GI-anna

Ja, jag har gett vika. Gett mig hän.
KaosAnna har varit på mig länge och många gånger nu.
Jag vill nog inte kalla det tjata, nej, hon har bara snällt frågat mig om inte jag också ska börja med GI? Att hon tror att det skulle passa mig.
Jag har tvekat. Tvekat länge. Läst på. Tvekat lite till. Läst ännu mera om GI. Funderat. Jag är ju trots allt en sockerjunkie av stora mått. En som fullkomligen älskar kolhydrater. Men, men.
Till sist smygstartade jag. Jag tänkte att jag tar dag för dag. En dag i taget. Så får vi se hur det går. Inte göra för stor grej av det. Inte sörja godiset, brödet, potatisen och pastan.

Jag började i torsdags efter en helt vanlig frukost, resten av dagen gick i GI-tänk.
Torsdagen gick bra.
Fredagen likaså.
Lördag också.
Söndag med.
Måndag, ringde jag Anna, hög av endorfiner efter träningen, överlycklig och prisade denna GI-mat.
Jag kacklade på om hur jag stod där i mitt kök och käkade ägg med äkta majonäs på. Fatta! Äkta, fullfet majo efter ååår med viktväktartänk i bakhuvudet. Näst intill utvecklad fettfobi, med förkärlek för socker. Illa.
Nu.
Jag får käka riktig creme fraiche! 34%ig creme fraiche. Goda ostar, mina älskade avokados, smör. Maten smakar gott och mättar. Jag blir tokmätt!
Igår tränade jag och jag lyckades inte ens äta upp allt som jag rekommenderas att göra.
Jag var mätt! Det är fan första gången på flera år som jag kände mig mätt på rätt sätt.
Det stora plusset är ju att de snabba sommarkilona jag drog på mig håller på att trilla av mig.
Jag ska väga mig ordentligt på typ torsdag, men jag har smygvägt mig och ser att det har rasat av mig minst 2 kg på dessa dagar.

Smekmånad.
Jag är på smekmånad med GI. Helt klart.

Tack Anna! - I´m loving it!