Alla snackar om 3-årstrots. Jag gillar egentligen inte ordet trots, men i allafall...
Alla snackar om 3-årstrots.
Ingen. Jag upprepar.
Ingen! snackar om 5-årsutvecklingen och hur krävande den kan vara.
Aldrig hade jag gissat att den här perioden skulle vara så jobbig som den är. Jag blev så jävla glad när allt lugnade ner sig efter sommaren, tyckte att 4,5-åring var sweet. Lugna gatan liksom.
Nu. Jag blir helt vansinnigt galen, arg, upprörd, frustrerad, irriterad och ledsen.
Hela situationen suger musten ur mig. Känner mig totalt rådvill i situationerna som uppstår.
Det går inte att förhandla ens. Det är beyond förhandling.
Det tjaffsas om allt. Och, då menar jag allt.
Kalsonger, strumpor, byxor, tröja, frukosten, vilken plats vid bordet, borsta tänderna, legolekandet, tvätta händerna, ytterkläderna, skorna, vilket gosedjur som ska med till dagis, cykla, hejdå-andet. Paus - han är på dagis. Vill inte gå hem, trött i bena, orkar inte, vill ha glass, vill spela datorspel, bygga lego, titta på film, middagen, vill ha spaghetti och köttbullar - alltid, tycker inte om maten, orkar inte äta, är sååå trött, dricker bara mjölk, pular in maten i munnen, äter inget alls, bolibompa, får jag nåt att äta?, hungrig! stänga av TV´n, bada, pyjamas, nej, vill leka med lego, brottas, bråkar, retas, lägger sig inte i sängen, vill läsa bok, vill inte läsa bok, vill höra två böcker, nej inte den, vill inte sova själv i sin säng, delar säng med brorsorna, bråkar mitt i natten om för lite plats i sängen, drömmer om humlor... Och nu har jag inte nämnt alla småsakerna i mellan.
Gråt och tandagnisslan.
Tårar och galenskap.
Fasen vad jag älskar dem, mina ungar. Allihopa - Alltid!
Men, det är fan inte lätt att vara förälder.
tisdag, april 14, 2009
ärligt talat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Nej det är inte lätt att vara förälder. Fråga mig som haft dig hemma. Du har också varit 5 år. Och jag älskar dig hela tiden och fortfarande. Det tar ett tag, ett jobbigt tag, innan det går över, så håll ut, det går över. Krama femåringen.
PaP
Tycker barnen trotsar fram och tillbaka hela tiden...;)
Tell me about it! Ha det bäst! Kram E
PaP - jo, jag inser ju att den stackars femåringen brås på nån, och eftersom svärmor hävdar att T var en ängel, så... :-)
Chrissan - mina barn trotsar egentligen inte. De testar och utvecklar sig ;-)
Elin/MOE - Jo, jag hörde från Malin att Greta är lite likadan. Det måste alltså vara åldersrelaterat? :-) Skönt ändå att veta att det finns fler som upplever samma sak. :-) Förresten, bebis snart va? :-D
Kan inte annat än instämma i dina ord. Håller på att bli galen stundtals. Trevlig helg:-)
Amen to that.
Det kallas för lilla puberteten.
Du får en försmak av din kommande tonåring.
Det är jättejobbigt.
Men precis innan man tar slut som förälder så är utvecklingsfasen över.
Man kanske hinner krascha ihop ett par ggr däremellan.
Men sen är det ett par lugna år till innan tonåren.
I hear you.
Kram!
Skicka en kommentar