de kan än!

När Kent kom och drog igång med Blåjeans önskade jag nästan att jag varit yngre, mer tonåring. Sen kom skivan Verkligen och jag önskade det ännu mer.
Man skulle ju suttit där och bara -Jaaa, ni sätter ord på mina tankar!!! och gråtit kanske lite eller nåt.
Men jag såg nyss Ingenting på MTV och inser.
Vi må ha blitt äldre, både jag och Kent.
Men, de kan fortfarande!

http://www.youtube.com/watch?v=7RhDR-ks6vI