Alltså, det slår tamigfan sällan fel. Nästan aldrig.
När folk får höra att vi har tre barn. Tre pojkar.
-Ojojoj! Då har ni fullt upp!
Hmmm.
Har vi extra fullt upp för att vi har tre barn?
eller
Har vi extra fullt upp för att det är tre pojkar?
Vad menar de?
Säger de bara så av ren vana? Som..
-Hur mår du?
-Jo, tack, jag mår bra!
Snabbt svar, utan att tänka.
Folk verkar fälla kommentaren när de får veta att det är just tre pojkar.
Det stör mig.
Sen verkar folk bli lite störda om T och/eller jag säger att vi inte har så fullt upp ändå. De blir som lite irriterade då.
Vad vill de?
Att vi ska tycka att det är sååå jobbigt och sen ska alla gotta sig i det?
Fattar inte. Det är skitkul med barn! Det är jobbigt också, men det roliga tar överhand.
En annan vanlig kommentar jag får är:
-Det är ju tur att du har T som ställer upp så mycket.
Då pratar vi om att jag jobbar heltid, 100 %, och T deltid, lämnar och hämtar på dagis.
Ställer upp.
Ställer upp?!
Det är tur att jag har T som ställer upp för mig. Hör ni det?!
Han ställer upp för mig. Gaaah! Som om jag hade något slags huvudansvar.
När jag var hemma föräldraledig var det ingen som sa till T:
-Jobbar du heltid? Oj, vad tufft. Tur att du har Anna som ställer upp för dig.
Det som är tufft med att jobba heltid, för det är tufft. Det är att gå från att vara föräldraledig och ha så mycket tid med barnen, till att vara borta långa dagar och bara träffa dem en liten stund på morgonen och en liten stund på kvällen.
Det är tufft. Det är jobbigt!
Idag sa Elis på väg till dagis:
-Det är första gången du går till dagis, mamma.
Här har man släpat sig fram och tillbaka, mellan hem och förskola, nästan varje dag, i nästan 5 år. Snacka om att man blir bortglömd snabbt...
Men, det är tur att jag har T som ställer upp för mig.
tisdag, juni 10, 2008
tufft liv, tydligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Det är ju bra att du har T som ställer upp så mycket! Det måste vara fullt upp med tre pojkar! ;) (För övrigt är de vildaste ungar jag känner tjejer hela bunden, så jag ska bilda mig lite fördomar om tjejer tror jag.)
Folk är knäppa!!!Helt sanslöst vad folk slänger ur sig för kommentarer.
Fy fan vad bra skrivet!
Och du - läs Bitterfittan av Maria Sveland. Det här är verkligen sanslöst
De säger detsamma till mig.
Jag har två flickor och en pojke.
Födda inom tre år.
De säger också:
- Det var snabbt jobbat, hade ni inte råd med TV eller?
Och att PeterPan är en sån duktig och närvarande pappa.
Men det är väl självklart?
Får du aldrig frågan om du inte skall skaffa ett barn till, en flicka denna gången?
Det brukar jag få höra.
Bra skrivet! Man kan ju undra vad vissa människor har för konstig familjebild.
Oops! Jag som påpekat för grannarna att de måste ha fullt upp med tre små pojkar :$. Fast den mamman svarade trött att "Ja, ibland undrar man ju varför man skaffade tre". Det är nog den bild man har. Jag tycker ibland att det är kämpigt med en och tänker att hur vore det inte med tre. Fast som min vän Yogamman sa så får man ju tänka positivt. Om man tänker att det är skitjobbigt så blir det ju också jobbigt. Så är det ju med allt.
Vad gäller det andra så känner jag ibland att jag måste be min sambo att "ställa upp" och ta hand om sonen. Inte för att man ska behöva det, men så känns det. Jag har huvudansvaret, även att jag inte vill ha det så. Det får bli andra bullar i höst när han påbörjar sin pappaledighet :-).
Suck. Ja.
Sorgligt är ordet.
Eller den här:
(Till mig) -"Så du ska vara borta minst ett år nu eller? Va? Bara nio månader? Ska K in på dagis så tidigt?" (Nä, han har en pappa också...)
(Till maken) -"Jaha, hur länge ska du vara pappaledig då? Jaha, nio? Veckor alltså? VA?? Månader?! Men vad säger dom på jobbet då??"
Jag behöver väl inte säga vad jag tror är lösningen på såna skittrista fördomar. ;-D
kajsa - ja, jag känner också familjer med flera döttrar som är helvilda Men, det är tur att jag har T. ;-)
elena - jag tror att folk helt enkelt bara säger det utan att tänka, så är det nog.
yogamamma - Tack, jag blir bara så nyfiken på hur folk tänker :-) Bitterfittan är läst. Den är skitbra!
tingeling - de fattar liksom inte att de helt öppet diskuterar ert sexliv och hur ni har valt att leva ert liv. Det är så man tappar hakan.
loj: - den får jag jämt! eller... "Ska ni försöka tills ni får en flicka?"
hilajn - Ja, man tror liksom att de flesta är som sig själv, men när man får barn så inser man hur olika uppfattningar och åsikter man har :-)
williams mamma - alltså, man kan verkligen ha fullt upp med bara ett barn. Det är nog mest tre pojkar-grejen som känns mest irriterande :-)
tjockalocka - Hahaha! Det är faktiskt intressant att de tror att barnen ska börja på dagis efter 9 månader, som om pappledighet inte ens fanns. Vi har inte haft lika jämlik uppdelning som ni, men vi försöker lösa det på bästa sätt av det vi kan och har. Hahaha! Nej, du behöver inte säga vad du tror är lösningen :-)
TACK alla, vilken respons!
.attle: Ja, visst är det så, att de inte tänker, men jag vet inte om det blir så mycket mindre skrämmande för det egentligen. Tänker på hur ofta vi fick frågan om det inte var dags för ett syskon snart när Tea närmade sig två och ett halvt års åldern. Till slut tröttnade jag och svarade : Vi har försökt i över ett år och jag har precis fått två missfall på raken.
Då blev de tysta...och bad sen om ursäkt. Mitt svar till det blev att man ska fundera på om man verkligen ville veta svaret innan man ställde en fråga.
Jaa, det är otroligt vad folk kläcker ur sig...har tre, iofs av olika kön men är ensam med dem. OJ vad folk kan oja sig över det! Jag vill inte höra såna kommentarer - det är inte synd om oss. Tvärtom är jag LYCKLIG över att ha fått tre fina barn. Kan inte folk bara nicka snällt och move on, liksom....:) Trevlig blogg du har, förresten!
Nu känner ju inte jag er familj men din T, han verkar ställa upp och deltaga i familjen. Att säga att han gör det för dej är i mina ögon lika dumt som att säga att han är barnvakt åt sina egna ungar eller att han hjälper dej med tvätten. En familj gör väl saker för familjen, tillsammans och hjälps åt.
Sen som par, som två vuxna människor som älskar varandra och lever ihop så ställer man ju upp för varandra men det är väl på ett annat vis.. för att man vill inte för att "täcka upp".
Skicka en kommentar