just det!

Bröllopet imorgon, är i Västerås.

Kuken ballen Arosvallen!

(ska helst sägas med gnällig västmanländska för bästa effekt)

Sportramsor är fina grejer.

bröllop

Imorgon är det bröllop, en av alla mina kusiner gifter sig.
T insåg att kostymen han tänkt ha på sig luktar skunk, så han har spenderat morgonen med att ringa runt till stans alla kemtvättar. Sökandes efter snabbkem. Tillslut fick han napp i en annan stad. Sundbyberg aka Sumpan.
Om han kom in med kostymen innan kl.10 skulle den vara klar till kl.13 idag.
Så, T vispade ihop de tre barnen, in i bilen och drog till Sumpan, där innan kl.10. Hoppas kemen håller sitt ord. Och kosta vad det kosta vill.

Heja Sumpan tummen i rumpan!

fasen

mina knasiga hjärtslag är tillbaka.
Arytmin, de ojämna, hoppande hjärtslagen.
Kan det vara att jag skurit ner på sockret i min kost? För, det är inte speciellt stressigt på jobbet, än. Koffeinet jag får i mig...?
Äh, jag vet inte. Men, det är jobbigt, irriterande och normalt.

HT 2008

Inspirerad av Anna har jag nu lagt upp ett träningsschema inför hösten. Det blir ett tvåveckorsshema som liksom rullar på.
Det blir träning varannan dag, blandat Spinning, Spinning+Core och Body Pump.
Here goes:
v.1
mån: Spinning30+Core30 eller Body Pump55
ons: Spinning30+Core30
fre: Body Pump55 eller Spinning45
sön: Spinning30+Core30
v.2
tis: Spinning45 eller Spinning30+Core30
tor: Body Pump55
lör: Body Pump55

och så börjar jag om från början.

Tanken är att jag ska utnyttja 4 Sats anläggningar i min omgivning (omgivning = nära jobbet eller hemmet). Det känns som om det kan funka bra faktiskt. Är det nåt pass som jag inte kan vara med på kan jag köra stavgång och lite core hemma.
Kosten blir GI-VV dvs GI-inspirerad Vikt Väktarmat.
Då kör vi!

höst!

Det är höst!
Tokfullt på spinningpasset idag på lunchen.

höst?

Idag luktar vindarna på Drottninggatan höst. Som höst och skolstart.
Som när jag gick tillbaka till skolan efter långt sommarlov. Man var spänd och det kändes som om man kunde andas igen i den svala luften.
Mamma köpte alltid nya kläder till skolstart, så när de svala vindarna slog emot mig imorse bubblade det upp en massa skolstartsminnen och känslor inom mig.

el orfanato

Ikväll har vi sett El Orfanato, en spansk spökhistoria.
Lite i The Others-anda, om man nu ska jämföra den.
Jag gillade den!

vhs

Jag kom in på det jag sökte. Utbildningen alltså.
Idag hade jag ett mail i inboxen från VHS.
Antagningsbesked nr.2.
Struket.
-Alternativet är struket p g a att du svarat Nej eller inte lämnat svar alls.

Det känns i magen.

Precis på samma sätt som när jag såg det andra jobbet jag faktiskt fick, men tackade nej till, vara ute på annons igen.
Det känns konstigt när jag ser konsekvenserna av mitt vägval. Det känns i magen när jag ser avtagsvägarna, de andra möjligheterna, susa förbi och försvinna.
Vet man någonsin att man gör rätt? Rätt val?
Ibland känns allt toppen. Ibland känns det som om jag kanske borde ha chansat, tagit den lilla vägen, den lilla avstickaren.
Samtidigt vet jag att den här vägen leder också till något. Jag tror att det kan leda till nåt stort i slutänden. Jag nästan vet att den gör det. Jag har dykt in i en värld som så många andra skulle offra precis allt för att ta del av.

Som sagt. Här sitter jag och grubblar. Otacksam, olustig, velig, och låg.
Vad är det här?

regn regn regn

även fast jag jobbar så känns det tungt och tråkigt.
Fast, det är lite fler solbrända ansikten tillbaka, det är i allafall lite trevligare.

Men, arbetslusten har inte infunnit sig. Jag har tappat lusten helt.
Känns inte roligt alls att jobba just nu, och då räknar jag mig ändå som en relativt nyanställd, 3 månader på jobbet... Vad är det här? Vart leder det här?
Ska man sluta grotta ner sig, sluta gräva djupare och bara jobba på...?
Jag vet inte.


ett tillägg:
att jag dessutom sitter på ett jobb som så många skulle typ göra vad som helst för att få. Verkligen. Ett jobb to die for, gör det inte lättare. Här sitter jag både otacksam och låg.

helgen som var

I helgen besökte vi goda vänner i Motala. Min guddotters familj, faktiskt.
Jag var lite nervös innan vi åkte för nån av de senaste gångerna vi setts har barnen varit som katter och hundar. De har tre flickor och vi, tre pojkar.
När vi kom dit så klickade barnen direkt och bara försvann bort lekandes. Så himla roligt och skönt!
Malin hade läst i tidningen att det var Kräftival nere i hamnen för barnen. Kräftival. Smaka på ordet. Som ett fylleord. Kräftival.
Nåväl.
Vi åkte dit. För 30 kronor fick barnen ett fiskekort, en varsin kräfthov med bete och lite otippat, en varsin kokosbollåda.
Man kunde välja att fiska i Göta Kanal eller Motala Ström, vi valde det sista.
Jag kände direkt att det är ju bonus om vi över huvud taget får en endaste kräfta. Folk såg ut att vara proffs med eget bete, håvar, stora hinkar och snackade om hur många kilo de dragit upp under natten osv.
Men, vi körde igång. Först hände ingenting, på ganska länge. Men, så började vi se kräftorna komma lurandes och Greta och Jonathan drog upp den första. Lycka!
Sen drog vi upp en efter en. Elis tröttnade och gav sig ut på insektsjakt istället. Tage vrålade i vagnen.
Jag, Love, Isadora och Jonathan blev lite som av besatta. Framför allt jag och lite Jonathan också.
Jag drog upp en redig kräfta med Elis håv, den liknade fan mer en hummer. Folk tjoade, förundrades, Corren fotade och flera sa åt oss att vi skulle gå och väga den. Sagt och gjort.
Den vägde präktiga 131 gr och hamnade i topp, störst innan var 90 gr.
Vi fiskade vidare och fick totalt ihop 6 kräftor innan vi nöjde oss (läs: Malin och T tvingade oss därifrån)
Väl hemma korkade vi upp Rosébubbel och skålade för Motalas största kräfta.
Ja, ser ni. Vi vann nämligen tävlingen. Motalas största kräfta (den dagen...) och förutom den stora äran, vann vi ett presentkort på 100 kronor hos Olas Sportfiske i Motala. Inte illa!
Kvällen fortsatte med mycket vin, god mat, mycket oseriösa diskussioner, barn som lekte tills de stupade och i bakgrunden schysst musik. Förbannat trevligt!

Dagen därpå kokade vi kräftorna enligt konstens alla regler, lät de svalna medans vi badade vid Varamon (Norden största insjöbad)
Sen hade vi Motalas minsta kräftskiva på Motalas största kräfta.
Det var en kanonhelg!

tillbaka, del 2

Tillbaka på jobbet.
Det blev 2 lediga dagar till.
Men, de känns som en hel vecka, eller så.
Måndag kväll åkte vi till min syster och hennes familj och åt en god middag och drack en massa vin och Baileys, icke att förglömma. Alltid lika trevligt!
Nästa dag for vi till ett havsbad och var på stranden till eftermiddagen. Jätteskönt och mysigt.

Jag och alla mina killar åkte hem, packade upp, packade om, handlade lite mera vin m.m. och åkte ut till Sollenkroka där Herr Kaos, Annas man hämtade oss med båt.
Väl framme avnjöt vi bubbel, god mat och en massa vin ute på ön med Familjen Kaos.
Det dära massa vinet intogs efter barnnattning kan jag meddela, för besök på ön med mitt fotbollslag (som Fru Kaos så gärna kallar dem) och Familjen Kaos ungar är inte helt ofarligt. Fru Kaos var vänlig nog att visa alla stup, avsatser och andra farligheter där. Så det var lite jaga och passa, men det gick bra.
Hursom, blev det en väldigt trevlig kväll innan jag och stekarn lullade ner till gäststugan för några få timmars sömn.
Dagen därpå startades tidigt, som sig bör med småbarn, och med tunga huvuden. Efter lugn förmiddag blev det strand igen.
Och till tidiga kvällen fick vi båtskjuts tillbaka till bryggan.

Två minisemetrar på 2 dagar - inte illa! tycker jag.

Jag känner mig mycket nöjd! Toknöjd!
Nu ska jag bara jobba två dagar innan det är helg och ledigt igen och ytterligare en liten minisemester. Motala blir det då, och i goda vänners lag igen.

tillbaka

Tillbaka på jobbet. Tillbaka i vardagen. Nästan. (T och barnen är ju hemma 3 veckor till.)
Massor med mail i inboxen, massor med jobb som väntat i 2 veckor. Knappt nå folk på kontoret.
Jag har trott att jag har 2 veckors obetald semester, men idag fick jag veta att jag har förskottsbetald semester. Det är bra! Mycket bra!
Så, nu funderar jag på om jag ska ta lite semester imorgon och på onsdag också... Mjukstarta lite så. Jobba måndag, ledig tisdag, onsdag. Jobba torsdag och fredag och så lite helg och sen jobba igen. Hm. Hmmm.

Hemma

Hemma på vår gata i stan.
Det känns bra.
Semestern i stugan i de östgötska skogarna har varit fantastisk!
Det har regnat, spöregnat, ösregnat, blixtrat och åskat så stugan darrade, solen har skinit, skinit och skinit, barnen har badat varje dag. Come rain or come shine. Gäddan smet med kroken, mörtarna gillade makaroner, bromsarna bet av bara helvete (och jag är tydligen allergisk mot dem) och räven hälsade på hos oss en morgon. Barnen har lekt på gräsmattan tills det var läggdags, vi har spelat Uno i stort sett varje dag, bocchia, badminton och bastat bastu. Sveriges kanske största Brandkårsmuseum stod kvar och var sig likt, vi har tittat på glasblåsning, vi har outlettat i Vingåker, vi har handdiskat i 2 veckor. Bland mycket annat.
Vi har haft trevliga besökare, grillat ofta, ätit gott och mycket, och druckit en massa gott vin och champagne om kvällarna.
Det har varit en, som sagt, fantastisk semester!

till mormor & morfar!

En liten dos barnbarn kommer från oss i Sverige till er i Thailand.

packa pappas kappsäck

Idag är den stora packardagen.
Imorgon far vi till de östgötska skogarna. Borta i 2 veckor.
Semester!

en stor dag

Idag är en stor dag. T fyller 30 och lite till.
33 närmare bestämt.
Han har firats med teckningar, paket, sång och jordgubbstårta.
Love och Elis hade ritat födelsedagsteckningar och skrivit så fint på dem (ja, Elis kan båda läsa och skriva, 4 år. Det är coolt.)
I paketen var det svarta Havaianas (the flip flops of the flip flops) en (arm)klocka och en flaska Lacoste Elegance.
33, då blir det många ljus på tårtan.
Tage har dagen till ära lärt sig just ordet "tårta" (det bara bubblar ut nya ord ur honom nuförtiden. Också coolt!)


Många ljus på tårtan.

jorå

The Ring går på Kanal 5 just nu. Jag tittar.

Jorå, jag tittar genom en liten glipa mellan ringfingret och långfingret, vänster hand.

jaha

förmiddagen spenderades på vår vårdcentral. Hela familjen hade tid bokad. Jag rabblade personnummer på löpande band igår i telefon. Jag blev imponerad av mig själv att jag faktiskt kunde allas personnummer, alla siffror, på hela familjen, utan att använda fusk*.
Vår familj fyller mer än en timme inne hos doktorn. 15 minuter var. Det är inte illa.
Där satt vi på rad och försökte klargöra vem som är sjuk i vad.
När jag ser på alla mina killar där de sitter fylls jag av kärlek och beundran. Min förståndiga äldsta son, min fantasifulla mellanson, min busiga minsting och min fantastiska man, pappa till alla tre. Tänk vad vi gjort han och jag - tre så vackra och underbara barn!

Nåväl.
Doktorn petade i halsarna lite här och var, kollade öron hit och dit, delade ut små klistermärken på härsan och tvärsan. Sen skickade hon oss till labbet, kallade tillbaka oss, petade lite till och skrev ut penicillin till en av oss. Tage. T och Elis får provsvar på torsdag, jag och Love blev avskrivna från alla misstankar.
Jag blev mäkta imponerad av att hon hade sån koll på oss alla.
När jag kom till apoteket visade det sig att hon räknat fel på Tages penicillinkur. Hon är mänsklig i allafall, tänkte jag.

Nu är jag på jobbet, nyser för fullt, tvättar händerna hela tiden, igång på ipren. Måste hinna med vissa grejer innan semestern... Så är livet just nu.


*Jag har nämligen barnens personnummer i mobilen för tillfällen då minnet sviker...

min gamla svenskalärare

Härom veckan stötte jag på min gamla svenskalärare från högstadiet.
Jag hälsade inte, utan spanade lite på henne i smyg, under lugg, på lagom avstånd. Hon och jag gick runt i samma affär, min lilla lokala skräpsprylaffär.
Hon heter Ingegerd. Hon hade kortklippt, grått hår, sällan sminkad, förutom lite rosa pärlemoläppstift. Hon brukade ha stickade tröjor och långbyxor på sig.
En stickad tröja hade en leopard med paljettögon. Den, leoparden, skulle se ut som en boa som hängde över axeln. Den var lejongul med svarta prickar och sen de där paljettögonen som glittrade till, lite hypnotiserande så. Jag minns den så väl.
Ryktena gick att Ingegerd dejtade en av de andra lärarna. Mats. Ingen visste riktigt. Nån hade sett dem tillsammans nånstans. En annan hade sett dem hålla handen. Ingen visste riktigt på riktigt. Det var lite spännande, hysch-hysch och kändes lite förbjudet att prata om.
Ingegerd var en hård men, bra svenskalärare. Hon gillade mig. Hon verkade ha stora förhoppningar om mig. Hon tipsade mig om lite svårare litteratur och diktsamlingar som jag läste och sen diskuterade vi efter klasserna eller i korridoren. Hon var nöjd.

En gång pluggade jag inte så bra inför ett svenskaprov, och det visade sig att en av mina kompisar satt nära och bra för att kika över hennes axel. Det gjorde jag. Kikade och skrev, kikade och skrev.
Efteråt blev jag, Hanna och en annan Anna ombedda att stanna kvar.
Jag förstod inte varför Hanna och Anna också fick stanna kvar. Jag förstod fullkomligen varför jag fick det. Fusket. Skammen brände. Skammen var tung. Stackars mina vänner som blev drabbade av mitt fusk.
Det visade sig att vi alla tre hade fuskat, tittat på varandras papper alla tre.
Ingegerd var besviken. Mycket besviken. Vi skulle alla tre få U. Ett stort U. Underkänt.
Samma dag gick jag hem och berättade det skämmiga för mina föräldrar.
Jag minns faktiskt inte hur de reagerade, särkert inte så farligt. De var alltid sjyssta så, mamma och pappa.
Däremot minns jag hur Ingegerd reagerade.
Ingegerd blev lite trubbig efter det. Hon tyckte inte riktigt lika mycket om mig längre.
Vår kontakt blev aldrig densamma. Den goda kontakten föll sig inte naturligt och jag kände att jag var tvungen att smöra och lirka fram hennes svåra leende. Och ändå var det inte riktigt samma leende som innan kommit så naturligt. Nej, det var knepigt och svårt.
Dessutom blev jag tillsammans med en av skolans då coola och snygga killar och då var det som att hon slutade se mig. Hon slutade se potentialen i mig och blev bara svenskaläraren Ingegerd.

Skammen försvann aldrig. Såren som fusket skapade läkte aldrig bra, de blev infekterade och lämnade fula ärr.
Så, det var med de fula ärren blottade, jag stod där i lokala skräpaffären, smygkikades lite skamset på min gamla svenskalärare. Hon, fortfarande i långbyxor, sitt korta numera vita hår, sin svårflirtade uppsyn och sitt rosa läppstift.
Ingegerd.

Några dagar senare såg jag henne igen. Mycket märkligt. Fast, nu var hon inte ensam. Nä, hon hade sällskap. Av Mats. De höll varandra i handen där de gick. På riktigt. Väldigt omystiskt och oförbjudet. Som vilket äldre par som helst.
Min gamla svenskalärare.

ett mysterium

alltså, jag fattar inte...

"Gravida mannen"

"Förlossningen ska ha gått bra och ska ha varit helt naturlig"

Hur är en helt naturlig förlossning för en könsbytt?
Det är för mig lite av ett mysterium...