just det

mobilen är död, batteriet slut och laddaren ligger på golvet i min systers sovrum i skogen söder om Stockholm.
Lägenhetsbytet vet vi inget om än. Jag ringde i helgen och frågade hur det ser ut, hur de tänker och känner och så.
Som jag trodde var de lite osäkra och vill komma och titta igen, i dagsljus. Men, de kommer inte förrän nästa helg.
Så, jag får gå här. Nervös och spattig igen, fast denna vecka har jag pimpat det hela med nackspärr.
Ärligt talat, jag tror man kan dö av nackspärr. Så fort värktabletterna släpper gråter jag av smärta.
Jag gillar att sova bort sjukdomar. Migrän, feber, förkylningar. Jag sover och sover och sover.
Men, nackspärr. Det är inte skönt att sova. Eller att sitta, eller att stå.
Hur jag än gör, gör det ont.
Dumma.