att förlora sig själv

man kan ibland känna att man förlorat en del av sig själv när man blir förälder.
det är lätt att fastna i spiralen och glömma sig själv mitt bland alla kissiga små kalsonger, bajsblöjor och matkladd.
Men, ibland känns det som om minnena hinner i fatt en på olika sätt.
Som om jag faktiskt måste minnas vem jag är. Anna, bara Anna.
Igår hände det igen, det har nämligen hänt förr, fast på annat sätt. (råkade hitta en gammal filofax och dagbok förr som fick samma effekt.)

Jag fastnade framför Niklas Mat på Svt. Jag gillar inte ens honom, men nu i efterhand kanske jag gillar honom litelite.
Nåja, jag fastnade framför hans matprogram. Ett inslag om Skånes ogräs säljs till Köpenhamns lyxrestauranger och då börjar det med inledningen på Olle Ljungströms skiva "en apa som liknar dig" och första låten "Kaffe och en cigarett".
Den har ett starkt intro, gitarr och stråkar och hela baletten. Jag älskar den, jag har alltid älskat den, ända sedan den kom.
När den skivan kom bodde jag och T på Gotlandsgatan.
Jag liksom kanaliserades direkt tillbaka till slutet av 90-talet, början på 2000-talet, direkt tillbaka till när jag var Anna. Inte mamman Anna. Bara Anna.
Det var vi, jag och T.
Jag fick gåshud direkt.
Vi hade vår lilla lägenhet, "hålet i väggen", trasiga balkongdörren, vi var söderbor, vi rökte massor, vi spenderade våra pengar på dyra saker och använde pantpengarna för att köpa mat kvällen innan löning. Vi sprang runt på guldapan, pelikan, bonden med Hanna och Calle.
M&M kom på middagar titt som tätt och stannade sent, kanske sov över på en madrass på golvet.
Det är som om jag gluttar tillbaka på vårt gamla liv och bara ryser av välbehag.

Det är svårt att komma ihåg hur man kanske var, men för mig är musik en direktkoppling.
Det är fantastiskt och jag tror att ödet gör små försök för mig att minnas och inte glömma mig själv. Så, jag inte förlorar mig själv helt och hållet.
Igår hände det och jag tycker lite mer om Niklas Mat nu, för det vällde fram en massa minnen som får mig att gå runt med ett leende idag.


Jag är uppvuxen med musik, mina minnen är kopplade till musik. Det har jag nog fått av mina föräldrar som lyssnat på musik jämt.
Nu kanske inte musik är er grej liksom. Men, annars är det ett bra sätt.
Leta fram nån gammal skiva som fick er att må bra då, lyssna och hitta er själva.

Prova det. Tillåt dig minnas, det gör en gott.

Tage sjunger!

underbara, lilla 11-månaders, Tage sjunger!
Kan ni gissa vad?

Man kanske skulle gissa imse-vimse, bä-bä, i ett hus vid skogens slut eller nåt sånt.
Men, nej. Inte Tage inte.
Tage går ut hårt och sjunger Jojje Wadenius.
Jojje Wadenius och "Mitt sår".

Love och Elis älskar Jojjes skiva Goda´Goda´. De vill nästan jämt lyssna på den i bilen. Den drar igång storstilat med "Mitt sår" och efter några låtar till, vill de gärna höra den igen.
-Mamma, jag vill höra Aj, det kom blod, igen!
Varför skaffa dvd-spelare i bilen när man kan dyka in i Wadenius underbara värld?!
Love går runt och sjunger Jojjes fantastiska texter och dessutom sjunger han Jojjes ibland vansinniga gitarrsolon i allra bästa 70-talsanda.

Så, imorse när Love började sjunga (medans han knöt på sig skorna):
"Jag slog mig mitt på knä´t igår
AJ, AJ, AJ, AJ
Det gjorde ont, det blev ett sår
AJ, AJ, AJ, AJ
Det kommer blod, tre fyra droppar i en flod
AJ, AJ, AJ"

Så hängde Tage med på "ajajajaj" och man hör verkligen att han sjunger den. Gulle!
Han har helt enkelt blivit hjärntvättad i bilen. Hahaha!

Bra barnskiva! Precis som det står på fodralet.

tidernas bästa musikvideo

Jag vet inte hur många gånger jag sett den, men,
man kan helt enkelt inte sluta förundras...

http://www.youtube.com/watch?v=pv5zWaTEVkI