Krokus och hundbajs

Det är verkligen vår!

Rockmormor nr 2 jobbar

I'm with you Anna!

(nej, jag är inte riktigt lika stor som ett hus. Jag har bara en väldigt vid weekdaykofta)

frulle på x2000

Ena veckan åker man till kina, en annan vecka åker man till norrköping.

vab

Igår var jag tillbaka på jobbet igen efter vab i torsdags och fredags.
Alla frågar.
-Är alla barnen friska nu?
Jag vågar knappt svara ja på den frågan.
Imorse kom Tage in vid 6-tiden. Kokhet. Feber, såklart.
Så, idag vab´ar T.
Jag beklagade mig lite på jobbet varpå jag får till svar.
-Ja, men så har ni ju tre barn också...
Med andra ord, typ:
-Skyll er själva.

Vab-karusellen snurrar runt, runt, runt.
Runt, runt, runt. Runt, runt, runt.
Vab-karusellen snurrar runt, runt, runt.
Genom hela vintern.

otränad

Efter Kinaresan är jag sjukt rastlös och blir lätt uttråkad. Myror i kroppen.

Igår satt jag med en kopp kaffe och gluffade okänt antal chokladägg medans jag bläddrade i nån toppform-trim-tränings-komiform-tidning.
Slutade bläddra och bytte om till träningskläder och begav mig ut med stavarna.
Körde ett litet varv med stavarna, men gick hem med dem igen och ut igen och började springa istället.
Jag sprang, sprang och sprang tills mina höftböjare sa att de inte ville springa mer.
Låter som om jag sprang en mil, men det handlade om kanske 20 min springning. Ynklig som man är. (Jag har trots allt inte tränat nåt på en hel månad.)
Väl hemma körde jag ett corepass på 25 min.
Rastlösheten var inte lika kraftig efteråt. Mycket bra.

Idag klagar mina höftböjare nåt fruktansvärt. De gnäller och klagar, spänner sig och är stela.
Men, snäll som jag är, tänkte jag ge dem ett treat idag med.
Bodypump 55 min vid lunch. Nu jävlar!

Imorgon får jag antagligen försöka få tag i nån rullstol...

kändis

Jag är hemma och vab´ar med äldsta, Love.
Igår eftermiddag gick jag och hämtade Elis och Tage från dagis.
När jag kom in i kapprummet är en av Tages bästa kompisar där, blir hämtad av sin pappa.
Pappan och jag hälsar på varandra varpå flickan säger helt underbart, ogenerat:
-Vems mamma är det där?!
-Jadu, jag vet inte riktigt... säger pappan och fortsätter. Men, jag tror att det är Tages mamma.
Jag kan inte hålla mig för skratt.
-Ja, jag är Tages mamma. Tages mamma är inte här så ofta, så det var väldigt bra gissat!

Förr i tiden visste alla vem jag var. Jag har släpat runt med alla ungarna överallt, hängt i alla parker, snackat med folk på bussen, i affären, vid dagis, hängt en hel del i kapprummet, snackat massa med personalen. Alla visste vem jag var och jag hade koll på alla andra.
Men, sen jag började jobba heltid och T deltid, är det han som lämnar och hämtar, han skolade in Tage, han fixar och trixar.
Alla vet vem Love, Elis och Tages pappa är.
Mamman? Näää...
Att mitt hår dessutom vuxit ut och blivit mörkbrunt, nästintill svart, hjälper ju inte till direkt.

Förr var man värsta kändisen. Det var tider det.

Nämen!

Hur gick det här till?! Jo, det ska jag tala om för er. Så här går det när man måste vänta på bussen, hungrig och går in i en affär för att fördriva tiden. Samma affär som har världens färskaste smågodis. Fan.

700 och en flytt

"Hur går det med flytten?" är en vanlig fråga jag får just nu.
Flytten? Hmmm. Just det! Flytten!
Den hade jag nästan glömt bort mitt i all Kinareseplanering, Kinaresa och hemkomst.
Flytten. Flytten från Stockholm till suburb. Flytten från 86 kvm till 206 kvm.
Den mest omständliga flytt sedan urminnes tider.
The Flytt!
Hur det går med den. Jo, såhär: Den har blivit flyttad framåt helt sjukt många gånger att jag liksom tröttnat på nåt sätt. Vi har tröttnat. Jag har lyckats tänka bort den och fokuserat på annat. Imorgon är det tänkt att vi ska skriva papper med båda värdar. Med tanke på allt som hänt under denna flyttresa, ropar jag inte hej än.
Nä. Jag tror inte ett ögonblick på nåt av det här förrän våra namn står på alla de rätta ställena på alla olika kontrakt.
Så, ärligt talat vet jag inte alls hur det går med flytten faktiskt.
Den som lever får se.
Och.
Härmed har jag skrivit inlägg nr. 700.

rastlös

Rastlös, uttråkad, otålig.
Jag vet inte vad det är med mig.
Jag vet inte vad jag ska göra för att stilla mig. Känner mig nästan nipprig. Vill göra nåt, men vet inte vad. Vad kan jag göra?
Har ni några bra tips?

Goood morning!

Livet är underbart! Sol, blå himmel, underbar frisk luft, bowie i lurarna. Jag är hemma i sverige med min fantastiska familj. Jag känner mig pigg och glad. På väg till mitt roliga jobb. Nej, jag har inte tagit speed. Jag är bara väldigt, väldigt glad och tacksam! God morgon!

Jag gillar!

Både utseendet och tanken. Mera sånt!

Home sweet home.

Notera påsarna. Nej, förlåt. Notera kassarna under ögonen. Helt borta i huvudet.

Tortyrmedel

Tyskarna är ju galna. Det vet man ju. Men, att sälja tortyrmedel helt öppet på ett apotek är ju helt vansinnigt. Ville fräscha till mig inför återseendet av familjen. Köpte tandborste och tandkräm på flygplatsens apotek, München. Okej, skoltyskan är inte den mest fräscha, men jag lyckades tyda att krämen var sehr gut i nåt test. Bra. Köper. Mot toaletterna. Pluttar ut krämen på borsten. Krämen är rosa. Okej. Jaja. Borstar. Tortyr! Jag måste tagit fel. Det måste vara nån parfymerad handskrubb! Smakar skit! Parfym med salt. Läser på tuben. Nej, det är tandkräm. Innehåller 5 örter och mineralsalt. Tortyr. Dumma tyskar! Var tvungen att panikfika för att få bort parfymsmaken. Fy sjutton. Men, snart är jag hemma. Home sweet home.

München

Jag börjar närma mig. I europa i alla fall. Snart hemma. Känns bra. Känns mycket bra. Fasiken vad jag längtar.

Sista morgonen

Ikväll flyger vi hem igen. Bye Bye hotellhotelltofflor!

Varje dag

Möts man av denna underbara bäddade säng. Jag kan bli van med det. Absolut.

Fönsterputsare i shanghai

Ett jobb jag inte vill ha...

Säg omelett!

Vår omelettkille.

Morgon i shanghai

Utsikten från mitt rum.

Testing

Taxi i kina

jahaja

mitt i alltihopa kräks och diarréar Tage.
Vitpepparkorn svalda.
Håll en tumme, eller två, för mig nu.
Jag låg trots allt typ nos mot nos med Tage när det började...

äggsjuk var ordet

känner så igen mig i Tjockalockas inlägg.
Jag har börjat min äggsjuka tidigt. Reser till Kina på söndag kväll.
Magen är ur balans, jag försöker tänka ut bra klädkombinationer för 1 vecka, varierande temperaturer, försöker komma på alla smarta saker jag ska packa ner, inte glömma nåt, stirrig som fasen...
Och mina barn. Mina älskade barn.
Hur ska jag klara mig utan mina älskade barn?!

Jag är en äggsjuk höna med svår resfeber.

aptrist faktiskt.

Idag har jag gjort av med en mindre förmögenhet på Apoteket.
Rysligt ospännande!
Öronproppar.
Stödstrumpor.
Alvedon.
Ipren.
Noskapin.
Hygienprodukter i miniformat.
Plåster.
Lever ni?
Att shoppa loss på Apoteket är nog bland det tråkigaste som finns faktiskt.
Aptrist rent ut sagt.
Men, jag kan härmed pricka av en del saker från min checklista inför Kina.

preg´dar

som jag diskuterat och spekulerat kring hennes mage de senaste veckorna.
T har tröttnat, men konstaterar att min preg´dar fungerar alldeles utmärkt.
Prickade in en på jobbet i höstas också. Hon väntar bebis nu i maj. Klockrent.
En superkraft kanske?
Synd bara att man inte har så stor nytta av just den superkraften.
Ganska värdelös superkraft om jag ska vara ärlig.
Kanske gick lite långt när jag kallade den för superkraft.
Äsch, ni fattar.

resfeber

Ja, jag tror den har börjat nu.
Jag reser till Kina på söndag kväll.
Det är hotellbokningar (som för övrigt ser väldigt lovande ut) visumansökningar, packtänk, måste-ha-inför-resan-inköp. Tänka smart och effektivt.
Det är mycket i huvudet just nu...
och det allra största:
Hur ska jag klara mig en vecka utan mina barn?!
En hel vecka!
Klart att jag kommer sakna T också, självklart.
Men, barnen är en helt annan sak.

Aj.

this is england

Inte förrän nu har jag sett den här filmen.
Riktigt bra. Riktigt, riktigt bra.

This is England är en rå och politisk film, kryddad med asgrym musik, samtidigt som det är en varm berättelse om vänskap och att växa upp.
Se den om den är osedd.

those were the days

Hittade det här sköna klippet inne hos Linda.

Kan bara hålla med: Those were the days!

Vår!

Jag har inte varit utanför dörren sedan i måndags, och jag gillar vad jag ser. Snart är våren här!

borste

idag när jag skrev en inköpslista till T skrev jag bland annat:
hårborste
Jag är hemma och sjuk, kommer inte ut själv förrän kanske på lördag.
T ville genast veta vilken färg, form, storlek... und so weiter.
Jag skickade en inspirationsbild men sa att han fick spinna loss.
Jag menar, vad kan gå fel med en man som kommer hem med rosa skrubbvantar?!

sovmorgon

Imorse sov jag till kl.11.
Helt sjukt!
Jag tog två alvedon tidigare på morgonen, efter en natts dålig sömn, och slocknade. Vaknade 11:00 prick.
Jag vet inte ens hur längesedan det var jag sov så länge. Minns inte. Vi pratar många år.
Hur som.
Att sova till kl.11 har sina nackdelar också.
Nu, när jag vill sova för natten (kl.00:27) - är jag klarvaken!

Jag funderar på pengar. På sparande. Fonder. Sparkonton. Pensionssparande. Hur slösaktig jag är. Vart sjutton tar pengarna vägen?

Det är inte så bra sömnmässigt.
Borde räkna får istället för förbifladdrande räkningar.

Jag ska försöka igen.

God Natt!

Semestersvenskar

Ärligt?!
Semestersvenskar - Fetångest i TV-programsformat.
Fyyy faaan vad min thailandsreselust försvann.
Den är borta med vinden.
Fy, vad jag mår dåligt. Dåligt av att se alla fjantiga svenskar.
Thailand är nya Mallis.
Ångest.
Fetångest.

Man kanske ska dra till Mallis istället nu, nu när alla andra verkar dra till Thailand.

(Obs! självklart är inte alla thailandsresenärer fjantar :-)

sjuuuk

Jag har tvärtemot alla andra hållt mig väldigt frisk under den här vintern.
Jorå, på riktigt. Jag har varit jävligt nöjd att jag tog det där influensavaccinet.
Igår eftermiddag började jag känna mig lite sjuk.
På kvällen satt jag i soffan under mitt duntäcke och frös som en dåre. Ont i alla leder. Grät gjorde jag också, för att jag tyckte så synd om mig själv. För att jag mådde så dåligt.
Nu sitter jag i soffan, helt stilla med alvedon i kroppen och känner mig ganska okej.
Har hamnat framför TV-shop.
Tobi ångmaskinen som gör att man slipper strykjärn och strykbärda. Låter ju fantastiskt!
Eller dammsugaren som dammsuger upp allt. De fick till och med upp ballongrester från golvet, jord, vin och vinglasbitar.
Men guuud vad bra!
Kanske en Elvisbox med massor av unikt samlarmaterial för endast 1199 kr. Som hittat!

Jag tror jag ska byta kanal.

franke i mitt hjärta

Min systers ena katt har just haft sin andra kull kattungar på väldigt kort tid.
Nu i andra omgången kärade jag ner mig totalt i en av kattungarna.
Den stora, gråa killen Franke. Namngiven efter Franke i Höjdarna (syrrans, och mina, barns favoritserie)
T gick till och med med på att ta hem honom till vårt nya hem (när väl flytten blir av, vi vet fortfarande inte riktigt när...)
Fast, vi har velat ändå. Velat och tvekat.
Nära, kära, vänners barn är allergiska. Vi har pratat om det här hemma. Jag har förklarat för barnen.
Love, 6,5 år, frågade vid frukostbordet i lördags.
-Kommer vi ta hem nån katt?
-Jag vet inte, svarar T. Vad tycker du?
-Jag vet inte. För när mamma berättade att Axel är allergisk och aldrig kan bo hos oss om vi har katt. Då vet jag inte om jag vill ha nån katt...
-Är kompisen viktigare än katten?
-Jaaa.
Saken var avgjord.

I går var jag hos min syster när en familj kom och köpte Franke.
Det var en bra familj. Franke kommer att få det bra.
Han kommer definitivt att få ett nytt namn, deras andra katt hette Gosan.
De visste inte vilka Höjdarna var. Han får säkert heta Fluff, Nisse, Tuss eller nåt sånt.
Men, han kommer att få det bra.
Jag däremot.
Jag kommer att sakna min katt jag aldrig fick.


Franke i mitt hjärta.

lördags- och söndagsbilder

kattungen Chili i min famn


34-åringstårta


dags för tefat!


jag och Tage i pulkan


elis kämpar


pulkagäng


all mine


Tage och T


full fart framåt!


välförtjänt fikapaus

vab o städ

Hemma med Tage som lider av ögoninflammation. En sjuka som inte är så farlig enligt mig, men ändå blir man bannlyst från dagis.
Men, men.
Tage lullar runt, leker med bilar, vi snackar en massa goja och sjunger, och vi tittar på film. De vanliga. Wall-e och Cars.

T var hemma igår. Jag är hemma idag. Vi måste ju dela lite.
Igår när jag kom hem hade T plockat undan fint i hallen. Sånt blir man skitglad av att möta. En undanplockad hall.
Vårt hem ser ut som en bombnedslag eftersom vi har en gammal soffa på högkant och ett enormt matbord i vardagsrummet tillsammans med för mycket kläder och leksaker osv osv.
Vårt hem har akut blivit för litet helt enkelt och städorken är långt borta.

Nåväl, en undanplockad hall. Lovely.

Idag är jag hemma.
När T kommer hem kommer han tycka att jag inte lyft ett finger.
Fast, jag har städat badrummet så det glänser. Till och med gjort rent vår tvättmaskin, inuti. Dvs gjort rent tvättfacken grundligt. Kommer han aldrig se. I promise!
Skulle plocka ur diskmaskinen lite senare, råkade notera lite väl mycket matresten i botten. Plockade bort det. Upptäcker att silen under var ju inte så fräsch. Plockade ur den och började diska rent den. Filtsilen under silen kanske man kan ta loss. Jorå.
Där under fanns en riktig överraskning.
Fy fan vilken grej!
Skriv in denna dag i er kalender, gott folk.

Idag har jag nog upptäckt nytt liv.
Inte i rymden. Nej, nej. Hold your horses.
Jag har funnit en annan slags livsform i vår diskmaskin. Typ.
Ingen som rörde sig eller så.
Men, jag blev verkligen paff av vad som mötte mig under understa silen.
Man kan väl säga såhär:
Matfett, matrester och annat skit tar en intressant form efter många diskar i en maskin.

Jag blev liksom inte ens äcklad. Bara fascinerad.
Sick. Sick. Sick.
Nu är väl ni sådär sjukt duktiga som gör rent era diskmaskinssilar heeela tiden. Men, då missar ni nåt. Det kan jag lova.

Nåväl.
T kommer aldrig notera min städning.
Här hemma ser det ut som om jag rullat tummar hela dagen.

hepatitarmar

Ringde City Akuten och fick tid samma dag för vaccinering inför Kina.
Hepatit A i vänster arm, Hepatit B i höger arm. Ducoral i handväskan som ska intagas ikväll och om en vecka.
Ny tid om en månad för påfyllnad av mina gamla vacciner och mera Hepatit B.
Mina armar är ömma.
Jag har hepatitarmar.
Igår kväll blev det en mycket trevlig middag med kära vänner på Södermalm. God mat. Massor av vin. Mycket snack och skratt.

Idag har jag ömma hepatitarmar OCH tungt huvud.
Min A-arm gör ondare än min B-arm.

Ynk. Ynk.

Stora frågor

1. Är det något vaccin man måste ha inför resa till Kina?

2. Pratar inte Mija Kinning (i Bygglov) lite konstigt?

3. Undrar om Victoria och Daniel har haft sex?


Vi diskuterar de stora frågorna här hemma idag.

Utmaning: Sjätte bilden i sjätte mappen

Huddinge Sjukhus 22/4 2004, igångsättning.
Elis föddes kl.01.14 den natten.

Utmanad av Tjockalocka.

Hairdos

Imorse vaknade jag upp med en frisyr som lätt kunde platsa i Leningrad Cowboys.
Ibland blir jag så förundrad över vilka hairdos jag kan lyckas med.
Mina knep är: Handukstorka håret precis innan läggdags, inte äga en hårborste och sova på det.


jag, den tredje från vänster, typ...

Slutsats och insikt: Okej, kanske dags att skaffa en borste efter år utan en endaste enda.

let it snow, let it snow, let it snow

Snön har verkligen vräkt ner. Bäst att passa på när snön verkligen ligger kvar på marken.
Vi går ut och gör en snögubbe! sa jag.
Jaaaa! ropade Love och Elis.
Så, när vi kom hem från min mormors kalas bytte vi kläder såfort vi kommit innanför dörren och kastade oss ut i snön.
Vi satte igång med rullandet av snöbollar med stor entusiasm. Den avtog rätt snart. Entusiasmen alltså.
Love och Elis ruttnade ihop totalt på att rulla snöbollar och satte igång att leka, brottas och åka snowracer istället.
Så där kröp jag runt på alla fyra med mina snögubbebollar. Magbollen blev lite stor, så jag var tvungen att ta i för kung och fosterland för att få den på plats.
Barnen fortsatte att brottas runt omkring mig. Svetten lackade.
Men, se så fin gubben blev!



Gjord av mig, och mig endast.
Kronan på verket blev min lilla snölykta. Jag är mycket nöjd. Barnen likaså.

Medans jag var ute ringde min pappa. T berättade att jag var ute och gjorde en snögubbe med barnen. Pappa hade skrattat lite och sagt till mamma att han nog visste vems idé det var.
Jorå, min mamma var nämligen likadan när jag var liten.
-Vi gör en snögubbe! sa mamma.
-Jaaaa! ropade jag och min syster.
Sen byggde mamma en snögubbe medans jag och syrran lekte.
Jag tror det var hon som gjorde snölyktorna också, när jag tänker efter.


Nåja.
Snölek, hur den än utövas är väldigt härligt.

I'm a lumber jack, and I'm okay.

Som den äkta Lumber Jack jag är, med rätt skjorta och allt, har jag spenderat några timmat i skogen idag.

Vad är det som är så svårt?!

Ärligt.
Varför har en del människor så svårt för att hälsa?!
Man rör sig runt skola och dagis på morgonen. Jag vet att jag personligen inte känner alla, men jag ser ju samma människor hela tiden. Andra föräldrar. De rör sig i samma banor som mig, vi möts på gångvägar, på skolgården och i dörrar. Jag tittar upp, och hälsar. Ingen överdrivet. Ganska enkelt. Inte svårt. Väldigt trevligt. Tycker jag.
Men, den största delen av människor verkar inte hålla med mig.
Folk tittar förbi, tittar bort, åt annat håll. Jag å andra sidan tittar upp, söker blick, hejar. Jag tycker att man gör så. Vuxna människor gör så. Alla gör så. Mina föräldrar har lärt mig så.
Jag fattar inte.
Alltså, det här händer på jobbet också.

Det är inte svårt att hälsa på folk!
Varför har folk så svårt att hälsa?!

Jag lever efter att: hellre hälsa en gång för mycket än en gång för lite.

Ibland tänker jag att jag kanske inte är minnesvärd eftersom folk som man kanske pratat med nån gång, tittar förbi en en annan gång. Kommer de inte ihåg mig eller?
Skitsamma. De ser ju att jag lämnar barn på samma dagis, på samma skola, jobbar på samma jobb.
Det är så lätt att lyfta blicken, skänka den en sekund till en annan människa och hälsa.

Hej.
Ett litet hej.

I´m going to China!

I mars förra året fixade jag mitt pass. Fixade det inför högskoleprovet.
Drev om att jag var en sån "globetrotter". Var hemma mina sista dagar som mammaledig. Helt annorlunda vardag mot idag.

I mars i år, åker jag till Kina!
Fatta. Till Kina!!!
Det ska bli helt sjukt intressant.
Jag blir borta i en vecka. En vecka fylld till bredden av aktivitet; Leverantörsvisiter, fabriksrundor, till och med lite runtresande i Kina. Intensivt som sjutton. Basen blir Shanghai.
En vecka, inte så lång tid för Kina.
En vecka, en evighet borta från min familj. T och barnen.

Imorse knåpade vi (jag och kollegan) ihop ett program och la fram det för vår chef.
Hon godkände och i slutet av dagen skickade vi en travelorder till Reseavdelningen.
Wohooo!

Jag ska få åka till Kina!

crazy people

Vad är det för galningar som har kvar julsaker i februari?!

Hrmmm.

Uppenbarligen sådana som vi: julstjärnor och elljusstake i fönstret, och adventsstake (som fortfarande används!) på bordet...

Det är som om allt står still i väntan på att flytt. Och, nej, allt är inte klart än.

Det går väl till historien som världens mest segdragna flytt.

i lördags

kusin j


ella


axel och love

jag och elis

fika

b

love

torn

Alla bilderna är tagna av T.

mini

Idag har jag skaffat mig en liten miniplattång.
Luggen börjar krulla sig på ett sätt som jag inte gillar. Resten av håret står åt alla håll, och det får det så gärna göra, men inte luggen. Nej, den ska snällt ligga neråt, platt som f-n.
Så botemedel införskaffades snabbt.
Plattången är verkligen pluttliten!
Mått ca.
Plattor: 1,3 x 6cm
Hela plattången är 15cm. Miniliten.
Ni fattar.
Men för att platta min lilla lugg krävs nåt litet. Min panna är verkligen liten, så luggen är långt ifrån redig. 15 cm tång blir utmärkt.
Har provat den och är mycket nöjd med resultatet. Det enda att "klaga" på är att sladden också var mini. Minikort.
Imorgon ska jag försöka hinna platta miniluggen med minitången innan jobbet.
Spänningen är ooolidlig!


minitången

förresten!

För någon vecka sedan var jag och en kompis på Lindex, strosade runt bland reakläderna. Hittade en jacka, skinnimitation, på barnavdelningen.
En snabbt ögonmått. Hmmm, den ser ganska stor ut. Slängde av mig kappan och provade. Jorå, mitt ögonmått är faktiskt väldigt bra. Jackan passade.
Rea och sedan procent på rean - väldigt trevligt pris.
Men, det mest häpnadsväckande.
Jag köpte en jacka på barnavdelningen - till mig!
Storlek 164 dessutom, inte ens 170. En väldigt spännande upplevelse för mig.
Delade glatt med mig av upplevelsen för tjejen i kassan. Hon var dock inte lika häpen och sa att hon ganska ofta köpte kläder på Barn. Jorå. Lätt för en liten speta att säga.
Jag är ingen liten speta. Jag är en redig tjej, modell större.

Fyndet! (bild från Lindex hemsida)

vid liv

I´m still alive.

Japp, klarade allt galant. Mycket tack vare T som är fenomenal på att packa och planera när vi ska resa. Jag behövde bara packa om lilla väskan åt mig själv, resten hade han fixat.
Helgen var rysligt mysig.
Skön fredag. Barnen totalt oblyga inför varandra. Som de längtat. Ojojoj.
God mat, mycket vin och snack. Urmysigt.
Lördagen gav skridskor på Mälaren, mera vin, god mat, godis, seriösa och mindre seriösa diskussioner allt i kanonsällskap.
På söndagen efter ihoppackande och hejdåande hann vi med ett fikabesök hos min farmor och farfar också.
Imorse var jag dock sjuuukt trött. Men, masade mig upp tillslut.
Täppt i näsan. Kände mig lite hängig, kanske på väg att bli sjuk.
Men, jag gick i allafall till gymmet på lunchen och körde järnet. Body Pump 55 min.
Känner mig faktiskt bättre nu.
Vi får se hur länge jag kan lura den här förkylningen...

Men, jag lever.

denna vecka

Dundermiddag med leverantör på schysst restaurang igår.
Champagne. Förrätt. Gott (läs: dyrt) rött vin. Varmrätt. Mera vin. Snaps. Chokladkaka till efterrätt. Sherry till det.
Vi satt och åt och pratade (engelska of course) från 18:30 till 23.
Vandrade genom stan lite rund om fötterna och med en mage som stod åt alla håll, damp i sängen vid 00:30.
Upp som vanligt imorse. Jobba, jobba, jobba. Möte från kl.10-12 med samma leverantör. Braklunch på Prinsen. Möte resten hela eftermiddagen, samma leverantör. Jobba lite till efter det.
Jag är helt slut!!! och mätt. Mätt som att jag aldrig mer vill äta.
Värsta lyxproblemet.
Ikväll ska jag packa. Imorgon två möten på förmiddagen. Vid lunch bär det av till England. Middag på kvällen. Fabriksrunda torsdag dag. Flyga hem på torsdag kväll.
Fredag jobba som vanligt igen för att åka till Västerås fredag kväll.

Jorå. På lördag är jag nog död.

ja, kanske...

En lite mer kritisk kommentar under förändringsinlägget. Självklart från en Anonym.
Var ju tvungen att köra en...

Lika som bär?


Bingo och jag.


"lite Bingo Rimér-varning" skrev Anonym.
Vaddå lite?! Mina bågar är ju större än Bingos!
Det är lite Anna-varning på Bingo, skulle jag säga.

musikquiz

Ikväll kör jag och T musikquiz samtidigt som vi fyller våra ipods.
Det är skitkul!
Vi hittade musik från en kompis bröllop, som hederliga blandband ungefär.
Fast varje låt och artist var onamnad. Så vi har ägnat kvällen till att hitta alla artister och låttitlar, ca 20 låtar x 5 skivor, genom att lyssna.
Vi har lyckats med alla utom en.
Mycket skön gammal SKA, Desmond Dekker, och Bowielåtar, Elvis, Rolling Stones, Mary J Blige, afrikansk musik, Dexys, Specials, Faith No More, Sonique, Madness, Taube, och Manu Chao för att nämna några få...
Till sista hjälp, när vi verkligen inte kunde själva har vi haft T´s mobil (SonyEricsson) som har en TrackID. Så jäkla coolt verktyg!
Man spelar in en snutt av låten och den letar upp artist och låttitel, sen har vi dubbelkollat det med Spotify.
Alltså, jag är grymt imponerad! av vår egen musikkunskap, av TrackID och av Spotify.
Musik är roligt!

förändring

för någon vecka sedan började jag ha luggen lite annorlunda. Den börjar nämligen bli lite längre, så jag har den rakt fram istället för åt sidan. Inga direkta kommentarer från min omgivning.
Igår eftermiddag hämtade jag ut mina nya glasögon.
Idag hade jag på mig glasögonen för första gången på jobbet.
Idag haglade kommentarerna över luggen.
-Vad du ser annorlunda ut i håret, det är nåt med luggen...
Några såg direkt att jag hade nya brillor.
Tage, 2 år, tycker att mina nya glasögon är jättefina. Det säger han.
Men, jag vet inte om man kan lita på honom. Han kallar snoppen för bröst och säger att han är 10 år. Så, jag vet inte...

Hursom. Jag gillar dem och det är huvudsaken!


nya brillorna

Tävling!

Gör som jag.
Gå in på http://www.livsvinst.se/ och var med i tävlingen om att vinna en stegräknare.
Och nu pratar vi inte om vilken stegräknare som helst.
En Omron Walking Style II (i valfri färg)!
Det är stegräknarnas stegräknare!

Livsvinst-Joanna vet liksom vad hon pratar om, hon har med hjälp av att gå (med stegräknare) och ändrat sina kostvanor, tappat otroliga 80 kg!
Det ni, det är beundrasvärt!

Se så, ge er in i tävlingen nu!
http://www.livsvinst.se/

Camel toe!

Mina nya japanska strumpor.

fredag

Idag är en sån dag när jag funderar på om jag har en hjärntumör. Funderar igen. Jag har inte haft hjärntumör förut. Jag tror, igen.
Jag har en konstig stickade huvudvärk. Verkligen stickande, som en syl i bakhuvudet smäller den till när jag rör mig, när nåt låter högt, när jag tänker. Ja, två gånger under skrivandet av denna lilla textsnutt. Och där en tredje gång.
Sån här konstig huvudvärk får jag lite då och då, och då tror jag att det är en hjärntumör, typ.

Jag är hemma igen, nej. Jag är på jobbet igen efter en kort leverantörsvisit i Kalmar.
Fint hotell, fin middag, goood frukost, företagshistroiepresentation, frågor och svar, fabriksrunda, hälsa, vinka, ta i hand, rak i ryggen, småprat, le, le, le. För att snabbt flyga hem och landa på Bromma igen igår eftermiddag. Helt slut! Jag är helt slut av att representera Företaget.
Men, jag är väldigt nöjd. Mycket bra visit.
Nästa resa blir näst-nästa vecka, då England. Sen Kalmar igen nån vecka senare. Liten chans till Kina längre fram. Det är mycket nu.


Idag har jag lunchdate med T. Vi ska kolla glasögon och luncha.
Fredag, underbart med fredag. I helgen ska vi kanske försöka få vattkoppor i Nacka, kanske klämma in lite skridskor igen. Självklart ska jag snusa kattungar hos min syster. Jag är superförälskad i den stora, grå och lurviga kattungen kallad Franke. Han är störtskön och ruskigt söt. Lägenhets"affären" är ett steg längre fram efter några veckor av frustration, men fortfarande långt ifrån klar.


Vad gör ni nu för tiden?

kanondag!

fy fan vilken härlig dag!!!
Morgonen var rätt kaotisk.
-Var faaan är ullkallingarna?!
-Till vem?
-Ja, Elis får ta Tages underställ, Tage får ha Elis gamla ullunderkläder men var faaan är Loves ullkallingar?! Han hade dem ju härom dagen.

Tre barn som klär av sig sina kläder lite varsomhelst i lägenheten, leksaker överallt, försvunna ullsockor, vantar som saknas, och var fan har ulluvorna tagit vägen?! Har vi lånat ut dem till nån? Man vet aldrig för här lånas bra vinterkläder ut och jag städar undan saker efter säsongerna och hittar dem inte igen.
Herregud.
Tre barn ska kläs varmt, två föräldrar likaså, matsäck, som faller alla i smaken, ska fixas. Ibland känns armarna och händerna för få och tålamodet för kort.
Till slut sitter alla i bilen, hyffsat bra humör råder. Vi åker iväg.
T frågar mig.
-Låste du dörren?
-Nej, gjorde du?
-Nu skojar du va?! Låste du den?
-Nej! Jag trodde du skulle gå ut sist, svarar jag.
Vi åker tillbaka och finner vår ytterdörr på vid gavel.
Jag sa att det var lite kaotiskt att komma iväg va?


Nåja, underbara dagen började efter att fått våra skridskor slipade, och snurrat runt i Älvsjö några varv och tillslut hittat Långsjöns strand och parkerat. På med 6 vantar på frusna händer med omöjliga små tummar, sen blev det ganska lugnt.

Vi har alltså åkt skridskor på Långsjön idag.
I solen och blåsten med min kära syster och hennes lilla familj.
Så sjukt roligt och härligt!
Vi pausade för lunch och forsatte åka sen igen.
Strax efter tre gav vi oss och for hemåt.
Nu går hela familjen fortfarande runt i underställ och rödrosiga kinder.
Nöjda, glada och härligt trötta i kroppen.
För ovanlighetens skull, blev inte ett enda kort taget denna fantastiska dag.

Vinter är förbannat mysigt! Vinter is the shit! trots all bestyr med alla ziljoner klädlager, vantar och omaka sockor. Det glömmer man när man kommit utanför dörren (och kanske stängt och låst dörren också)
Ja, såna här härliga vinterdagar är bäst!

kolla hääär då!

Så säger Tage ofta.
Igår tog vi en lång promenad i vintersolen. Jag, T och småkillarna. Love var ju som sagt på teater.
På en bropelare hittar vi detta, se bilden nedan.
Jag misstänker starkt en liten söt flicka, ganska nyss fyllda 2 år, som bor lite söder om söder...
Nååå, Hanna?

Brokonst

jag är kär

ja, jag har hittat en klänning som jag vill ha. Verkligen, verkligen vill ha. Jag behöver den.
Jag måste ha den.
Det är en Maya dress från Marimekko.
Den är likadan som på bilden nedan, fast helt svart.
Jag är kär i den. Men min plånbok är inte riktigt lika kär i den. Men, jag ska försöka förhandla fram nåt. Jag måste det.
Jag kommer sörja den i eeevigheters evigheter om jag inte får den. Fan också.


Maya dress, 096 black, lime.

love

"Det här var den bästa dagen i mitt liv!" utbrast min son igår när han stod och tog på sig sin pyjamas.
"Varför är det den bästa dagen för då?"
"Jo, för att jag har fått gå på teater! Och, ätit hamburgare! Och glass med kakbitar i!"


På förmiddagen blev det kompislek i lekpark och skogen, fortsatt lek hemma hos oss, med lunch. Loves kompis led av stooor Loveabstinens förklarade kompismodern.
Sen. Sen kommer det bästa av allt.
Då kom mormor och morfar och hämtade honom och de gick på teater. Själva, utan småbrorsor. Mormor, morfar och Love.
De såg:
Love och cirkusfåglarna, Dramaten, Tornrummet.
"Jättebra!!!" enligt våran Love.
Därefter fick han äta stor hamburgare och pommes frites och glass, med kakbitar i.



Love och cirkusfåglarna


Han var så glad på kvällen!
Underbara unge.

30

Japp, nu är jag 30 och därmed inne på mitt trettioförsta år. Hur gick det till?

Min 30-årsdag startade fantastiskt!
Jag blev väckt med sång, blommor och bubbel.
Jag fick tre superfina teckningar gjorda av barnen och 6 små kuvert med små meddelanden i som tillslut ledde till ett paket, däri fanns en ram med bilder på London och e-biljetter.
Jag och T ska på en London-weekend i slutet av april. Jag blev så otroligt glad! Det ska bli så mysigt! Jag är fortfarande så himla glad för det!!! Längtar massor.
Efter en fantastiskt god frukost tog vi en lugn förmiddag hemma innan vi begav oss till mamma och pappa.
Pappa och storasyster fyller ju också år, så när vi sjungit för dem, sjunger de tillbaka till mig. Känns lika wierd varje gång...
Sen blev det kramar, paketöverlämningar och blommor.
Alltså, jag har fått sååå fina presenter. Jag tror knappt att det är sant.
Jag fick ett fantastiskt Efva Attling halsband av mamma och pappa.
Ballongflygning (!) av syrran med familj.
Efva Attling-ring av mamma, pappa och mormor.
Lite olika presentkort mm.
Åååh, ni hör ju! Fan-tas-tiskt!
Alltså, med såna här fantastiska 30-årspresenter fyller jag gladeligen 30 igen!
Jag är sååå glad!

Vi åt supergodgod lunch. Fika med choklad- och hallontårta och drack en massa Gula Änkan (my favorite!) och hade det jättemysigt.

På eftermiddagen begav vi oss till syrrans hus och började förbereda festligheterna.
Vi hinner klä om oss precis i tid. Paljetter och glitter.
Folk kom ganska punktligt. Alla är jättefina!
Det blev mera Gula Änkan och sedan började vi middagen.
Till förrätt blev det:
Smörstekta päron, mögelost, fikon med ringlad balsamico på en lätt sallad.
Till det en en halvtorr Riesling.

Därimellan smäller vi av några raketer för barnens skull, och kommer in lagom till:
Varmrätten.
Jag känner mig lite konstig, så eftersom folk tvekar med att ta mat först. Kliver jag helt enkelt fram och gör det, utan att skämmas.
Till varmrätt serveras dubbelmarinerad oxfilé med potatisgratäng och en god sallad.
Jag tar två tuggor av varmrätten.
Avbryter.
Mår dåligt.
Går på toaletten.
På toaletten kräks jag.
Mycket mysko. Kanske för mycket av Änkan innan maten? Fast, så mycket blev det ändå inte...
Pinsamt. Fan vad pinsamt. Räddar make´en lite snyggt.
Måste få i mig mer mat snabbt, så att jag räddar mig själv.
Går tillbaka till bordet.
Försöker äta lite mer.
Nej. Det smakar inte gott. Jag mår inte som jag ska.
Går tillbaka till toaletten i badrummet.
Och där. Där. På min systers stora toalett, aka badrummet. Där spenderar jag resten av min fantastiska 30-årskväll och natt. Nyårsafton 2008.
Anna, 30-åringen. En partypooper. En pjukande partypooper.
Japp, magsjuka på min 30-årskväll. På nyårsafton.
Jag försökte först att fixa till mig efter varje omgång. Men, nej.
Jag insåg ganska snart att jag skulle bli kvar där, hela kvällen och natten medans festen pågick utanför.
Magkramper, svettningar, frossa, sittandes med knäna under hakan. Skakades, gungande, vaggande fram och tillbaka som en sinnesjuk människa. Just så.

Jag hatar magsjuka! Jag fullkomligen hatar magsjuka.
Och så får jag det just den här dagen av alla jäkla dagar. Fyyy fan.

Jag är så oerhört tacksam för alla fina presenter jag fått, och så oerhört ledsen att jag inte kunde vara med och festa på kvällen.
Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.

Men. Jag är 30 nu!


Stort Tack för alla Gratulationer!

20+

Idag är min sista dag som tjugonioåring. 20-nånting.
Imorgon går jag över gränsen och blir 30.
Blir man vuxen i ett trollslag då?
Det känns stort och konstigt. Samtidigt är det bara ett nummer. En siffra. Ett siffer- och räknesystem vi kommit på.
Jag kommer väl antagligen att må och känna mig likadant som 30-åring som jag gör idag som 29-åring.
När min mamma fyllde 30 stod hon på ett bord och sjöng "Forever Young" tillsammans med Alphaville. Jag kanske också ska satsa på det. Eller så spar jag det numret till min 30-årsfest som kommer lite längre fram. Förhoppningsvis i en större lägenhet från sekelskiftet.

Imorgon är i allafall den stora dagen. Årets sista dag. Min 30-årsdag.
Vi ses nog på andra sidan. Nästa år. År 2009. Jag - 30 år.

Gott Nytt År!

jag lever

det var inte så att jag dog under resan eller i danmark. Man kan nästan tro det.
Nejdå, resan gick bra och jag insåg nu i fredags att resor gör sig fint på lönekontot också. Man tackar.
Nej, jag har bara känt att jag inte har så mycket att skriva om.
Måndag, jobba, äta, sova och sen är det fredag. Klämma in så mycket som möjligt på helgen.
Måndag, jobba, jobba, jobba, äta, sova. Fredag.
Luciatåg i regn utan paraply. Luciatåg på jobbet. Luciatåg i regn igen, med paraply (man lär sig). Luciatåg med ursöta blyga småttisar (inomhus, tack o lov). Glögg, kaffe, lussebullar, pepparkakor. Glögg, kaffe, lussebullar, pepparkakor.
Skolavslutningar, fackeltåg.
Presenter till alla fröknar. Många presenter och fröknar blir det när man har 3 barn.

Jag kämpar hårt för att nå julstämningen när regnet smattrar mot fönsterblecken.
Granen är tokklädd.
De vita amaryllisarna blommar för fullt.
Jag har köpt sköna gamla amerikanska julsånger på skiva.
Jag köper julklappar via internet och hämtar ut dem på "posten".
Igår åt vi lite julmat och jag gjorde pepparkaksdeg för första gången i mitt liv. Dinkelpepparkaksdeg. Imorgon ska det bakas.
På kvällen slog jag in nästan alla julklappar och blev klar strax innan kl.01. Det är sånt jag brukar göra den 23:e december annars.
Julkorten är postade.
Jag har dessutom jobbat med julen sedan i somras. (Just nu jobbar vi med sommarens design)
Men, trots allt detta når jag inte riktigt fram. Regnet smattrar vidare.
Tänk att det är julafton på onsdag. Känns helt konstigt. När jag var liten var december sååå lång.
Nu är december snart slut.
När vi når decembers sista dag fyller jag dessutom 30.
30.
Känns helt sjukt. Hur blev jag 30? Jag är ju typ 23.

Nåja. Snart jul. Snart 30. Vi vet inget mer om flytten, för vi tycks ha att göra med världens snigligaste värd.
Vi kämpar vidare för att nå julstämningen och önskar er:

God Jul!

&

Gott Nytt År!

♥