det som i allafall.
Det är ett heltidsjobb, såklart. När de får höra att jag har 3 barn säger de inom kort -Det här är ett heltidsjobb, det vet du va?
-Ja, jag ska jobba heltid.
Och så drar jag igång. "Försvarstalet"
Jag har varit hemma och föräldraledig länge nu.
Taggad och sugen på att jobba.
T ska jobba mindre, sköta allt "det där".
T har möjlighet att jobba hemifrån också.
Min tur nu.
Och T prisas för att han har möjlighet att göra så. Jobba mindre, jobba hemifrån osv. Det är ju fantastiskt! Det är fantastiskt! Men.
Det irriterar mig.
Det irriterar mig att jag känner att jag måste försvara att jag söker ett heltidsjobb. Det irriterar mig att det förväntas att jag ska skära ner min arbetstid, utan att prisas för det.
Det irriterar mig att jag över huvud taget ska behöva förklara sånt. Förklara mig och vår situation.
Det irriterar mig att jag kommer att jobba heltid med dåligt samvete.
Men T och jag är eniga. Det är dags för mig att ta några kliv framåt eftersom jag fastnat i kvinnofällan de senaste åren.
Men lik förbannat sitter jag där. Försvarar mig. Förklarar mig. Och när jag går därifrån känner jag mig glad samtidigt som samvetet gnager.
Hur ska jag kunna jobba heltid när jag har 3 barn?
Hur gör folk?
Hur ska man få allt att fungera?
Kommer jag missa mina barns utveckling nu?
Tror ni att en man, i samma situation, hade haft samma dåliga samvete?
måndag, april 07, 2008
lite funderingar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Nä fy fan! Sluta förklara dig. Tycker inte de har med det att göra, hur ni ska lösa det. Och ha för guds skull inte dåligt samvete!
Men jag förstår dig. Du går ju från att ha varit hemma så länge till att börja jobba heltid. Det är helt nytt för dig. Jag tycker inte att du ska försvara dig, absolut inte, och jag tror inte att alla män eller kvinnor heller för den delen, hade känt dåligt samvete. Men om du har dåligt samvete så tycker inte jag att det är konstigt. Inte alls. Snarare mänskligt.
Men du VET ju också att det kommer att gå bra, att T tar sitt ansvar, att det är din tur nu.
Men ändå.
Jag förstår dig.
Men du fixar det. Det kommer gå skitbra!
kajsa - Tack för bra pepp! :-)
yogamamma - Tack!
Det är nog vanligt att kvinnor får försvara sig och nä, jag tror inte att lika många mån som kvinnor har dåligt samvete över det där du beskriver.
Livet är orättvist.
Lycka till med allt!!!
Kram,
annaSv - som oxå ska jobba heltid
Nej, pappor generellt lider inte av samma dåliga föräldrasamvete. Orsak: Dom vet inte att de borde det. Kanske har dom inte läst hemmaföräldrar.se's anknytningsteorier ;-).
Ja, det är sorgligt att du får frågan, att du inombords känner styng av dåligt samvete. Och det drabbar alla, mig med.
Jag tror stenhårt på att en delad föräldraledighet hade påverkat mycket av det här i rätt riktning - arbetsgivarna hade tvingats se både män och kvinnor som potentiella risker för föräldraledighet, VAB, dagishämtningar mm. Pappor hade fått en annan insyn i hemmalivet och tagit större ansvar, mammor hade utan dåligt samvete kunnat satsa på jobbet.
Det kommer gå galant för dig!
annasv - jag har gått vidare till en andra intervju, och vet du vad de sa till rekryteraren: Hon är väl medveten om att det här är en heltidstjänst? Meh åååh!
När börjar du jobba?
jennie - T och jag har absolut inte delat lika, av olika anledningar. Mest ekonomiska, tyvärr. Men, det var inte förrän jag jobbade heltid (förra gången), släppte allt och han fick totalansvaret som han verkligen, verkligen växte som pappa. Då såg jag tjusningen av vad du förespråkar :-) Det var fantastiskt att se! Numera, när T jobbar/har jobbat heltid, är det inte utan dåligt samvete. Dåligt samvete och känslan av att vara otillräcklig, finns där även för honom.
Men är de inte kloka? Sådär kan man väl inte hålla på? Trist attityd...
Jag börjar jobba i augusti. Vi delar inte föräldraledigheten 50/50 men min sambo har varit hemma 7-8 mån med våra barn och det har betytt ALLT. Det ger en sådan förståelse och inblick i allt som rör föräldraskapet, tycker jag. Det har verkligen varit rätt för oss.
Lycka till med allt!
Kram,
AnnaSv
Skicka en kommentar