tillbaka, del 2

Tillbaka på jobbet.
Det blev 2 lediga dagar till.
Men, de känns som en hel vecka, eller så.
Måndag kväll åkte vi till min syster och hennes familj och åt en god middag och drack en massa vin och Baileys, icke att förglömma. Alltid lika trevligt!
Nästa dag for vi till ett havsbad och var på stranden till eftermiddagen. Jätteskönt och mysigt.

Jag och alla mina killar åkte hem, packade upp, packade om, handlade lite mera vin m.m. och åkte ut till Sollenkroka där Herr Kaos, Annas man hämtade oss med båt.
Väl framme avnjöt vi bubbel, god mat och en massa vin ute på ön med Familjen Kaos.
Det dära massa vinet intogs efter barnnattning kan jag meddela, för besök på ön med mitt fotbollslag (som Fru Kaos så gärna kallar dem) och Familjen Kaos ungar är inte helt ofarligt. Fru Kaos var vänlig nog att visa alla stup, avsatser och andra farligheter där. Så det var lite jaga och passa, men det gick bra.
Hursom, blev det en väldigt trevlig kväll innan jag och stekarn lullade ner till gäststugan för några få timmars sömn.
Dagen därpå startades tidigt, som sig bör med småbarn, och med tunga huvuden. Efter lugn förmiddag blev det strand igen.
Och till tidiga kvällen fick vi båtskjuts tillbaka till bryggan.

Två minisemetrar på 2 dagar - inte illa! tycker jag.

Jag känner mig mycket nöjd! Toknöjd!
Nu ska jag bara jobba två dagar innan det är helg och ledigt igen och ytterligare en liten minisemester. Motala blir det då, och i goda vänners lag igen.

tillbaka

Tillbaka på jobbet. Tillbaka i vardagen. Nästan. (T och barnen är ju hemma 3 veckor till.)
Massor med mail i inboxen, massor med jobb som väntat i 2 veckor. Knappt nå folk på kontoret.
Jag har trott att jag har 2 veckors obetald semester, men idag fick jag veta att jag har förskottsbetald semester. Det är bra! Mycket bra!
Så, nu funderar jag på om jag ska ta lite semester imorgon och på onsdag också... Mjukstarta lite så. Jobba måndag, ledig tisdag, onsdag. Jobba torsdag och fredag och så lite helg och sen jobba igen. Hm. Hmmm.

Hemma

Hemma på vår gata i stan.
Det känns bra.
Semestern i stugan i de östgötska skogarna har varit fantastisk!
Det har regnat, spöregnat, ösregnat, blixtrat och åskat så stugan darrade, solen har skinit, skinit och skinit, barnen har badat varje dag. Come rain or come shine. Gäddan smet med kroken, mörtarna gillade makaroner, bromsarna bet av bara helvete (och jag är tydligen allergisk mot dem) och räven hälsade på hos oss en morgon. Barnen har lekt på gräsmattan tills det var läggdags, vi har spelat Uno i stort sett varje dag, bocchia, badminton och bastat bastu. Sveriges kanske största Brandkårsmuseum stod kvar och var sig likt, vi har tittat på glasblåsning, vi har outlettat i Vingåker, vi har handdiskat i 2 veckor. Bland mycket annat.
Vi har haft trevliga besökare, grillat ofta, ätit gott och mycket, och druckit en massa gott vin och champagne om kvällarna.
Det har varit en, som sagt, fantastisk semester!

till mormor & morfar!

En liten dos barnbarn kommer från oss i Sverige till er i Thailand.

packa pappas kappsäck

Idag är den stora packardagen.
Imorgon far vi till de östgötska skogarna. Borta i 2 veckor.
Semester!

en stor dag

Idag är en stor dag. T fyller 30 och lite till.
33 närmare bestämt.
Han har firats med teckningar, paket, sång och jordgubbstårta.
Love och Elis hade ritat födelsedagsteckningar och skrivit så fint på dem (ja, Elis kan båda läsa och skriva, 4 år. Det är coolt.)
I paketen var det svarta Havaianas (the flip flops of the flip flops) en (arm)klocka och en flaska Lacoste Elegance.
33, då blir det många ljus på tårtan.
Tage har dagen till ära lärt sig just ordet "tårta" (det bara bubblar ut nya ord ur honom nuförtiden. Också coolt!)


Många ljus på tårtan.

jorå

The Ring går på Kanal 5 just nu. Jag tittar.

Jorå, jag tittar genom en liten glipa mellan ringfingret och långfingret, vänster hand.

jaha

förmiddagen spenderades på vår vårdcentral. Hela familjen hade tid bokad. Jag rabblade personnummer på löpande band igår i telefon. Jag blev imponerad av mig själv att jag faktiskt kunde allas personnummer, alla siffror, på hela familjen, utan att använda fusk*.
Vår familj fyller mer än en timme inne hos doktorn. 15 minuter var. Det är inte illa.
Där satt vi på rad och försökte klargöra vem som är sjuk i vad.
När jag ser på alla mina killar där de sitter fylls jag av kärlek och beundran. Min förståndiga äldsta son, min fantasifulla mellanson, min busiga minsting och min fantastiska man, pappa till alla tre. Tänk vad vi gjort han och jag - tre så vackra och underbara barn!

Nåväl.
Doktorn petade i halsarna lite här och var, kollade öron hit och dit, delade ut små klistermärken på härsan och tvärsan. Sen skickade hon oss till labbet, kallade tillbaka oss, petade lite till och skrev ut penicillin till en av oss. Tage. T och Elis får provsvar på torsdag, jag och Love blev avskrivna från alla misstankar.
Jag blev mäkta imponerad av att hon hade sån koll på oss alla.
När jag kom till apoteket visade det sig att hon räknat fel på Tages penicillinkur. Hon är mänsklig i allafall, tänkte jag.

Nu är jag på jobbet, nyser för fullt, tvättar händerna hela tiden, igång på ipren. Måste hinna med vissa grejer innan semestern... Så är livet just nu.


*Jag har nämligen barnens personnummer i mobilen för tillfällen då minnet sviker...

min gamla svenskalärare

Härom veckan stötte jag på min gamla svenskalärare från högstadiet.
Jag hälsade inte, utan spanade lite på henne i smyg, under lugg, på lagom avstånd. Hon och jag gick runt i samma affär, min lilla lokala skräpsprylaffär.
Hon heter Ingegerd. Hon hade kortklippt, grått hår, sällan sminkad, förutom lite rosa pärlemoläppstift. Hon brukade ha stickade tröjor och långbyxor på sig.
En stickad tröja hade en leopard med paljettögon. Den, leoparden, skulle se ut som en boa som hängde över axeln. Den var lejongul med svarta prickar och sen de där paljettögonen som glittrade till, lite hypnotiserande så. Jag minns den så väl.
Ryktena gick att Ingegerd dejtade en av de andra lärarna. Mats. Ingen visste riktigt. Nån hade sett dem tillsammans nånstans. En annan hade sett dem hålla handen. Ingen visste riktigt på riktigt. Det var lite spännande, hysch-hysch och kändes lite förbjudet att prata om.
Ingegerd var en hård men, bra svenskalärare. Hon gillade mig. Hon verkade ha stora förhoppningar om mig. Hon tipsade mig om lite svårare litteratur och diktsamlingar som jag läste och sen diskuterade vi efter klasserna eller i korridoren. Hon var nöjd.

En gång pluggade jag inte så bra inför ett svenskaprov, och det visade sig att en av mina kompisar satt nära och bra för att kika över hennes axel. Det gjorde jag. Kikade och skrev, kikade och skrev.
Efteråt blev jag, Hanna och en annan Anna ombedda att stanna kvar.
Jag förstod inte varför Hanna och Anna också fick stanna kvar. Jag förstod fullkomligen varför jag fick det. Fusket. Skammen brände. Skammen var tung. Stackars mina vänner som blev drabbade av mitt fusk.
Det visade sig att vi alla tre hade fuskat, tittat på varandras papper alla tre.
Ingegerd var besviken. Mycket besviken. Vi skulle alla tre få U. Ett stort U. Underkänt.
Samma dag gick jag hem och berättade det skämmiga för mina föräldrar.
Jag minns faktiskt inte hur de reagerade, särkert inte så farligt. De var alltid sjyssta så, mamma och pappa.
Däremot minns jag hur Ingegerd reagerade.
Ingegerd blev lite trubbig efter det. Hon tyckte inte riktigt lika mycket om mig längre.
Vår kontakt blev aldrig densamma. Den goda kontakten föll sig inte naturligt och jag kände att jag var tvungen att smöra och lirka fram hennes svåra leende. Och ändå var det inte riktigt samma leende som innan kommit så naturligt. Nej, det var knepigt och svårt.
Dessutom blev jag tillsammans med en av skolans då coola och snygga killar och då var det som att hon slutade se mig. Hon slutade se potentialen i mig och blev bara svenskaläraren Ingegerd.

Skammen försvann aldrig. Såren som fusket skapade läkte aldrig bra, de blev infekterade och lämnade fula ärr.
Så, det var med de fula ärren blottade, jag stod där i lokala skräpaffären, smygkikades lite skamset på min gamla svenskalärare. Hon, fortfarande i långbyxor, sitt korta numera vita hår, sin svårflirtade uppsyn och sitt rosa läppstift.
Ingegerd.

Några dagar senare såg jag henne igen. Mycket märkligt. Fast, nu var hon inte ensam. Nä, hon hade sällskap. Av Mats. De höll varandra i handen där de gick. På riktigt. Väldigt omystiskt och oförbjudet. Som vilket äldre par som helst.
Min gamla svenskalärare.

ett mysterium

alltså, jag fattar inte...

"Gravida mannen"

"Förlossningen ska ha gått bra och ska ha varit helt naturlig"

Hur är en helt naturlig förlossning för en könsbytt?
Det är för mig lite av ett mysterium...

hmmm

det verkar som om T funderar på ett nytt varumärke...

[bakgrundshistorien är att T gillar lappar. Andras och sina egna. Han har hur många bilder som helst i sin mobil på lappar/skyltar, typ butiksskyltar. Sjuka, felstavade och roliga. Själv lämnar han små meddelanden, söta, kärleksfulla, roliga och helt skruvade. Jag hittar de små budskapen på badrumsspegeln, i plånboken, i matlådan, i garderoben, skafferiet... och på mina Mary Kay-produkter. Ja, överallt.]

stora funderingar lördag kl.01:10

Ärligt.
Skriver man citat av eller citat från...?
Det står still i mitt huvud.

sköna ord sagda av Love idag

"Oj, vad båten knarkar!"
(en båt som knarrade mot bryggan på Djurgården idag)

"Mitt hjärta slår snabbare än en Koenigsegg kör"
(vi blev lite flåsiga i backen på väg hem)

en dos syster, tack!

Min syster ringde mig i förmiddags och frågade om vi skulle luncha.
Självklart vill jag det!
Hon hade utnyttjat presentkortet från Toni & Guy , som hon fått av oss, så hon var i stan.
Det var en riktigt välfriserad syster och lilla sötEdvin jag lunchade med.
Det är verkligen underbart att ha en syster! Fantastiskt underbart!
En syster är the shit!
Jag har varit lite oggig och orolig de senaste dagarna. Tappat självförtroendet, deppat lite och så.
En dos storasyster och jag är back on track! Känner mig pigg, glad och full av liv igen.
Alla skulle behöva en dos syster ibland.
Vi träffas ofta annars också, med familjerna. Det är också jättemysigt.
Men, att få bara träffa syster (och Edvin) är en annan sak. En kick!
Jag älskar min syster!

jo!

vill jag bara påminna er om att en av mina favoritbloggare är tillbaka i sin gamla blogg.
Hanna Eat World
Det är jag mycket glad för! Ett tag bloggade hon för mama och bloggen blev sig olik på nåt vis, det var svårt att sätta fingret på vad det var. Men.
Nu är hon tillbaka. Hurra!

Idag

Idag för 6 år sedan blev jag mamma för första gången.
Love föddes 25 juni 2002.
6 år. Det har gått så snabbt! Tiden går fort när man har roligt, som man brukar säga.
Min lilla plutt blir 6 hela år idag.
GRATTIS!!!
Både jag och T har tagit ledigt idag.

Vi grattade honom imorse med paket och sång i sängen.
Han fick hett efterlängtat Playstation 2 + spel.
Sen åkte vi till Skansen och Skansen Akvarium. Love ville så gärna gå runt där. Jag har själv inte varit där på många herrans år.
Det var verkligen en hit! Jag blir minst lika (om inte mer) uppspelt som barnen och kan stå och titta på tex babianerna hur länge som helst, de är så roliga.
Vi klappade en orm och en fågelspindels bakben.
Sen åt vi glass i solen. Love och Elis flög flygplan. Vi sköt vattenkanoner.
Sen åkte vi hem och började föbereda inför kvällens gäster, lite sena som vanligt...

Barnens Farmor, "faster" och kusin kom först. Sen syster min, med man och Edvin, och sist mamma och pappa.
Love fick mera Playstationspel, en robotspindel, bandyklubba, mål och bollar och sist men inte minst. En ny cykel, treväxlad 20'. Kanonpresenter allihopa!

"Det här var den bästa födelsedagen i år!" sa Love när han skulle sova.
"Det var nog den bästa födelsedagen ända tills jag dör" sa han sen.

Midsommarhelgen i bilder + lite till

Tage gillar skor lika mycket som sin mamma


Elis, 4-åringen


triss i grabbar


Edvin 1 år! på sin nya Bobby Car (som han fått av oss)


Midsommardukning. (Hrmmm, notera gärna hur välstrukna dukarna är...)


Tage slukar sista dropparna alkoholfri öl

amning

Jag började svara i en kommentar på min kompis blogg, men kände att jag inte kan tynga ner hennes blogg med mitt dravel i en kommentar.
Så, jag får väl ordbajsa lite här inne istället.

En het potatis det här...

Vad ska man säga...?
Personligen tycker jag att det är lite märkligt, konstigt och knepigt att vilja amma sååå länge.
Som om jag skulle slänga upp Elis, 4 år, vid bröstet. Hrmmm, nej tack!
Däremot har jag faktiskt ammat Tage ganska länge, så på ett annat sätt kan jag förstå att man ammar länge.
Men, jag tror att det handlar om att det mer råkar bli så. Jag tror inte att det handlar om "för mammans skull", eller att mamman ammar länge av "egoistiska skäl". Möjligtvis sentimentala skäl, men inte av egoistiska. Jag vet med mig att jag säkert uttryckt det så förut, innan jag ammat över huvud taget. Men vad vet man då? - Typ ingenting! Hehehe!
Nåja, ska vi prata egoistiska skäl, då kan jag nog tycka att det stämmer mer när en mamma slutar amma tidigt. För att hon inte orkar, eller inte vill, eller inte har lust. Det tycker jag är mer egoistiskt. Jag tycker inte det är fel. Alla är olika och har olika förutsättningar. Men, jag tycker att det är mer ego.

Men, jag har ammat kort, ännu kortare och nu senast ganska länge så jag kan liksom inte döma någon, jag har själv gjort olika.
Men, att jämföra amningslängden med getter i hagen går ju inte riktigt, för getter brukar väl sluta amma/dia när nästa kull kommer, dvs oftast redan året därpå.
Eller är jag helt ute och cyklar här?
Däremot kan man väl jämföra amningssättet med getter och andra djur, dvs fri tillgång utan att kolla klockan. Men å andra sidan har vi kommit lite längre än getterna i utvecklingen, så varför jämföra så över huvud taget...?

Vi är ett hyffsat modernt samhälle. Där vi även diskuterar om det kanske inte är lite mer jämställt att ge ersättning för att dela bördan mellan föräldrarna i början.
Sen kommer hormoner och den nyttiga biten in i amningsdebatten. Det finns många vinklar och synsätt.
Nåja, alla är verkligen olika, gör olika och har olika förutsättningar.
Alla gör så som passar dem själva bäst, och då blir man den bästa föräldern för sitt barn oavsett var födan kommer ifrån. Det spelar verkligen ingen roll då.

Så, det var min åsikt.

klema

Bredvid mig på jobbet sitter en man som jobbat på detta företag sedan 1969.
Han har en son som är 11-12 år ungefär. Han har även vuxna barn.
11-årige sonens sommarlov har precis börjat.
Nästan varje dag pratar han lååånga samtal med sin lilla stackars son som ska försöka fixa lite mat åt sig själv.
Det är många, långa samtal.
Han instruerar sin son genom hela köket. Mycket pekpinnar.
"Kastrullerna finns i skåpet till vänster om spisen. Ta en stor kastrull så korvarna får plats ordentligt.
Öppna frysen, korvarna ligger i tredje lådan. De där fina skärgårdskorven du vet.
Ta fram korvarna och öppna förpackningen med en sax.
Saxen ligger i andra lådan till höger om spisen.
Sen öppnar du med saxen, ja. Du får inte glömma att lägga tillbaka korvarna i frysen igen, annars blir de förstörda.
Men, först måste du lägga dem i en påse.
Påsarna ligger i tredje lådan till höger om spisen i en grön låda.
Nej, förresten, du måste använda en fryspåse, då ligger dem i den blå lådan.
Korvbröden ligger i fjärde lådan i frysen, då kan du ta fram dem så att ni kan äta dem till korven.
Fyll kastrullen till hälften med vatten och sätt på spisen. Men du måste kolla noga att det är rätt platta som blir varm på spisen. Du vet att du kan bränna dig på spisen, så du måste vara försiktig..." osv osv osv.

Alltså, jag håller på att få en hjärnblödning!!!
Detta daltande! Detta klemande! Gör ordentliga matlådor åt ungen som han bara kan poppa in i micron istället, om de nu är så jävla nojjiga.

Men, han fortsätter sitt instruerande. Lååångsamt.
Sen ringer han sin fru och berättar hur han instruerat sonen.
Sen ringer han sin granne som han ber att kanske gå in och kolla till hans lilla son, eftersom han håller på med spisen och varmt vatten, han kan ju faktiskt bränna sig.
Sen ringer han sin son igen och fortsätter instruerandet med kastrullen.
Handtaget inåt, så han inte råkar putta till kastrullen och få varmt vatten över sig.
Eller, det här kanske inte är en sån bra idé ändå...

Nu ser jag hur han jobbar på här för att kunna åka hem lite tidigare till sonen.
Telefonen ringer.

Han fortsätter instruera sin son hur han ska värma korvbröden i micron.
"Sen tar du fram två glas som ni fyller med mjölk. Mjölken finns i kylen.
Om ni inte blir mätta kan du ta fram den här påsen ur frysen igen och värma lite fler korvar. Och ha inte bröden för länge i micron då blir de torra.
Har du stängt av spisen ordentligt? Hur ser lamporna ut på spisen?
Glöm inte att lägga tillbaka korvarna i frysen igen.
Ketchup och senap finns i kylen på nedersta hyllan, lite till höger där.
Har Bertil varit inne och kollat till er? Det har han. Va bra. Var försiktig nu. "

Jag blir galen. Jag blir galen. Jag blir galen!

Andas. Lugn och fin.

norges herligste

Jag har två nya favoriter. Bård och Vegard.
De söta norska bröderna som gör en skön norsk variant av Fredrik och Filips 100 Höjdare. Jag som kände mig lite nere ikväll skrattar så jag gråter när de kör lajv rollspill som Prince Charming och Bling-Bling-Pål.
Min personliga favorit är Bård. Brorsan till vänster på bilden.


Bård och Vegard.