there´s no end...

jag gick och inbillade mig att det skulle vara nån magsjuka som enbart drabbade våra små barn.
Jo, tjena.
Kändes lite konstigt i magen när jag la mig igår kväll.
Drömde sjukt stressiga drömmar om att jag räknade regnmolnsbodysar från Lindex.
Hur sjukt är inte det?!
De var liksom aldrig tillräckligt många.
Tillslut drog det igång.
Helvetet.

Jag har rent ut sagt pjukat som faaan hela natten. Men, själva pjukandet i sig är ju en befrielse. Det är magontet innan som gör att jag suttit och gungat fram och tillbaka som en sinnesjuk, benen har gått som symaskiner.
Tage har vaknat varje gång och gallskrikit när jag sprungit in på toa. Så, T har haft fullt sjå att få honom tyst. Sen vaknade Love och hade ont i magen... Ja, då drog hans magsjuka också igång, samma natt.
Herregud! Vilket hallaballoo det varit.

Idag har jag sovit i stort sett hela dagen.
Barnen har legat i soffan med T, haft filmmaraton. Som sig bör när man är sjuk.
Nu väntar vi med spänning på att se när T kör igång. Kanske min pappa också eftersom han träffade barnen i söndags, kanske min mamma eftersom hon är med min pappa. Kanske min syster och lilla Edvin eftersom mamma hälsat på dem...
Ni ser, det finns inget slut.