I fredags när jag åkte hem från jobbet, stressad som f-n, drog hjärtat igång big time med sin arytmi. Det hoppade och for och jag blev ännu mer stressad, fick ingen luft. Slängde mig av Tunnelbanan vid Zinkensdamm och begav mig till akuten på SÖS.
Tänkte att nu jävlar ska jag kolla det här när jag faktiskt känner det.
Jag har alltså haft min arytmi ett bra tag nu, kommer och går och det känns jättejobbigt bitvis. Min farmor fick en stroke för 2 år sedan pga flimmer, min pappa käkar Waran och har fått elkonverteringar. Så vi har lite obehaglig historia där.
Nåväl.
In på akuten, får kolla ekg nästan på en gång. Men, jag känner själv att hjärtat lugnat sig. De ser inget ovanligt. Jag får ett litet bås att vänta i. "Ring på klockan om du känner nåt igen"
Hjärtat börjar hoppa igen och nytt ekg görs. Man fångar nåt.
Sen börjar väntan. På doktorn, kardiologen.
Där sitter jag.
Skithungrig. Kall. Omgiven av alkisar med sönderslagna, blodiga ansikten. En rysk man går runt i panik, han kan inte andas. Några svettiga handbollskillar, varav ens axel har hoppat ur led. Nån annan alkis vrålar av smärta. En liten bebis gallskriker.
Där sitter jag.
I 3 timmar!!!
Jag försöker läsa min bok - Ladies av Mara Lee. Men, jag gillar den inte riktigt, den fångar mig inte.
Tillslut känner jag paniken. Jag vill inte sitta här! Jag vill vara hemma!
Hemma med min familj. Med T, mina barn. Vara hemma och mysa i soffan med alla mina killar. Ha mysig fredag.
Fan också!
Tillslut kommer doktorn. Jag gråter.
Allt är normalt. Jag har ojämna hjärtslag, helt normalt tydligen. Även om det inte känns normalt för mig då.
Jag ska inte skrämmas av min farmors och pappas diagnoser.
Vad utlöses ojämna hjärtslag av?
Stress, sömnbrist, trötthet, nikotin, koffein... Lång lista.
-Men, det är ju hela mitt liv! Allt utom nikotinet, säger jag mellan tårarna.
-Inte så konstigt då... Får jag fråga varför du gråter? säger han sen.
Varpå jag hulkar ännu mer.
-Jag har väntat i 3 timmar, t-r-e timmar! och jag måste hem till min familj! Mina barn!
-Varsågod. Du kan åka hem nu.
Hemma hade T städat och plockat undan så fint. Middagen var klar kl.17.40, perfekt timing om jag hade kommit hem direkt efter jobbet. Alla barnen sover.
Roligare fredagskväll har jag haft.
Men, jag är frisk, jag får fortsätta leva och mina ojämna hjärtslag är normala.
måndag, april 14, 2008
fredagkväll
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Inte konstigt att du grät tycker jag. Så utlämnad som du kände. Det är inte kul att sitta ensam på en akutmottagning och inte vet vad som är felet.
Kram till dig!
Ojojoj! Lilla gumman! Jag hade inget för mig i fredags, så du hade kunnat ringa mig så hade jag kunnat hålla dig i handen.
Tur att du är normal med dina ojämna hjärtslag.
Kram
nämen, vad jobbigt! Stackare!
Jag har ju oxå något konstigt med mitt hjärta men det är oxå normalt... Har du blivit utredd ordentligt på hjärtklinik?
Kram,
AnnaSv
Skicka en kommentar