Förnuft och känsla.

När man står några stycken med barnvagnar på bussen, idag var vi tre.
Jag och två pappor. När då dörrarna krånglar - öppnas och stängs, för att öppnas och stängas igen. Chauffören hinner slänga arga ögat i backspegeln.
Och man friar liksom sig själv genom att titta på de andra och typ släpppa händerna från att hålla i stängerna.
"Det var inte jag!"
Det är så komiskt.
För allt detta teckenspråk händer på ren automatik och sker inom loppet av sekunder.

Det finns så många olika sätt att prata med folk och det finns så många oskrivna lagar.
Det är inte lätt att lära sina barn sånt, det är sånt man lär sig på vägen.
En del skiter fullständigt i dem, och då känns det obehagligt för oss andra.
Jag tycker en del av det är intressant, förnuft och sen känslan.