Igår under lunchen började vi prata om försäkringsbolag och försäkringar.
Helt plötsligt börjar jag fundera på om jag över huvud taget har försäkrat Tage. Eller, har jag glömt honom? Lilla, stackars Tage!
Det börjar snurra i mitt huvud. Jag kommer verkligen inte ihåg!
Lite förvirrat ringde jag försäkringsbolaget:
-Jag ville bara kolla om jag har försäkrat alla våra barn. Om jag försäkrat vår yngsta son?
-Okej...
-Hur många barn har jag färsäkrade?
-Tre. Love, Elis och Tage. Hur många barn har du?
-Tre. Vad skönt, då vet jag. Tack.
Han måste tro att jag är galen...
På telefonsvararen i början säger de att samtalet kan komma att spelas in i utbildningssyfte. Mitt kan de lägga under fliken: Looney
Men, alla tre barnen är försäkrade. Andas ut.
Fast, jag är verkligen knäpp.
Igår kväll, efter middagen, skulle jag ställa in vår stekpanna i ugnen, diskad och klar.
Jag inser att ugnen ser ju för himla sunkig ut! Jag börjar genast städa ur ugnen med gamle trogne vännen Svinto. Skäms över att jag inte ens minns senast ugnen fick sig en genomkörare. Men just det! Jag höll ju på och diska...
Sån här är jag. Dåligt minne och börjar nya projekt innan jag ens är klar med de första.
Jag är så himla tankspridd och knäpp.
Virrpanna. Virrp(anna).
fredag, februari 01, 2008
virrpanna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag är fan också värsta virrp(h)annan! Men det har jag blivit sen jag fick barn. Jag VET dock att Una är försäkrad, men hon är ju bara en. Jag vågar inte ens tänka på hur jag skulle bete mig med T-R-E barn!
Oh my..
Du, jag kan lova dig att jag hade betett mig precis likadant. Jag har noll koll på försäkringar och annat (o)viktigt :-). Och jag är expert på att vara mitt uppe i något, påbörja nästa grej och glömma bort den första grejen jag höll på med. Alltså kan vi ta varandra i hand! :-) Jag är säker ännu mer virrig än du! :-) Kram
*s*
Tre barn senare är alla virrpannor!
Trevlig helg!
Kram,
AnnaSv
*gapskratt* Fan va rolig du är Anna, jag börjar nästan alltid skratta när jag läser din blogg. Du är underbar!! *kram*
Jamen tänk på vilken god gärning du gjorde.
Tänk den stackarn som tvingas sita och lyssna på alla de där samtalen.
Nu fick de sig ju ett gott skratt iaf.
JA jag hade kunnat göra exakt samma sak....
Puss på dig!
sunkmamman hanna - Ja, förvirringen uppstår nog iom att man blir mamma. Fast, jag var virrig innan... Sen plussas det på. herregud... ;-)
mitt liv... - skönt att höra att jag inte är ensam :-D
annasv - det är nog så! :-) Trevlig söndag!
lurpan - skönt att jag kan bjuda på några skratt! :-) Kram!
mallan - Sant, jag vet ju själv hur det är i kundtjänster, hahaha! puss!
Skicka en kommentar