Dagens skönaste kommentar.

Jag säger till T: Hur stavas Koh Phangan? Tage svarar: Semester.

Patrick Swayze är död.

Jag fick just beskedet. Dirty fucking Dancing Patrick. Point Break Swayze. Jag vet inte hur jag går vidare nu.

to be or not to be.
det är frågan.

Tisdag

Usch. Tisdag. Förra veckan kände jag mig så himla pigg. Upp ur sängen när klockan ringde 6.05. Iväg till jobbet. Full fart med mycket energi. Igår och idag är jag helt slut. Allt känns lite tråkigt och jag är trött.

underbar helg

Jag är sjukt nöjd med både vår lördag och söndag. Vi har hållit oss i hemtrakterna.
Det finns en fantastisk park och 4H gård alldeles i närheten. Där spenderade vi vår lördag i solen och blåsten. Bara vi. Fikade, klappade djuren, lekte i parken och försökte flyga drake. Väl hemma plockade vi äpplen ur ett av våra äppelträd och T bakade en äppelkaka.

Idag stämde vi träff med syster och hennes familj i skogen. Plocka de sista blåbären och grilla korv var vår plan. Barnen for runt och lekte. Love täljde pinnar och Elis hjälpte mig att plocka några nävar av skogens blå guld.
För mig är det helt fantastiskt att man får plocka dessa underbara bär helt gratis i skogen. Mina favoritbär.
Mamma och pappa slöt upp också.
Vi grillade 4 sorters korv över svårflirtad glöd. Pratade, skrattade och plockade ännu mera bär.
Efter några soliga timmar i skogen fikade vi till sist på min systers veranda med mörklila fingrar.

Vi packade ihop våra grejer och for iväg på klasspicknick med brännboll.
Brännboll. Säkert 20 år sedan sist. Riktigt trevligt och vårt lag vann.
Väl hemma, dammsög och städade T ur bilen medans jag rensade bären. Lite mer än 2 liter fick jag ihop. Så. Himla. Nöjd.
Middag, nattning av barn och sen - TV3 och Ensam mamma söker.

Vilken underbar helg!

Yiii-haaa!

Hmmm

Har funderat på varför magen varit lite konstig de senaste dagarna. Jag tror jag just kom på det; Plommon på jobbets fruktfat. Goda, men luriga, små rackare.

slumdog millionaire

Ikväll har vi sett den. Slumdog Millionaire.
Den var bra.
Men.
Det tråkiga med att se en film sist av alla, är att alla pratat om den i evigheter, om hur bra den är. Höjt den till skyarna.
Så, när jag ser den tycker jag att den är bra. Inte lika lysande som alla andra. Förmodligen inte lika lysande som jag skulle tyckt att den var om jag såg den innan alla andra höjde filmen och därmed mina förväntningar till skyarna.
Den är bra.
Om du mot all förmodan inte sett den. Se den!

Först, värst, bäst och mest.

Jag har en kollega som alltid ska vara värst. Eller man kanske ska säga att hon alltid vill få det att låta som att hon var först, bäst och mest.
Jag kan bli tokig på sånt.
Igår pratade vi om Svininfluensan (det nya vädret-snacket nu ju). Vilket ledde in oss på handspriten som är slut hos Apotekets leverantör.
Att helt plötsligt köper alla handsprit och jag säger att vi brukar ha det hemma vinterhalvåret för alla magsjukor som går på dagis. Jag hatar magsjukor. Att vi kört med det några år nu.
Hon kontrar med att de minnsann har använt det i massor med år, huuur länge som helst, under alla resor som det blivit under åren. Långt innan alla andra.

Alltså, det är verkligen ingen stor grej.
Men. Såhär är det alltid.
Hon äter alltid nyttigare, när en annan råkar nämna att jag snöat in mig på färska haricots verts. Hon har gjort smoothiesar lååångt innan alla andra gjorde det. Hon tränar mest av alla. Hon gör minsann sig egen müsli när vi andra pratar om köpeflingor. Hon går mest och längst promenader. En annan kollega har nyligen upptäckt att granatäpple är ju jättegott! Då har hon givetvis ätit det i evigheter redan. "Jaha, har du inte ätit det förrän nu?!"
Jag kan prata med en annan kollega och hon liksom "tjuvlyssnar" och inflikar med det hon är "bäst", "mest" eller har gjort "längst".

Jag blir så trött på sånt här beteende. Behovet att hävda sig.
Sweet baby Jesus, Mary and Josef, vad trött jag är på människan.

Inga tomtar på loftet

Bara gubbar i trädet.

Ojojoj.

Sånt här är rent ut sagt livsfarligt. Hålla i en söt bebis. Får jag lov att presentera världens sötaste Frank! Frank är 4e barnet i sin familj. Frank har alltså 3 storasystrar. Frank kommer förmodligen bli världens coolaste kille. Jag funderar på att sno honom...

Jahaja.

Här sitter jag i en bil i 1.5h med en man som talar enbart tyska. Senast jag talade tyska var på 1900-talet. Min tyska var usel då, än värre idag. Mannen har en medelhastighet på 150 och gör vansinniga omkörningar. Hrmmm, Alles gut, ja.

God morgon Tyskland!

Eller Guten Morgen! kanske jag ska säga. Nu: hotellfrühstück!

Jaaa...

Lite tysk ordleksTV.

På Arlanda.

Anna, du behöver ingen ny parfym. Anna, du behöver ingen ny parfym. Anna, du behöver ingen ny parfym.

Nä

Det blev en promenad istället.

En söndagsmiddag

Efter maten ska vi baka.

Nya hyllor

Vi har, nej förlåt. Vi börjar om. T har satt upp nya hyllor i köket. Jag känner mig utomordentligt nöjd.

Skynda skynda

Är man lite stressad och tankspridd när man letar som en dåre med ena handen efter mobilen i jättetrunken till handväska och samtidigt håller mobilen i andra handen? TGIF!

Någon har krupit upp och slocknat i sin pappas säng. Samma någon har nämligen självmant slutat sova på dagis om dagarna. Liten söt.

ärligt.

Hur faa-an får man livspusslet att gå ihop med tre barn, två heltidsjobb och 1 timme resväg mellan jobb och skola/förskola.
Till att börja med kanske man inte skulle ha flyttat ifrån den trånga, billiga lägenheten i den mysiga nästan-i-stan-närförorten.
Jag får inte pusslet att gå ihop nu.
Bajskorv.

Sprit och instruktioner

På vårt företag tankas vi med influensainstruktioner. Att tänka på tid resor, sjukdom och hygien. Toaletternas handfat har fått handsprit. Jag tog influensavaccin i vintras, undrar om man kan drabbas hårdare då? Ska man börja nojja?

Vi kökstapetspånar...

Skolpojke.

I morse var det upprop. Idag började min stora lilla pojke 1:an. Min lilla plutt. Min första. En skolpojke!

Nya tider

Jag provar SL access. Nytt och modernt vet ni. Joråseruatt, man hänger väl me. Det tar satskortets gamla plats i plånboken. Just det, känns sådär faktiskt.

On the road again

Gurkstan nästa. Både pleasure och pain på schemat; Goda vänners lag och begravning. På återseende.

Här är vi idag

Jag skriker mest av alla i Självfallet.

Vad gör ni då?

Man skulle kanske kunna tro att vi semesterhånglar eller så. Men nej, vi kokar saft och hänger tvätt.

Påklädda vinbärsmuffins!

Dags för fika.

Vinbärsmuffins!

Där försvann kanske 100 av alla miljoner bär.

Jahaja

En utöfästing har gett lilla Tage borrelia. Ibland suger sommaren fett.

Röda vinbär

Första byttan plockad och busken, med dess bär, ser orörd ut... Piuh!

Efter.

Jobb och slit.

Före

Proffsigt värre

Hemma igen efter en fantastisk vecka i Frankrike. Bott i 1600-tals hus, badat i atlanten och intagit loads av vin, kött och ost. Stängde av mobilen, som man bör när man flyger flygplan, på vägen ner, och inser att jag har glömt min pinkod hemma. Så jag har varit onåbar hela veckan lång. Det är så man gör när semestrar proffsigt. Jorå. Nu väntar vi på båten till utö och semesterdagar med KaosAnna med familj.

Hmmm...

Jag behöver dammsuga i min dammsugare...

kolla!

Mina jeans ser stentvättade ut. Stentvättade jeans. Hett där på 80-talet. Jag tror att jag har nån gång svurit på att jag aldrig kommer ha det igen. Men, jag brukar också säga: Man ska aldrig säga aldrig!

ufo

Jag känner mig som ett ufo som bär klänning och bara ben denna torsdag den 9e Juli.
Alla andra har jeans, jackor och tröjor. En del har till och med stövlar, skinnstövlar.
Ufo´t ångrar sitt klädval.
Ufo´t fryser.
Ufo´t måste nog gå och köpa strumpbyxor.

Här står jag och väntar på pendeln hem. Det känns bekymmersamt när veckan känns för kort redan på en tisdag. Och. Det känns jävligt bekymmersamt att februari 2010 känns alldeles för nära inpå. Inte bra. Inte bra alls faktiskt. Jag har aldrig haft ett så roligt jobb som nu. Samtidigt har jag aldrig haft ett så stressigt jobb som nu. Snart semester. Jag befinner mig mitt i julen och i början på nästa år jobbmässigt. Nu: hem!

Klockor

En bukett blåklockor fick följa med hem idag. Det blev så fint i vardagsrummet. Jag har alltid varit fascinerad av blåklockor, de är så himla vackra.

On the road.

Sverige är så vackert.

Mallis?!

Svinkallt på pendeltåget att det kändes som att kliva av ett flygplan på Mallis när dörrarna öppnades. I like. Tack SL!

Hört i leksaksaffären.

Flickan: Jag vill ha den här husvagnen! Mamman: Vad ska du med den till? Flickan: Jag vill ha den. Mamman: Men, man kan ju inte ens öppna den. Flickan: Jo, det kan man! Mamman: Nä, gå och titta på dockorna istället. Kom så går vi och tittar på dockorna.

Hur mås det?

Älvsjö pendeltågstation. En liten mås har skapat sig ett bo på det gula "tågstoppet". Jag ser den varje dag. "Ruvandes". Ser inte så mysigt ut när tågen blåser förbi stup i kvarten. En annan mås utnyttjar barnens dagisgård som sin barnkammare. Ett herrans liv om någon råkar komma nära måsungen. Man kan även bli bajsad på. Måsar är skumma. Jag ser era intresseflaggor vaja.

Hej!

Igår kväll började arytmin igen. Det var ett tag sedan sist. Jag känner mig inte odödlig idag. Dagens ipodlåt: Stairway to heaven med Led Zeppelin. Hahaha! Men börja tjura då. Hursom. Den är bra oavsett hur dödlig man är.

Minns du, Syrran?

Inspirerad av Tjockalocka.

Kan du vissla, Johanna?

Vi sitter efter middagen och pratar lite, jag och T. Han säger plötsligt. 'Ja, vi är en visslande familj. Det bara är så. Jag måste nog bara acceptera det. Lära mig.' Jag börjar lyssna. Love visslar högt och tydligt på övervåningen. Han visslar på en melodi om och om igen. Samma höga ton som jag brukar vissla. Ett ljud jag inte ens lägger märke till. Ett ljud jag själv gör ofta, utan att ens tänka på det. Inte förrän T brukar be mig sluta. Min syster visslar också ofta. Vi brukade vissla ihop när jag bodde hemma. Jag tror både mamma och pappa visslar också. Farfar visslade alltid på samma melodi när jag och syrran bodde där. Nu visslar Love precis som mig. Elis är på god väg och Tage har precis börjat lära sig. T kan vissla men gör det inte som vi. Spontant, ofta och utan att tänka på det. Fyra femtedelar av familjen visslar. Ja, vi är en visslande familj. Hårt för T. Visslar ni?

the lawnmower man

Aka Christer är här idag. Vi har vuxit upp i samma område han och jag. Fast, han flyttade hemifrån samma år som jag föddes. Christer är en soft kille. Han klipper det han ska, resten lämnar han åt oss, allt medans han lyssnar på P1 i lurarna.

Skolavslutning idag.

Loves första skolavslutning. Så himla gulligt! Jag grät självklart.

Gröna Lund 9:20

Är inte alla här en söndag strax efter 9?!

Jadu, KaosAnna aka Roséhäxan.

Du kanske smälter in ändå... ;-)

Kvällens läsning

anlände idag. Trevligt. Mycket trevligt.

Mamma, mina Mårbacka mår bra.

Jag vattnar dem nästan varje dag och plockar bort de vissna blommorna. Man kan nästan tro att jag fått gröna fingrar. Nästan.

The man

Inte nog med middag i trädgården. Han serverar kaffe också.

Måndagsmiddag

Jag kommer hem till en uppdukad middag under äppelträden. Underbart!