Idag damp det ner ett brev till vårdnadshavaren för Tage.
Det är jag.
Blev lite fundersam, men sen blev jag lite kall.
Dagisplats.
Vi har antagligen fått dagisplats.
Och mycket riktigt. Tage har fått dagisplats from 30/1 på en dagisavdelning jag inte vill ha.
Verklighetsångesten slog till.
Snart måste jag komma ur lyckobubblan och möta verkligheten. Verkliga livet.
Jag har inte alls lust med det och önskade hett att jag bodde i Nacka just nu.
torsdag, november 15, 2007
ångest
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Varför gillar du inte dagisavdelningen? Eller är det dagis generellt du inte gillar?
C började för en och en halv månad sen, vi kör korta dagar (9-15), och det känns jättebra. Nu går hon ju på samma dagis (fast annan avdelning) som sin bror, och vi är kanonnöjda med den förskolan.
Hoppas det löser sig! Finns inga privata/alternativa alternativ?
Jennie - På avdelningen ifråga jobbar en fröken som jag har svårt för. Avdelningen har tappat bort två toddlers när de var ute och gick en gång. Men, det ska jag verkligen kolla upp direkt med föreståndaren.
Vi kommer också ha korta dagar i början, och T skolar in.
Men, jag har alltid dagisångest. Jag är aldrig riktigt nöjd...
Nåja, jag vill att Tage ska gå på samma avdelning som storebröderna gjort, den ligger dessutom precis bredvid storebrödernas avdelning de går på nu, vägg i vägg.
Jo, det finns privata alternativ, men stadsdelen är överfull med barn och fler kommer hela tiden.
:-)
Trist att du fått en plats du inte vill ha! Ring och tjata! Var en "jobig en" så kanske de ger med sig? *hoppas*
Lycka till!
Kram,
Anna
I see. Ja, tappat bort barn låter onekligen som en mardröm!
Hoppas ni får plats på önskad avdelning!
Jo, ångest har jag också, men jag jobbar på det. Försöker minnas min egen dagistid utan att lyckas, och det lilla jag minns känns ganska bra.
Skicka en kommentar