ett matlagningsprogram igen

I somras råkade jag hamna några gånger framför Per Morbergs matlagningsprogram och såg det med någon slags skräckblandad förtjusning.
Visste inte om jag skulle hata eller vad jag skulle tycka.
Jag gillade honom inte i Rederiet, där han strosade fram som Viggo.
Jag gillar honom heller inte i Beckfilmerna (som jag inte gillar över huvud taget, i och för sig...)
Och sen får man se honom i nåt j-vla matprogram, stå och sticka näsan i saker och dra in dofter djupt i TV´n, svettig vid spisen, plocka bär ur sina buskar, vissla på hunden, vara lite jobbigt svärande-dryg-överklassig i nån matbutik mot personalen, stycka lamm brutalt och stå och prisa sina långkok, grilla grönsaker på sin gasolgrill som om han gör det varje dag, typ.
Nä, sånt går inte hem hos mig.
Får nästan rysningar.

Sen visar T mig det här.
Vad ska man säga?
Alltså, samtidigt som jag skrattar åt det blir jag nästan förbannad också.
Men, visa inte nunan i TV´n om du inte klarar ståhejet runt omkring!
Otacksamma brutallammstyckare!
Men, samtidigt tycker jag att det är bra, det är skönt. Han svär och skiter i allt.
Som vanligt står jag här ambivalent.


Så.
Nu soffan igen.
Jag är ju faktiskt sjuk.
T har köpt glass åt mig, så nu överlever jag.

En dag kanske Per Morberg sitter och söker på sitt namn på Google och får upp detta inlägg.
Men, vad spelar det för roll?
Han skiter ju i allt, precis som han säger i intervjun.
Hahaha!