Ja, jag är sjuk.
Jag tycker så himla synd om mig själv för att jag mår så himla dåligt.
Jag har haft feber hela natten och har ont i alla leder, ont som f-n i ryggen, ont i halsen, ja, ont i hela kroppen faktiskt.
Nu har jag tagit en alvedon och är uppe en liten stund, för att bogsera över mig till soffan.
T tycker inte synd om mig. Nä, han säger att sötebrödsdagarna är över och att jag får väl "rycka upp mig" som jag tydligen säger till honom när han är sjuk. Snarare brukade min pappa jämt säga så (till min stora frustration), och nu har det tydligen blivit mina ord eftersom jag inte är tillräckligt mjuk och gullig när han är sjuk.
Nåja.
Nu ligger jag här hemma och vältrar mig i min egen olycka och tycker så himla synd om mig själv.
Jag har inte nån lunch hemma, inte ens glass.
Jag kanske får ta och ringa min mamma, så nån kan tycka lite synd om mig och pyssla om mig...
Det är faktiskt jättesynd om mig!
torsdag, september 27, 2007
sjuk, sjukare, sjukast
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hej min sockerblomma.
Du är för sjuk för att förstå ironi. Dessutom glömde du klaga på smörgåsen jag gjorde till dig och servrade på sängkanten. Fy på mig hemska T. Servera sjuka med smörgåsar sådär... ren illvilja antagligen.
PS. Jag kommer med glass och kärlek i eftermiddag.
Tur att man har mamma! :-) Min ställer upp i ur och skur. Hur stor man än blir så är nog alltid mamma bäst. :-
Krya på dig!
Hej!
Säg bara till om du behöver hjälp med att puckla på nån, du vet att jag kan.
Krya på dig.
Du har helt rätt i att tycka synd om dig själv. Det är synd om dig. Mamma är bra att prata med när det är synd om en också =)
t - tack!
tina n - ringde aldrig mamma. Hon ringde å andra sidan mig idag och lät förnärmad att jag inte ringt henne. Lilla mamma.
faster l - jotack, de där armbågarna vet hur man tar sig fram i livet ;-)
Marie - Tack! och ja. Mammor är super!
Skicka en kommentar