Min systers ena katt har just haft sin andra kull kattungar på väldigt kort tid.
Nu i andra omgången kärade jag ner mig totalt i en av kattungarna.
Den stora, gråa killen Franke. Namngiven efter Franke i Höjdarna (syrrans, och mina, barns favoritserie)
T gick till och med med på att ta hem honom till vårt nya hem (när väl flytten blir av, vi vet fortfarande inte riktigt när...)
Fast, vi har velat ändå. Velat och tvekat.
Nära, kära, vänners barn är allergiska. Vi har pratat om det här hemma. Jag har förklarat för barnen.
Love, 6,5 år, frågade vid frukostbordet i lördags.
-Kommer vi ta hem nån katt?
-Jag vet inte, svarar T. Vad tycker du?
-Jag vet inte. För när mamma berättade att Axel är allergisk och aldrig kan bo hos oss om vi har katt. Då vet jag inte om jag vill ha nån katt...
-Är kompisen viktigare än katten?
-Jaaa.
Saken var avgjord.
I går var jag hos min syster när en familj kom och köpte Franke.
Det var en bra familj. Franke kommer att få det bra.
Han kommer definitivt att få ett nytt namn, deras andra katt hette Gosan.
De visste inte vilka Höjdarna var. Han får säkert heta Fluff, Nisse, Tuss eller nåt sånt.
Men, han kommer att få det bra.
Jag däremot.
Jag kommer att sakna min katt jag aldrig fick.
Franke i mitt hjärta.
måndag, mars 02, 2009
franke i mitt hjärta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ååååh, så svårt. Hälsa aldrig på hos folk som har kattungar. Det är mitt enda råd. Det finns alldeles för många underbara katter som behöver någonstans att bo här i världen. Har du hört "Nu är det dags att skaffa katt - igen." med James och Karin? Precis så känner jag ofta. Men sambon är allergisk. Inget snack om saken. Klok son du har i alla fall!
Kajsa - svårt när det är min syster katt som får ungar ;-) Men, nu ska jag undvika det. Har inte hört "nu är det dags att skaffa katt - igen" Var kan jag höra den?
Ja, det är tur att nån i familjen är klok :-)
Skicka en kommentar