Ok?

Det sitter en snubbe på pendeltåget, lyssnar på musik och diggar för fullt. Kastar med huvudet, mimar för fullt till det med stor inlevelse. Alltså. Jag tycker att jag nästan går över gränsen när min fot börjar trampa i takt till min musik. Fast, på nåt sätt är det rätt skönt av honom. Har man skön musik i lurarna känns alla bekymmer som bortblåsta och man blir lycklig. Så. Va fan. Jag kanske ska slå till på att trampa i takt med båda fötterna. Ser ni vad jag lyssnar på?