inga kläder att ha på mig. Vägen till pendeltåget are killing my höft. Väl framme vid stationen har jag glömt busskortet och missar därmed tåget. Då är det tur att man har sin kusin. Sin kusin som skickar en en inspelning av Olas gamla plåga Nathalie. Inspelad, jag gissar, från bilen med en medsjungande kusin i bakgrunden. Hon vet att jag sjöng på samma låt en hel sommar. Kan det vara sommaren 2007? Hur som helst. Jag blev skitglad! Det var morgonens räddning. Tack J!
1 kommentar:
Ingen orsak! :-)
Vilken tur att dom spelade den på radion just då! Så att jag kunde rädda din morgon...
Vi måste ses snart!
puss o kram
Skicka en kommentar