Ja, jag tror den har börjat nu.
Jag reser till Kina på söndag kväll.
Det är hotellbokningar (som för övrigt ser väldigt lovande ut) visumansökningar, packtänk, måste-ha-inför-resan-inköp. Tänka smart och effektivt.
Det är mycket i huvudet just nu...
och det allra största:
Hur ska jag klara mig en vecka utan mina barn?!
En hel vecka!
Klart att jag kommer sakna T också, självklart.
Men, barnen är en helt annan sak.
Aj.
måndag, mars 09, 2009
resfeber
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Usch ja! Inte träffa barnen på en hel vecka..:(
Och hur ska barnen klara sig utan mamma? ;0)
Ja hur?? Förstår att det känns svårt att förstå hur det ska gå. Har du varit borta mycket tidigare från dem? Tror det är mycket en vanesak. Själv har jag aldrig varit borta mer än en natt i sträck så jag är väldigt mesig och tror inte jag skulle klara det. Men en Kinaresa.. då skulle jag också överväga det. Och våndas.
men jisses! är det redan dags??? Du kommer klara dig fint utan barnen Anna! Du kommer antagligen att ha så mycket annat att tänka på så tiden kommer bara att rinna iväg. Passa på att njuta av en spännande resa o ny kultur, barnen kommer ha det bra hemma med T. Men jag förstår att det känns konstigt, inte ofta man är ifrån dom sådär...typ aldrig.
Kram kram
chrissan - ja hur?! Hrmm, det kommer inte gå nån nöd på barnen, bara på mamman :-)
Kajsa - har som längst varit ifrån mina barn 2 nätter. Så det här är nytt för mig. Första gången, säkerligen inte den sista...
kussen j - dagtid är det nog inga problem, men kvällarna. När man ska sova. Mina små pluttar. Har ju aldrig varit ifrån dem så länge förut.
Kram
Jag kommer att sakna dig och vara lite orolig...ja du vet ju hur jag är ;-)
Vet du, ibland blir man förvånad över hur mycket man tänker på annat när man är på andra sidan jorden.
Nyss hemkommen från Australien utan barn i 11 dagar kan jag ärligt säga att jag inte förrän sista dagen fick den där sugande läääängtan efter dem.
Innan hade vi så skönt och roligt att det faktiskt inte var så stor saknad...
(Vi pratade med Theo i stort sett varje dag också.)
Men jag kanske är ett dåligt exempel på mor... ;o)
Skicka en kommentar