spinner vidare

på min kompis barnvantshat.
Mitt hat har en liten annan inriktning dock.

Jag tror kanske djävulen tar alla vantar ändå. Eller nån annan. Vem tar alla vantar?!
Jag hatar barnvantar för de är så förbannat tråkiga att köpa. Svåra att hitta bra och de försvinner jämt!
Love och Elis är skitpetiga med sina vantar.
De sitter inge bra i lillfingrarna. De har inge bra grepp när de leker. För varma. För kalla. För stora. För knöliga. För tjocka. För tunna. För klumpiga. För hala. Tål inte torkskåp. Läcker som såll. Tummarna är skitsvåra att få i... osv osv osv.

Jag köpte varsitt 3-pack fingervantar till både Love och Elis nu nyligen. Jag tyckte att jag var skitsmart, mångfald liksom.
Vad blev kvar? Ett par. Ett ynka par! Ett ljusblått par dessutom.
Ljusblå fingervantar till en 5,5-åring är bad fucking idea!
Han geggar och skitar ner sig, ljusblått är inte ljusblått länge. Det blir skitigt blått. Riktigt osmart färg.
Men, vi har alltså blivit av med 5 par vantar. Jag fattar inte. Jag tycker att jag spanar i varenda förbannade vante i de jättevarma torkskåpen på eftermiddagen, men icke. Det står Isak i varenda en.
Någon annan har en jäkla massa extra vantar hemma just nu, som det står Love och Elis i. För jag har faktiskt namnat varenda en.
Undrar om man kan efterlysa barnens billiga H&M-vantar. Skriva en lapp med lite dold ilska i och sätta på dagisdörren. Skitfånigt ju.

Det är bara vanliga H&M-vantar, men det stör mig ändå. Jag vågar ju inte köpa nåt finare eftersom det är en sån himla åtgång.
Jag har köpt fina, dyra, smidiga vantar till Love en gång i tiden. Reima Tec-vantar.
Men, efter några vändor i 60-gradigt torkskåp. (Dagispersonal älskar torkskåp. Helt klart)
Så läckte de skitdyra, skitbra, vattentäta vantarna som just såll och var då osköna enligt bäraren.

Men, vad gör man?
Vantar är som strumpor - skittråkiga att köpa, försvinner jämt, omöjliga att para ihop rätt men så himla viktiga ändå. De små rackarna.