Love fick en egen klocka i julklapp. En armbandsklocka alltså.
Med den följde en pappersklocka, med stora visare, att öva med. Två kvällar tog det honom att lära sig klockan.
Två kvällar!
Okej, han tycker att det är svårt med fem-i-halv, fem-över-halv, tjugo-i, men alla de andra klockslagen sätter han. Klockrent! (hihihi, jag är så ordvitsig)
Alltså, jag tycker att det är helt fantatiskt!
Love är 5,5 år.
Jag minns att jag var ganska dålig på klockan, och lyckades på nåt sätt dölja det ända fram tills fjärde klass. Då uppdagades det och jag fick gå i extraklass någon enstaka gång, jag skämdes som sjutton. Men, sen kunde jag klockan.
Så, jag kan alltså inte ta åt mig äran här, i Loves intelligensfall, genmässigt. Utan den nyfikenheten och inlärningsförmågan har han fått enkom av sin far.
Love gör såna otroliga utvecklingsframsteg just nu.
Alltså, den här hösten och vintern har intresset för alfabetet, och att skriva, gått från noll till hundrafemtio. Och nu klockan på det.
Det finns inget stopp i honom. Mensa nästa!
Barn är verkligen som svampar! Bara suger i sig informationen.
Det är skitläckert!
onsdag, januari 23, 2008
vad är klockan?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vilken kille! Det var inte dåligt! Du måste vara mäkta stolt! :-) Kram
PS. Vad spännande ert besök måste ha varit i Västerås (var det Västerås?) Jag är ju väldigt inne på spiritism och skulle velat läsa mer om det :-) DS.
nu blir jag nyfiken på besöket i Västerås, vad handlade det om, det har jag missat helt
Och kul med klockan. Jag säger också - Mensa nästa :) (Jag har för övrigt skrivit i deras medlemstidning, bara en sån sak, haha)
Ja, jag och Fru Kaos var i Västerås, det finns lite mer att läsa om det på hennes blogg :-)
här: http://annaskaos.blogspot.com/2008/01/hemma-igen.html
här kan ni läsa. :-)
Skicka en kommentar