Personlig reflektion över städning

om man ville skulle man kunna fylla ett helt liv med bara städning.
Om man ville.
Om man orkade.
Det finns ju sjukt mycket skrymslen och vrår i ett hem som behöver ses över hela tiden, men kanske räcker med då och då...
och nu snackar jag inte det vanliga:
Städa/diska undan i köket
Städa badrummet
tvätta tvätt
byta lakan
skura golv
damma hyllor osv.

Nu snackar jag:
tvätta fönster, damma av gardinstänger, dammstroppar i taket, damma väggar, torka ur alla lådor och skåp i köket, rensa ur sitt linneskåp, städa ur sitt linneskåp, rensa garderober, städa garderober, torka av alla köksskåp på utsidan, damma kökslampa, damma/göra rent inredning i köket (tex prydnadsaker...) stryka _all_ sin tvätt, damma sina element, göra rent kryddor och kryddhyllan, rensa ur sitt skafferi, gå igenom sina torrvaror - kolla datum slänga gammalt, frosta av frysen, torka ur kylskåpet, piska mattor...

Alltså, vi gör alla dessa saker, kanske inte på lika regelbunden basis som det vanliga vardagsstädet, men tänk om man skulle göra det. Då skulle mitt liv vara bara städa.
Eller, alla andra kanske gör allt detta på vardaglig basis och jag är sjukt lat och slö...?
Kanske jag är en liten lortgris bland alla pedanter?

Jag är nämligen uppfödd i en städpedants hem.
Min mamma städar och städar och städar.
Hon har finare och renare än renast hemma. Det finns inte ett skrymsle som inte tål att se dagens ljus där inte. Hon har ingen liten stökig vrå, nej, varje millimeter är ren och prydlig.
Det är imponerande.
Min mormor städar tex ett rum i veckan och tar ut sina mattor och piskar dem en gång i veckan. (Ni ser var mamma får det ifrån va?)
Min mormors mor städade bättre än någon annan, har min mamma sagt. Hon var hemmafru :-)
och jag tror min syster föder denna städ-gen vidare. Hon har så fint i sitt nya hem!


Jag är ett svart får.
Ett lat, svart får.
Nej, lortgris är jag ju!
En lat, svart lortgris.