stora dagen

Ja, den stora dagen är över.
Jag var jättenervös på morgonen.
När vi kom till skolan var det lite rörigt. Många barn på en gång, föräldrar som for runt som yra höns. Love blev pytteliten helt plöstligt. Jag gråtmild. Min lilla Love, i skolan, hur kunde tiden gå så snabbt? Han var ju min lilla bebis nyss.
Vi hade förberett kortet där Love fått skriva sitt ord och jag hade tejpat dit fotografiet på honom. Jag la det i hans ryggsäck utan att jag sa nåt till honom.
När han fått sin plats i samlingsringen och vi la in extrakläderna i hans låda, kom han. Ögonen var tårfyllda.
-Mamma, skulle inte jag ha haft med mig nånting hit idag?
-Du menar kortet? Det la jag i din ryggsäck.
Love andades ut och vi gick och hämtade det.
Sen kramade vi hejdå igen och allt var bra.
Jag hämtade honom kl.14. Han var kanonglad!
Vi promenerade till affären och köpte picknickmat. Jag frågade hur dagen varit, hur det hade känts.
-Först kändes det som om jag ville gråta, sen har det bara varit jättebra.
Han kunde inte riktigt sätta ord på varför han hade känt att han ville gråta, men jag blev så rörd och förstod precis vad han menade och hur han kände. Jag kände ju likadant, gråtmild.
Min lilla Love.

Det är stort med skolan. Det känns lite häftigt, läskigt och spännande att komma in i den världen. T och jag tycker att det är jätteroligt! Klassen och deras tänk är underbart. Gröna klassen - Natur och Kultur. Deras tema är aktivitet just nu. Lärarana är skitgulliga!
Dessutom känns alla barnen så himla goa och föräldrarna så himla trevliga och bra.
Det här blir, så himla bra!