ett hårt liv

andra dagen som arbetande mor hade jag dejt med Malin efter jobbet.
Vi hämtade mitt terroristpass hos polisen. Sen åt vi en massa tapas som vi sköljde ner med mycket vin medans vi snackade om allt mellan himmel och jord.
Efter det gick vi vidare och satte oss på ett annat ställe, drack ännu mera vin och snackade ännu mera skit. Efter nån timme lullade vi därifrån. Jag var så glad i hatten att jag till och med smakade ett bloss från en cigarett. Drar in ett bloss som på den gamla goda tiden, världsvan, trots att det var över 2 år sedan sist. Hostar så jag nästan kräks.
Nä, rökning är nog inte min grej längre...
Utanför tunnelbanan stannar vi och snackar ännu mer, tillslut skiljs vi åt.
Jag har fånigt leende klistrat i ansiktet hela vägen hem. Hög musik i mina lurar.
Får vänta 7 minuter i Gamla Stan, det gör inget.
Får vänta 20 minuter på min buss, det gör inget.
PJ Harvey håller mig sällskap. Sen OK Go. Sen Franz Ferdinand.
Kommer hem till en mörk, tyst lägenhet. Kollar till alla mina killar, de sover djupt. Tar en lång, varm dusch och somnar snabbare än snabbast i rena lakan som T bäddat med.

När väckarklockan ringer kl.6.00 känner jag mig fortfarande full, men masar mig upp och gör mig i ordning.
En ny dag som arbetande moder. Tufft och hårt liv det här.


By the way älskar Tage dagis hittills. Idag var han med sin avdelning ute på gården. T gick ifrån 1 timme, när han kom tillbaka och hämtade Tage, blev han skitarg och skrek hela vägen hem.