jaha

förmiddagen spenderades på vår vårdcentral. Hela familjen hade tid bokad. Jag rabblade personnummer på löpande band igår i telefon. Jag blev imponerad av mig själv att jag faktiskt kunde allas personnummer, alla siffror, på hela familjen, utan att använda fusk*.
Vår familj fyller mer än en timme inne hos doktorn. 15 minuter var. Det är inte illa.
Där satt vi på rad och försökte klargöra vem som är sjuk i vad.
När jag ser på alla mina killar där de sitter fylls jag av kärlek och beundran. Min förståndiga äldsta son, min fantasifulla mellanson, min busiga minsting och min fantastiska man, pappa till alla tre. Tänk vad vi gjort han och jag - tre så vackra och underbara barn!

Nåväl.
Doktorn petade i halsarna lite här och var, kollade öron hit och dit, delade ut små klistermärken på härsan och tvärsan. Sen skickade hon oss till labbet, kallade tillbaka oss, petade lite till och skrev ut penicillin till en av oss. Tage. T och Elis får provsvar på torsdag, jag och Love blev avskrivna från alla misstankar.
Jag blev mäkta imponerad av att hon hade sån koll på oss alla.
När jag kom till apoteket visade det sig att hon räknat fel på Tages penicillinkur. Hon är mänsklig i allafall, tänkte jag.

Nu är jag på jobbet, nyser för fullt, tvättar händerna hela tiden, igång på ipren. Måste hinna med vissa grejer innan semestern... Så är livet just nu.


*Jag har nämligen barnens personnummer i mobilen för tillfällen då minnet sviker...