Jag är lite torr på bloggfronten. No shit, Sherlock!
Men, jag går mest runt och drömmer. Ljuva drömmar.
Sekelskiftesdrömmar.
Ja, jag drömmer om det eventuella lägenhetsbytet.
Över 200 kvadratmeter sekelskifteslägenhet hägrar.
Släng in lite vanligt, kaotiskt trebarnsvardagsliv och mycket på jobbet, på det.
Resultatet blir: Torr blogg!
Jag säger som Arnold.
I'll be back!
ja se det snöar!
Det var väl roligt, hurra!
Snöblandat regn vare här.
Tre femtedelar av familjen går på promenad, matar fåglar och handlar livsviktiga saker såsom nya pärlplattor och batterier. Två femtedelar stannar hemma och vilar.
Jag tillhör de sistnämnda.
Satt och gjorde min vanliga bloggrunda härom kvällen, bland annat här. Tingelingan.
Blir avundsjuk.
-Jag vill också ha den där blåbärsglöggen!!! gnäller jag som en unge.
Så, idag begav jag mig till Systembolaget. Första stoppet hade slut, ny leverans imorgon. Men, jag vill ju ha glöggen NU! Så, jag gav mig ut på jakt. Kort jakt. Nästa ställe hade.
Slutresultatet blev 4 flaskor. Mycket nöjd. Fick visa leg också. Mycket trevligt.
MMSade T. Bild på en av flaskorna och texten:
"Yes! Jag har köpt fyra flaskor. Hoppas det räcker."
T svarar snabbt. MMS. Bild på tre blå flaskor som står på vårt köksbord
Texten:
"Det borde räcka"
Min närmaste kollega blev avis, så jag frågade om hon ville ha en flaska. Så, jag langade en till henne.
6 flaskor kvar.
Nu längtar jag sjukt mycket efter pepparkakor med mögelost. Skinksmörgåsar toppade med vår goda rödbets- och fetatzatziki. Mandlar, russin. Glögg. Blåbärsglögg.
Glöggen heter Blossa.
Nya Yes reklamen får mig att skratta.
Yes Clean & Care.
Kolla på den. Kolla på den ordentligt. Det är handporr.
Först lite ruffa handscener. Sen, sen kommer det. Händer i lite softat ljus, handdisk med mycket skum, tända ljus, lite mysigt handgnid och sist men inte minst musiken.
Det är roligt. Det är handporr!
Citrusdimman ligger tung över soffan.
Satsumas.
T har köpt en enorm påse satsumas.
Nu börjar frossan. Det är den tiden på året. Den tiden då T köper sjukt stora påsar fyllda med satsumas. Sätter sen i sig hela påsen på ungefär en kväll.
Love och Elis har redan klämt i sig några stycken till filmen vi tittade på.
Jag kommer väl äta nån av dem.
T, han kommer äta de flesta av dem.
Satsumasfrossa vare här.
Fortfarande vet vi ingenting om det eventuella lägenhetsbytet.
Det handlar om 129 kvadratmeter. OM bytet går igenom.
129 kvadratmeter större för oss.
129 kvadratmeter mindre för dem.
OM bytet går igenom.
OM. OM. OM.
Så pratar vi just nu.
"Jag vill köpa en sån här sänggavel, OM bytet går igenom"
"Jag vill köpa sånt här matsalsbord, OM bytet går igenom"
"Jag vill göra så här och så här, OM bytet går igenom"
OM.
OM.
OM.
Hela tiden OM.
Fy fan vad spännande det här är.
De var här och tittade en andra gång idag. Vi hade städat undan fint. Försökte på bra sätt förhöja vår lägenhet, området och läget med diverse bra saker. Det är inte svårt, vi älskar att bo här.
Det kändes bra när de var här. Vi blev ännu mer hoppfulla.
Men, det kan lika gärna bli platt fall.
Ååååh, ni förstår hur pirrigt det är va?!
De vill fundera lite till. Vi har sagt "Vill ni, så byter vi så gärna med er"
Beslutet ligger hos dem.
Jag dör av nervositet.
Häxan serverade ruttna spaghettis, avhuggna grisfötter med blodsås och pumpajuice till.
(Which means: Mamman serverade spaghetti kokt i grön karamellfärg, prinskorvar med ketchup och fanta till.)
Sen sminkade jag barnen efter noggranna beskrivningar om hur de ville se ut.
Resultatet:
Åååh vad jag vill ge den här borgen till barnen!
Borgen är från VeraVera, dock lite dyr...
Imorgon är det tänkt att jag ska ta en sväng in till jobbet.
Ibland tror jag att min nackspärr blivit bättre, men sen släpper effekten av mina två alvedon, min ipren och mina två muskelavslappnande och då inser jag att jag egentligen inte alls mår nå bättre. Jag snörvlar, är tjock i halsen, går konstant på piller, och nässprayen icke att förglömma.
Sa jag att jag tänkte gå till jobbet?
Jo, känner att jag måste in en sväng. Kolla mail, följa upp lite grejer och se så det inte kraschar medans jag är borta. Min närmaste kollega är i Ryssland denna vecka. Jag skulle haft 6-månaderssamtal med min chef i tisdags. (Mitt vik. går ut nästa vecka... Men ni hör ju. Jag är ju oumbärlig ;-) Mycket oläglig nackspärr.
Ibland önskar jag att jag kunde jobba hemifrån, men samtidigt skulle man ju aldrig få ledigt då.
Nä, det blir en kort sväng på jobbet imorgon. Så blir det.
Dumma nackspärr.
Världens bästa tjej bjuder till Galapremiär!
Det är ju fantastiskt!
Om jag får gå, har jag lovat att ta med mig Stekarn!
barnen ordleker med vår nya Dymo
somewhere over the rainbow... Det var en konstig, vacker himmel igår eftermiddag.
såna här små legoskepp hittar jag lite överallt här hemma.
försök till regnbågssorterad bokhylla, Loves rum.
Annars då?
Jo, vi är ynkliga familjen.
Mitt nackspärr sitter i, som fan. T är förkyld och hemma. Love kräktes igår, två gånger.
Uppåt värre!
Jag och Love
På bilden har Love, 6 år, på sig en rosa tröja. Man ser inte tröjan så bra, men det var den enda bilden jag hittade med tröjan. Det är en rosa tröja med lite blå och vit text på bröstet, från H&M LOGG.
En morgon sa han bestämt att han ville ha på sig den tröjan till skolan. Självklart fick han det. Samtidigt knöt det sig i min mage.
Skolan och en kille i rosa tröja. Hur ska det gå? Kommer han bli retad nu?
Om han fortfarande gått på dagis hade jag inte brytt mig så mycket. Men i skolan vet jag hur en tröja som är "fel" kan stämpla ett barn, göra att det blir retat. Även om Love står upp för den kanske nån annan unge med fördomar (hemifrån) kommer och är dum.
Samtidigt vill jag inte nämna alla de här oroliga tankarna till Love.
Funderade på att peppa honom utifall någon skulle vara dum.
Men, jag gjorde inte det. Han gick till skolan i sin rosa tröja, precis som han ville.
På eftermiddagen var jag ändå tvungen att fråga honom.
-Var det nån som retade dig för att du hade en rosa tröja idag?
-Ja, A...
-Vad sa han då?
-Att jag hade en tjejtröja.
-Vad sa du då då?
-Att killar kan faktiskt också ha rosa tröjor.
-Vad sa han då?
-Då sa han inget mer.
Jag och T berömde honom. För vi tycker att han gjorde rätt. Sen pratade vi lite om att rosa är en färg som alla andra färger. Att en del barn, främst killar, tycker inte att killar kan ha rosa, men att det oftast är deras föräldrar som får dem att tycka så.
Vi pratade lite om när Love och Elis hade nagellack, att en annan kille sagt "tjeeej" åt Loves blåmålade naglar då.
-Killar kan också ha nagellack! säger Elis.
och Love håller med.
Sötnosarna.
Det känns skönt att Love stod upp för sin tröja. Skönt att han inte kom hem ledsen, gråtandes att han aldrig mer vill ha den där tröjan till skolan. Det känns skönt att han är så pass trygg i sig själv att han, 6-åringen, törs säga emot en förstaklassare som försöker reta honom.
Samtidigt blir jag lite ledsen och arg att jag ens ska behöva oroa mig över en sån sak. Blir arg att han ens ska behöva stå upp för en tröja.
Det är en tröja, precis som alla andra tröjor. I en färg, precis som alla andra färger.
mobilen är död, batteriet slut och laddaren ligger på golvet i min systers sovrum i skogen söder om Stockholm.
Lägenhetsbytet vet vi inget om än. Jag ringde i helgen och frågade hur det ser ut, hur de tänker och känner och så.
Som jag trodde var de lite osäkra och vill komma och titta igen, i dagsljus. Men, de kommer inte förrän nästa helg.
Så, jag får gå här. Nervös och spattig igen, fast denna vecka har jag pimpat det hela med nackspärr.
Ärligt talat, jag tror man kan dö av nackspärr. Så fort värktabletterna släpper gråter jag av smärta.
Jag gillar att sova bort sjukdomar. Migrän, feber, förkylningar. Jag sover och sover och sover.
Men, nackspärr. Det är inte skönt att sova. Eller att sitta, eller att stå.
Hur jag än gör, gör det ont.
Dumma.
Nackspärr. Jag har nackspärr.
Det är förbannat tråkigt!
Gör ont som satan och jag blir en sur och grinig människa.
Jag fick för mig att det kanske är hjärnhinneinflammation jag har, så jag bokade tid på närakuten. Inte ett dugg hipsigt, nej, nej.
Men, det är inte hjärhinneinflammation. Nej, det är förmodligen en förkylning som satt sig i nacken.
Jag ska ta det lugnt och har fått muskelavslappnande och ska fortsätta med smärtstillande.
T har ont i sitt öga, han har byggt garage och fått träflis däri.
Så, nackspärr from hell och garageflis i ögat.
Hej, tjo, klackarna i taket...
ja, jag är lite nervös och spattig.
Vi har ett mycket eventuellt lägenhetsbyte på G. Det är spännande, det är annorlunda, det är märkligt. Det är helt sjukt.
Men, jag blir nervös och spattig och har varit det hela veckan.
Nu i helgen borde vi få lite mer svar kanske, men jag vet inte. Jag vet ingenting!
Jag vill verkligen ha lite klarhet eftersom nervositeten äter mig. Jag jobbar och lever, men hela tiden gnager tankarna i bakgrunden.
Vi, jag och T, har väl så gott som bestämt oss. Jo, det har vi väl. Men, vi vet inte alls vad de andra tänker och tycker.
Jag kanske berättar lite mer sen. Behövde bara få ösa ur mig lite.
Sånt här blir man galen av. Jag lovar.
Barnen skriver önskelistor. Önskelistor till kommande julen. Underbara listor som de skriver själva. Stora, lite darriga bokstäver, S:en åt fel håll.
Loves lista börjar bli ganska lång.
Elis lista är kort.
Det står bara en sak på Elis lista.
-Jag önskar mig en radiostyrd bil, mamma.
-Jaha, okej.
Elis fortsätter:
-Med rosa och lila och glitter på. Det önskar jag mig, mamma.
Jag undrar så hur han tänker sig att den ska se ut.
Japp, mitt sexhundradeförsta inlägg. Wohooo!
Tokletar resor på nätet just nu.
Jag vill verkligen boka in en sjysst resa.
Jag vill helst 2 veckor Thailand, Dominikanska, Aruba, Florida... Men, inser att det blir dyyyrt, speciellt när man har 3 barn dåra.
Andra tanken är all inclusive, jäkligt barnvänligt, sol och bara lata sig -Kanske Europa, Sommar 2009.
Tredje tanken är New York, bara T och jag en weekend.
Har ni några superbra förslag?
Ge mig era supertips vad gäller resebolag, platser och bra att tänka på-grejer.
Kom igen. Hit me!
Jag har hittat en massa nyheter på Ikeas hemsida, så idag bar det av för att spana in.
Halva jordens befolkning var där. Vi käkade lunch mitt i kaoset. Sen skulle T slänga in ungarna på Småland. Jorå. Fullt, såklart.
Tage vill som vanligt inte sitta i vagnen. Love och Elis fladdrar omkring, T och jag försöker titta på Ikeas utbud.
-Nej sitta vagnen! Nej sitta vagnen! Tage inte sitta vagnen!!!
-Mamma vill att Tage ska sitta vagnen.
-Neeej!
-Var är Love?
-Här!
-Okej, men var är Elis då? T, vet du var Elis är?
-Han är därborta.
-Elis kom hit och gå med oss.
-Mamma, jag vill rita!
-Du får rita hemma.
-Jag vill rita NUUU!
-Mamma, kan jag få en sån här?
-Nej, vi ska inte köpa nån sån idag.
-Mamma, kan jag få en sån här då? Snääälla?!
-Nej.
-T, håller du koll på Elis?
-NEEEJ SITTA VAGNEN!
-Var är Love nu igen då...?
Kaos. Kaos. Kaos.
Vi tittade inte på en enda av sakerna på min Ikea-lista. En del skippade vi bara rakt av med tanke på kaoset. Andra hade såklart inte kommit in än.
Dagens inköp:
en toaborste (som vanligt)
en ny halkmatta till badkaret (igen)
en pussel-iskubsform (för att stilla Loves ha-begär)
en abnormt stor tandkrämstub (say what?! Ja, tandkräm. Vi var tvungna eftersom Tage gnagt på tuben)
Ikea suger när Småland är fullt.
Jag hade tänkt smygsola lite solarium idag på lunchen.
Jag har inte sagt nåt till T. Jag berättade inte mina planer för arbetskamraterna när de frågade om jag ville hänga med ut på lunchen.
"Lite ärenden..." hette ursäkten.
Jag gick ner till gymmet, för jo, jag hade frågat om de över huvud taget har solarier igår när jag var där. Jag tänkte nämligen att de kanske inte ens har solarier längre, för man typ dör på en gång av sånt.
Jorå. Växlade pengar i kassan och köpte ögonskydd. Tvättade av sminket i omklädningsrummet.
Gick lite skamset till solarierna. Hittade en ledig hytt, läste noggrant genom instruktionerna.
Jag kan meddela att solarierna ser, och är, ganska annorlunda mot när jag solade sist.
Jag vet inte vad det säger om mig, eller solarierna.
Nåväl.
"Gör rent solariet noga med desinfektionssprayen..."
Jaha, står där halvt avklädd och så finns det ingen desinfektionsspray. Va fan!
Jag hör utanför att solariet bredvid blir ledigt, smyger dit och hittar spray där.
Sprayar noga. Inser att desinfektionssprayen är nog, helt klart, bara vatten. Jag börjar torka av bädden. När jag står där och fejar, torkar och håller på, känner jag lukten. Lukten av solariet.
Solariet luktar fruktansvärt. Det luktar hemsk gymsvett.
Torkar klart. Stoppar alla växlade 10 kronor i min byxficka. Klär på mig. Sminkar mig lite snabbt och går därifrån.
Jag pallar inte. Vad tänkte jag på?!
Sola solarie liksom. Urdumt. Korkat. Man får säkert tusen olika svamsjukdomar utöver hudcancern.
Jag har blivit så präktig.
Jag varken röker eller pallar solarier.
Värsta tanten.
för det är Tages födelsedag.
Hurra! Hurra! Hurra!
Vår lilla Tage blir 2 år idag.
Imorse:
-Grattis på födelsedagen, Tage!
-Nej!
Alltid nej.
Han säger nej väldigt ofta, för att inte säga jämt, till allt.
När han tillslut mjuknat lite, öppnade han några paket. Lite böcker från mamma och pappa. Han blev faktiskt väldigt glad. Han fick "Vem blöder" och "Nämen Benny". Mycket uppskattat.
Sen fick han ett stort paket av Love och Elis. Han började riva av allt papper och ställde sig med armarna sträckta rakt upp:
-Jaaa!
En trehjuling. Klockrent!
Han får mer paket i eftermiddag.
Sen kommer det lite gäster och firar också.
Den varma bomullen är nära. Den är i stan nu.
Jag har skaffat mig en langare. En snygg och mycket trevlig langare.
Vi ska ses för lunch och överlämning här nån dag. Jag kommer få lukta gott inom kort OCH träffa langaren. Trevligt. Mycket trevligt.
Förbannat trevligt!
Förskolan ringer T.
Elis har stoppat en morotsbit i näsan, personalen vill att T kommer och hämtar honom eftersom morotsbiten inte vill komma ut och de vill inte vara ansvariga när det finns kvävningsrisk.
Sagt och gjort.
Elis säger att morotsbiten har åkt ner i halsen och försvunnit. Jag ringer Vårdguiden och de skickar en remiss till HS, akutmottagningen Öron Näsa Hals.
T och jag tycker att det känns lite överdrivet. Vi tycker det hela är lite komiskt.
Vi pratar om det när jag kommer hem från jobbet. Jag frågar Elis om moroten verkligen har åkt ner i halsen.
-Nej, svarar han skamset.
Han förklarar att den är kvar eftersom det gör ont när han klämmer på näsan.
T och Elis åker till HS, jag stannar hemma med Love och Tage.
T och Elis kommer hem långt senare. Morotsbiten är kvar i näsan.
Elis är ganska mycket som vanligt. Glad och pratig. T är lite mer bekymrad. Efter tre hemska försök, med fasthållning och gallskrikande Elis, gav de upp. Moroten är för hal och för långt uppe.
De får komma tillbaka nästa dag. Elis ska sövas så att morotsbiten kan plockas ut.
Det hela känns stort, nervöst och konstigt.
Nästa morgon får Elis inte äta nåt. Han och T är på HS 7.30, som avtalat.
En öronoperation går före och Elis får träffa läkaren efter kl.13.
T är med hela tiden. Elis får dropp, han sövs och morotsbiten plockas ut.
Men, här slutar vi kalla den för morotsbit.
Det är en stor, konformad morotsstav. Stor som ett finger. Den sitter ända uppe i hans bihåla.
På operationsrapporten skriver de STOR Morotsbit och så har de strukit under STOR flera gånger. Lilla gubben.
En glad Elis och en trött men lättad T kommer hem.
Elis har fått en gose-ekorre, en liten gosekatt som jamar, en såpbubbel-stämpelpenna, en Spiderman snurrleksak och en liten Bärgarn.
Personalen har varit underbar, säger T.
Elis berättar om och om igen om allt de varit med om. T fyller i med detaljerna.
Allt har på det stora hela gått bra.
Tänk vad en morot i näsan kan ställa till med.
"-Jag skulle bara prova om den fick plats. Nu vet jag att moroten får plats."
Ja, nu vet vi.
När kommentarerna lyser med sin frånvaro, när folk, nära och kära knappt ringer till en för att de redan läst på bloggen, och när man väl pratar och berättar nåt och de säger "Ja, jag läste det på bloggen"
Då känns det tråkigt.
Så, jag tror jag pausar ett tag.
Vi får se på hur lång tid. Jag kanske är tillbaka om nån vecka eller typ imorgon. Man vet aldrig.
Puss!
Jag har hittat stövlar!
Jag har hittat skinnstövlar som jag gillar, och jag har köpt dem.
Dyra historier, men jag gillar dem. För att inte säga att jag älskar dem!
Jag har kammat igenom hela stan på stövlar. Vitt och brett, dyrt och billigt.
Jag är petig med formen och oftast faller det på att de är för bulliga uppepå tån, eller har fel form framme i tån, eller icke tilltalande klack, eller för hög klack, eller osv osv osv. Jag sa att jag är petig va?
Men, tillsut hittade jag ett par jag gillade längst uppe i PUB, märket heter Via Vai. Nåt holländskt.
Nu ska vi ta oss an nästa projekt. Lästa ut dem. Jag har uppenbarligen alldeles för tjocka ben.
Men, då är det tur att man letat upp bästa skomakaren i stada som kan lästa ut dem minst 4 cm om jag vill. Det ni! Det är inte illa!
Material girl är lycklig!
T skickade mig en länk. Ja, jag erkänner.
Jag är en Hemnetnarkoman.
Men, det är ju så roligt! Och nån last måste man ju få ha, nu när jag inte röker längre. Jag är ju rökfri, mot min egen vilja.
Sen och grinig morgon i den här familjen.
Skitmycket att göra på jobbet idag. Jag är inte ens klar, men jag var tvungen att gå tidigare i allafall för att jag bokat tandläkartid kl.16 för Love idag. Stressa, stressa.
Tandläkarbesöket går bra. Känns skönt.
Men.
När jag kommer hem till en familj där minsta sonen skriker och gnäller mamma tusen gånger innan jag ens fått av skorna och jackan. Mellansonen får ett skrikutbrott för att han inte får spela TV-spel nå mer och mannen är sur och grinig för att han har huvudvärk, ja då tappar jag all energi (den lilla jag hade) och hänger med i den griniga surkören.
Fy fan, vad tråkigt det är.
Om jag hade kunnat skulle jag gått och lagt mig, för att sedan vakna upp till en ny dag.
Anna ringde nu ikväll för att kolla upp mig.
Jag tror hon känner hur jag totalt tappat lusten, orken, gnistan för allt vad viktminskning heter just nu.
Jag känner att jag äter bra och tränar bra, men inget händer.
Står här totalt rådvill.
Ena minuten bestämmer jag mig för att köra GI. Nästa stund vänder jag och tänker att jag ska köra Vikväktarna, som vanligt.
Jag kommer inte fram till nånting. Jag vet varken ut eller in.
Jag vill bara tappa en jävla massa vikt.
NU! Helst igår.
Men, nu ska jag steka pannkakor. Love ska på sin heldagsutflykt imorgon.
Jag har VAB'at idag och ska jobba imorgon. T fortsätter VAB'et.
Jag förblir rådvill. Men, tacksam att min älskade vän Anna ringer och undrar hur jag mår. Det är gulligt. Jag blir glad av sånt. Anna är en god vän. En av de bästa. Så det så.
God Natt!
Kameran är laddad, bilder tagna och här är halsduken:
i sin enkelhet
lite närbild
och snygg till min nya röda höstjacka!
Tage är förkyld.
Han var förkyld.
T var hemma med honom i en vecka. Sen var han på dagis i en vecka.
Nu är han förkyld igen.
I natt kom febern. Vi fattar ingenting. Var kommer febern ifrån?
Vi sitter vid matbordet och äter middag. T tittar på mig.
-Duuu, när var det Tage fick sprutan?
Just det! Sprutan. MPR vaccinet. Tage fick sin 18-månadersspruta förra fredagen. Det var ju det där med biverkningar...
"BIVERKNINGAR
Vilka är de vanligaste biverkningarna efter MPR-vaccination?
Eftersom MPR-vaccinet är ett så kallat levande försvagat vaccin så kan det orsaka en försvagad form av en sjukdom. Besvären brukar vara lindriga och gå över på några dagar. Feber och ett blekt utslag 7-12 dagar efter vaccination förekommer hos 5-10 procent"
Just det ja.
En vän (Loves skolkompis mamma) har stickat en enormt vacker halsduk åt mig.
En vit halsduk i mjukaste ull. Ylle.
Det gjorde hon för att jag köpte en höst-/vinterkappa till henne som det bara stod hennes namn på, som man brukar säga. Den var löjligt billig.
Jag köpte, hon skapade. Stor skillnad.
Hon stickade sjalen på en enda helg, så att jag inte skulle hinna köpa en ny själv.
Alltså, jag blev så rörd.
Hur gulligt som helst!
Den passar både kappan och jackan jag köpt till mig själv. Jag blir skitsnygg!
Ylle. Ylle. Ylle på er yllihop!
vilken träningsvärk jag har idag!
Rumpan, låren, armarna - Aj aj aj.
Body Pump igår, vilket jag brukar köra 1-2 gånger i veckan numera. Men, det var längesedan jag hade sån här träningsvärk.
Fast, det är lite skönt också...
Jag tränar 3 gånger i veckan oftast. Blandat Spinning, Core och Body Pump. Äter bra. Med vikten händer - Ingenting!
Det är rent ut sagt skittråkigt! Börjar tappa tålamodet känner jag.
GI, ViktVäktarna, Viktklubb. Känner mig rådvill. Vad ska jag välja? Hur ska jag göra?
Jag vill att kilona ska rasa!
Igår gick jag och min syster på bio och såg "Mama Mia"
Jag tyckte att den var en riktigt skön feelgoodfilm. En typisk gå-på-bio-med-min-älskade-syster-och-se-en-riktigt-mysig-film-film.
Jag är uppvuxen med ABBA's musik och kan många, till och med de flesta texterna.
Men, jag måste erkänna att jag aldrig riktigt tänkt på vad texterna innebär, vad de säger, förrän jag såg filmen igår. Vissa blir man verkligen sjukt gråtmild av, när man verkligen lyssnar på vad de sjunger.
Jag trodde nog inte att jag skulle tycka att den var så bra.
Alla har ju prisat den, då blir jag skeptisk. Det kändes lite konstigt, nästan fånigt, när de sjöng de första sångerna. Lite ovant. Sen köper man hela grejen och bara älskar det.
Meryl Streep är dessutom enormt vacker. Hon är fantastiskt! Vilken kvinna.
Efter filmen tog vi en kaffe och en kokosboll (bye bye GI!) och pratade, pratade, pratade.
Det var verkligen jättemysigt! Det är så skönt att prata med min syster. Det är så skönt att ha en syster!
Jag veeet, jag tjatar om det hela tiden. Men, hon är fanimig en fantastisk syster och underbar vän. Jag är så glad att jag har henne!
Jag kom hem full av energi och kunde inte somna på flera timmar. Jag tror dock att det sena kaffet var det största orsaken till den uteblivna sömnen.
Idag är jag helt slut.
Helt slut. Men, väldigt glad.
Vaknade av min migrän. Jag har känt den större delen av natten, genom drömmarna.
Jag har kännt att den varit på väg hela helgen, men det var inte förrän anfallet kom som jag kom på det. Just det, migrän var det ju.
Migraine Girl.
Jag startade morgonen med en dubbeltreo, hjälper nada.
Kommer till jobbet. Migränen sitter typ i vänster ögonhåla. Mår illa.
Jag kom på att min chef nämnt nåt om nån nässpray som skulle vara så himla bra.
Gick till Apoteket. Migrännässpray.
Blir irrirterad på tjejen som hjälper mig som säger nåt liknande.
-Men, man måste veta att det är riktig migrän, annars hjälper den inte.
-Jo tack, det vet jag att det är. PUCKO! hade jag lust att avsluta med, men jag sa bara det första.
Tillbaka till jobbet. Sköt in sprayen på toa enligt konstens alla regler och la mig i vilorummet i 10 minuter.
Det är helt sjukt. Värken borta!
Alltså, jag har migrän fortfarande. Det känns i ögonen, huvudet, i kroppen, illamåendet och känsligheten.
Men. Det värker inte.
Det känns helt overkligt!
Weird.
Enda nackdelen är väl att sprayen är så dyr.
200 kr för 2 doser.
Men, den var ju jäkligt effektiv. Så, det var det värt.
Back on track!
Mina föräldrar har gjort många bra saker under min uppväxt.
De är riktigt bra föräldrar. På riktigt! Vissa saker blev jag kanske arg över då, men idag är jag tacksam och glad. Vissa av dem tänker jag föra vidare till mina egna barn.
En av alla de bra saker de gjort är, att jag är uppvuxen med mycket musik. Musik hela tiden. Alla tillfällen. All sorts musik. Min syster och jag la till vår egen musik i blandningen. En salig blandning. Rolling Stones, The Who, mycket klassiskt, Creedence, Carola, Mamas and Papas, Bowie, Sammy Davis Jr., Tina Turner, Michael Jackson, Madonna, Gipsy Kings, New Kids on the Block, Phil Collins, Jimmy Durante, Pavarotti, för att nämna några få.
Radion ofta på hemma och mina föräldrar har alltid köpt mycket musik. De har massor av gamla LP-skivor, kassettband och massor av CD-skivor. Massor av musik.
Jag vet att mina kompisar brukade vara imponerade av att jag kunde texterna på all "gammal" musik, dvs 60- och 70-talsmusik.
Sen mötte jag T, och han förde in en massa ny musik i mitt liv. Fyllde några luckor. Fick mig att få upp ögonen för lite annan musik.
Mina minnen är oftast bundna till just musik.
Men. Jag har insett en sak.
Mamma och pappa har faktiskt missat en artist. Nu menar jag inte Nationalteatern, som min pappa valde att inte låta oss lyssna på. Nej, nej, Nationalteatern hittade jag i allafall, och jag kan nästan alla texterna där med.
Nej, min mamma och pappa har inte spelat Bob Dylan för mig. Jag har ju hört mycket Bob Dylan ändå, han är ju rätt svår att undgå. Men jag har inte lyssnat på honom som på många andra artister och musik. Han fanns helt enkelt inte i musikbiblioteket hemma.
Så, idag lyssnar jag på Bob Dylan.
Jag gillar honom, kanske inte allt, men en hel del.
Jag har börjat min jakt. Min jakt på höstskor.
Boots eller stövlar vill jag att det ska vara. Men, det är tamigfan omöjligt!
Det känns som om jag kammat igenom hela citykärnan på skor. Jag har till och med letat upp och provat Lindas skor, not my cup of tea. Förbannat osköna, snygga, på rätt tjej. Men, jag hittar inga i min smak. Köpte ett par stövlar, provade dem hemma till en massa kläder. Men, nej.
Dagens i-landsproblem.
"Åååh, jag vet inte vilka skor jag ska lägga mina pengar på."
Stora och oviktiga saker i mitt liv.
Jag funderar på om jag ska välja nya fonts till min jobbmail.
Arial är så förbannat tråkigt.
Man kanske ska satsa på Arial Unicode MS, lite snyggare... eller kanske Verdana rent utav.
Svårt val.
Det är lite mycket nu.
min vill-ha-lista:
jag har suktat länge. Har de låga, nu vill jag ha de höga.
En vit String Pocket till köket
och en snygg skinnjacka också, tack.
Jag har dammat, städat, rensat och möblerat om på mitt skrivbord på jobbet.
Det blev riktigt bra! Jag är nöjd.
Det är lite mycket nu.
Det råkade bli bloggträff på Golden Hits i onsdags kväll.
Tack vare Fredrik som är tillsammans med Marit som är med i Lost in Vegas II som går på Golden Hits nu.
Riktigt bra show! Alla var skitduktiga. Det är helt otroligt vilken energi de har, sjunger, dansar serverar, allt på samma gång. Man blir glad av att se dem.
Själva bloggträffen blev: Fru Kaos, Klaus, Ting, Tjockalocka, Fredrik och jag.
Det var så väldigt roligt att få se människorna bakom texterna och bilderna på bloggarna.
Alla var så himla trevliga!
Det blev en riktigt bra kväll med mycket musik, sång, mat, skitsnack, skratt och till sist karaoke.
Så, det här med bloggträff gör jag gärna om!
Jag har fått ett arv. Ett arv av min far.
Arv ska man förvalta väl, och som den goda dotter jag är; gör jag det. Självklart.
Jag har fått prinsessfötter, precis som min kära far.
Nya skor. Gamla skor. Nygamla skor. Spelar ingen roll.
Vid skobyte - Alltid skavsår.
Det kan vara en rem som klämmer, en plös på sned, för väl ingångna skor, nya, hårda kanter mot hälsenan, lite trångt framme vid tårna. Alltid skavsår.
Otaliga blåsor har uppstått, spruckit, plåstrats om och läkt för att sedan skavas upp igen.
Dessa prinsessfötter.
Det gör ont. Det är plågsamt. Men, vad gör man inte för att föra arvet vidare?!
Idag är en prinsessfotsdag. Rimmar illa med utgång efter jobbet. Tur att Apoteket ligger i samma hus som kontoret.
Kära Far (om du läser detta)
Jag har ömt compeedat min arma häl och ska nog klara mig genom hela dagen och kvällen.
Oroa dig icke. Jag ringer och rapporterar ikväll.
Puss och Kram.
Min GI-vecka avslutades inte helt korrekt.
Vi var på bröllop i lördags. Inte vårt bröllop, så snabba är vi inte.
Men, i och med bröllopet, föll GI-grejen lite, tyvärr.
Men, det var ett riktigt vackert, snyggt och väldigt trevligt bröllop.
Nu är det ny vecka och T och jag kör om rivstarten. Vi rivstartar igen, med nya tag.
Förra veckan gav i allafall -2 kg. Det är skönt! Jätteskönt! Det känns också jättebra i kroppen och hyn känns frisk av tränandet och maten.
Sen måste jag poängtera en sak. En helt annan sak.
Föregående inlägg får T att låta som värsta oromantiska killen.
Men, faktum är att han är väldigt romantisk. Det är liksom han som är det utav oss två. Han fixar och donar med gulliga grejer.
Jag är den praktiska. Den lite mer tråkiga, i alla fall på det sättet.
Bara så ni vet.
Nåja.
Ny vecka. Nya tag.
Igår var vi på banken. Det gick bra. Mycket bra faktiskt, snackade lån.
Vi blir förhoppningsvis med bostadsrätt inom kort.
Banktjejen började efter ett tag prata om.
"-Jooo, eftersom ni inte är gifta... och ska göra så stort köp tillsammans..."
Testamenten, barnen ärver, någon stor nämnd med pekfingrar, det bästa är ju att vara gift... osv.
Så, jag säger lite krasst.
"-Du tycker alltså att vi borde gifta oss?"
Hon skrattar lite nervöst, varpå T säger till mig.
"-Vill du gifta dig med mig?"
Av kärlek?
Nej, nej.
Av rena praktiska skäl.
Hahaha!
Jag tränade på lunchen. Duschade och gjorde mig iordning. Hade glömt parfymen hemma. Så, jag tänkte att jag skulle vara lite smart och gick förbi Åhléns parfymavdelning och provar Warm Cotton från Clean som jag funderar på att köpa. Då kan jag känna och lukta lite på den idag. Jag har nämligen gjort slut på min Fresh Laundry, också Clean. Stor sorg. Jag har ju skrivit om den förr.
Nåja, tänkt och gjort.
Jag kommer upp på kontoret igen, käkar lite lunch. Hör hur en kollega blir alldeles till sig.
-Vad är det som luktar så gott? Har ni tvättat kläderna* i nåt speciellt?
Hon sniffar runt. Går iväg. Kommer tillbaka. Sniffar runt bort åt mitt håll.
-Det luktar mer här borta.
Sen kommer en till tjej.
-Men gud vad det luktar gott, vad är det som luktar så gott?
Jag börjar fundera. Känner själv att jag faktiskt luktar mycket. Luktar mycket gott.
Sträcker fram armen och frågar.
-Är det kanske jag...?
-Jaaaa!
-Jag vill vara nära dig hela daaan!
Warm Cotton går alltså hem på mitt jobb. Kollegorna är alldeles till sig. Det är trevligt.
Warm Cotton - doftar ljuvligt
(*kläder = julens kollektion hänger bredvid mig)
Ja, jag har gett vika. Gett mig hän.
KaosAnna har varit på mig länge och många gånger nu.
Jag vill nog inte kalla det tjata, nej, hon har bara snällt frågat mig om inte jag också ska börja med GI? Att hon tror att det skulle passa mig.
Jag har tvekat. Tvekat länge. Läst på. Tvekat lite till. Läst ännu mera om GI. Funderat. Jag är ju trots allt en sockerjunkie av stora mått. En som fullkomligen älskar kolhydrater. Men, men.
Till sist smygstartade jag. Jag tänkte att jag tar dag för dag. En dag i taget. Så får vi se hur det går. Inte göra för stor grej av det. Inte sörja godiset, brödet, potatisen och pastan.
Jag började i torsdags efter en helt vanlig frukost, resten av dagen gick i GI-tänk.
Torsdagen gick bra.
Fredagen likaså.
Lördag också.
Söndag med.
Måndag, ringde jag Anna, hög av endorfiner efter träningen, överlycklig och prisade denna GI-mat.
Jag kacklade på om hur jag stod där i mitt kök och käkade ägg med äkta majonäs på. Fatta! Äkta, fullfet majo efter ååår med viktväktartänk i bakhuvudet. Näst intill utvecklad fettfobi, med förkärlek för socker. Illa.
Nu.
Jag får käka riktig creme fraiche! 34%ig creme fraiche. Goda ostar, mina älskade avokados, smör. Maten smakar gott och mättar. Jag blir tokmätt!
Igår tränade jag och jag lyckades inte ens äta upp allt som jag rekommenderas att göra.
Jag var mätt! Det är fan första gången på flera år som jag kände mig mätt på rätt sätt.
Det stora plusset är ju att de snabba sommarkilona jag drog på mig håller på att trilla av mig.
Jag ska väga mig ordentligt på typ torsdag, men jag har smygvägt mig och ser att det har rasat av mig minst 2 kg på dessa dagar.
Smekmånad.
Jag är på smekmånad med GI. Helt klart.
Tack Anna! - I´m loving it!
Har vi kommit på ett sätt som fungerar med TV-spelandet.
Vi har pratat, pratat och pratat om det här. Jag och T.
Hur ska vi vara tydliga nog så att de förstår och inte tjatar hela tiden?
Hur ska vi slippa undan bråken när de ska stänga av?
För vi insåg att vi har varit för svävande med reglerna runt TV-spelandet och därmed satt oss själva i det här, tjat- och bråkträsket.
Det är viktigt att vara tydlig, annars blir det svårt att greppa, speciellt för barn.
Så, vi klockar. Med äggklocka.
Vi låter dem spela en liten stund när de kommer hem från dagis och skola. Kanske 40 minuter.
20 minuter får Love bestämma över - vilket spel osv.
20 minuter får Elis bestämma över.
(Om kompisar är över gäller det inte. Då kan de leka, tycker jag.)
När klockan ringer byter de, vi ställer om. När klockan ringer igen är det slut på speltiden utan att bråka.
Vi har provat äggklockan i några dagar nu. Hittills har de stängt av spelet utan att tjaffsa.
Det ska bli spännande att se om det fungerar i långa loppet.
Ja, den stora dagen är över.
Jag var jättenervös på morgonen.
När vi kom till skolan var det lite rörigt. Många barn på en gång, föräldrar som for runt som yra höns. Love blev pytteliten helt plöstligt. Jag gråtmild. Min lilla Love, i skolan, hur kunde tiden gå så snabbt? Han var ju min lilla bebis nyss.
Vi hade förberett kortet där Love fått skriva sitt ord och jag hade tejpat dit fotografiet på honom. Jag la det i hans ryggsäck utan att jag sa nåt till honom.
När han fått sin plats i samlingsringen och vi la in extrakläderna i hans låda, kom han. Ögonen var tårfyllda.
-Mamma, skulle inte jag ha haft med mig nånting hit idag?
-Du menar kortet? Det la jag i din ryggsäck.
Love andades ut och vi gick och hämtade det.
Sen kramade vi hejdå igen och allt var bra.
Jag hämtade honom kl.14. Han var kanonglad!
Vi promenerade till affären och köpte picknickmat. Jag frågade hur dagen varit, hur det hade känts.
-Först kändes det som om jag ville gråta, sen har det bara varit jättebra.
Han kunde inte riktigt sätta ord på varför han hade känt att han ville gråta, men jag blev så rörd och förstod precis vad han menade och hur han kände. Jag kände ju likadant, gråtmild.
Min lilla Love.
Det är stort med skolan. Det känns lite häftigt, läskigt och spännande att komma in i den världen. T och jag tycker att det är jätteroligt! Klassen och deras tänk är underbart. Gröna klassen - Natur och Kultur. Deras tema är aktivitet just nu. Lärarana är skitgulliga!
Dessutom känns alla barnen så himla goa och föräldrarna så himla trevliga och bra.
Det här blir, så himla bra!
Imorgon är en stor dag.
Imorgon börjar Love skolan. Det är stort. Jättestort! En helt annan grej än förskolan.
Han har haft några sommarläxor. En av dem är att klistra fast ett kort på sig själv och skriva ett ord som han tycker om i en pratbubbla bredvid. Detta är kortet, se nedan, och Love har valt ordet "Ros". Underbara unge!
Imorgon börjar en ny del av vårt liv. Det är så himla stort, spännande och roligt!
Nu börjar det likna nåt. Det här gillar jag. Arga mamman är nöjd.
Snart bär det av till Mormor och Morfar för lite bakning också.
Pusslande pojkar.
Jag vaknar av att Elis ropar från toaletten:
-Klaaar!
Nästa mening är:
-Får jag spela TV-spel?
-Nej, du har precis vaknat.
Jag ligger i sängen och läser DN. Love vaknar, går på toaletten och innan vi ens sagt "Godmorgon" frågar han:
-Får jag spela TV-spel?
Jag lackar ur på en gång. Ligger kvar. Läser vidare. Hör hur det tisslas och tasslas i vardagsrummet. Elis kommer gående.
-Får vi spela TV-spel?
-Nej.
Elis springer ut i vardagsrummet.
-Love, vi fick inte.
Efter ett tag går jag på toaletten. Love kommer och öppnar dörren.
-Får jag spela TV-spel nu då?
-Nej.
-Men, varför inte?!
Vi diskuterar...
Sen kommer Elis.
-Får vi spela TV-spel?
-Nej.
Love, lite senare i köket:
-Får vi spela TV-spel?
-Nej.
-Men, varfööör?!
Love, efter en liten stund:
-Jag har inget att göööra! Kan jag inte få spela TV-spel?!
Jag blir tillslut asförbannad. Så jävla irriterad och provocerad av denna besatthet.
Ungarna skulle kunna sitta och spela TV-spel oavbrutet, en hel jävla dag, fan, dygnet runt, om ingen hindrade dem. Om ingen sa nej.
Jag har lust att ta det där förbannade spelet och kasta ut det från balkongen. Sälja alla deras andra leksaker till barn som faktiskt vill leka med dem.
Jag hör hur sur och irriterad Love låter mot sina småbrorsor. Han är egentligen sur på mig för att jag nekar honom det där förbannade spelet.
Just nu nekar jag enbart på grund av att de tjatar. Jag nekar för att jag är så irriterad över deras plötsliga oförmåga att leka med sina vanliga leksaker.
Vi gav Love Playstation 2 i födelsedagspresent när han fyllde 6 år.
Då hade vi haft en lång, väldigt lång, paus från dataspel eftersom de blev besatta av det för nåt år sedan. Jag vet inte vad vi trodde. Jag vet inte vad vi tänkte på när vi köpte det. Vi ville nog göra barnen glada. Tänkte att de vuxit lite, att vi skulle kunna hantera det hela bättre.
Vi tänkte att de får spela fritt i början, då blir det väl inte lika spännande till slut.
Okej, sen tänkte vi att vi begränsar, så att de vet vad som gäller. Så att det inte blir en massa tjat. Inget av det fungerar. De vill bara spela mer och mer och mer, hela tiden.
TV-spelsköpet var ett uselt beslut. Riktigt jävla uselt beslut!
Jag hatar det där TV-spelet och vad det gör med mina barn. Vad det gör med mig. Vad det gör med T. Jag hatar vad TV-spelet gör med hela vår familj.
Det gör oss alla arga och frustrerade, sura och irriterade, här hemma.
Playstation 2 - Spelet from Hell!
Playstation 2 - Go back to where you came from!
Idag är jag solo med barnen. T svensexar.
Vi har cyklat fram och tillbaka till coopen, ätit sen lunch och lekt i parken med vänner. Vänner vi inte sett på hela sommaren. Det var roligt och trevligt, även om mina barn blev helt tokvilda och lite jobbiga. Jag blev tjatmamman som ingen lyssnar på.
Eftermiddagen blev hyffsat lugn. Kvällen avslutades med dusch och bad. Badet avslutades ganska raskt när Tage bajsade i vattnet (som vanligt...)
La dolce småbarnsliv.
Jag har sett en ganska lam film, ätit lite för många pistaschnötter (förmodligen) och ska väl gå och lägga mig. Det var det. Och lite bilder, bara för att det fungerar med datorn här hemma numera.
Sleep tight, don´t let the bed bugs bite.
Hittade en lapp i trapphuset. Jääävligt stort matrum...
Love blåöga
dagens middag
Vi hälsade på Anna med familj för några veckor sedan.
ja, jag kan inte blogga hemifrån eftersom vår dator muppar. Det går inte att logga in, helt enkelt.
Det är synd, för jag har haft flera bra blogginlägg i huvudet som försvinner såfort de inte får bloggas om.
Inspirerad av Linda, fick jag i allafall leverans från Strawberrynet, det var trevligt! Nu luktar jag gott. Det var billigt, men tyvärr kom lite tullavgifter på. Fortfarande billigt, men inte lika mycket fyndbilligt.
Igår var jag hemma med barnen, planeringsdag på förskolan. T är hemma av samma orsak idag.
T har lagat min cykel, så jag kunde cykla med barnen. Love och Elis cyklar själva och Tage i stolen på pakethållaren. Jag känner mig som ett barn själv när jag cyklar. Vilken frihet! Vilken lycka! Vinden i håret. Farten. Jag älskar att cykla!
Det var skönt att cykla till träningen igår också. Lite darriga ben efteråt förstås.
Appropå träning. Träningen går bra. Jag håller varannan dag. Tyvärr kommer det nog inte funka på lördag. T ska iväg på svensexa tidig lördag morgon och kommer inte hem förrän på söndag. Men, men, vi får se.
Igår shoppade jag lite. Det gör mig lite glad. Jag vet att jag är knäpp, men sån är jag. Älskar att shoppa!
Det blev det fynd dessutom, det gör mig extra glad. Jag köpte en kostym till T, som satt som en smäck visade det sig. Löjligt billig var den också. Löjligt billig och snygg! Det blev lite grejer till barnen också.
2 munktröjor, en skjorta och ett par shorts till Elis.
1 skjorta till Tage.
1 gubbkepa till Love.
Kavaj och en Kostym till T.
Till mig blev det Moheda. Mohedatofflor, som jag hämtade ut på posten.
Den totala summan blev 467 kr. Då var skorna dyrast med sina 400 kr.
Är det inte fynd, så säg!
inte så himla mycket gladare idag, tyvärr.
Men, jag blev glad när fru kaos ringde för att kolla hur jag mår efter att ha läst på bloggen. Det är gulligt!
Jag blev glad över mitt eget kloka beslut, igår kväll, om att skippa morgonträningen och köra den på lunchen idag istället. Det var så skönt att sova imorse.
Så, nu ska jag ta min tunga väska och masa mig iväg till gymmet och träna.
Jag hoppas på att jag blir hög som ett hus på endorfiner.
Jag är sjukt uttråkad. Uttråkad. Låg. Less. På typ allt och nästan alla, känns det som.
Bored to death.
Jag behöver en rejäl uppiggning, men jag har ingen aning om vad det skulle vara. För, jag har inte lust med någonting.
Allt känns bara tråkigt.
Förbannat jävla pisstråkigt.
Bröllopet imorgon, är i Västerås.
Kuken ballen Arosvallen!
(ska helst sägas med gnällig västmanländska för bästa effekt)
Sportramsor är fina grejer.
Imorgon är det bröllop, en av alla mina kusiner gifter sig.
T insåg att kostymen han tänkt ha på sig luktar skunk, så han har spenderat morgonen med att ringa runt till stans alla kemtvättar. Sökandes efter snabbkem. Tillslut fick han napp i en annan stad. Sundbyberg aka Sumpan.
Om han kom in med kostymen innan kl.10 skulle den vara klar till kl.13 idag.
Så, T vispade ihop de tre barnen, in i bilen och drog till Sumpan, där innan kl.10. Hoppas kemen håller sitt ord. Och kosta vad det kosta vill.
Heja Sumpan tummen i rumpan!
Inspirerad av Anna har jag nu lagt upp ett träningsschema inför hösten. Det blir ett tvåveckorsshema som liksom rullar på.
Det blir träning varannan dag, blandat Spinning, Spinning+Core och Body Pump.
Here goes:
v.1
mån: Spinning30+Core30 eller Body Pump55
ons: Spinning30+Core30
fre: Body Pump55 eller Spinning45
sön: Spinning30+Core30
v.2
tis: Spinning45 eller Spinning30+Core30
tor: Body Pump55
lör: Body Pump55
och så börjar jag om från början.
Tanken är att jag ska utnyttja 4 Sats anläggningar i min omgivning (omgivning = nära jobbet eller hemmet). Det känns som om det kan funka bra faktiskt. Är det nåt pass som jag inte kan vara med på kan jag köra stavgång och lite core hemma.
Kosten blir GI-VV dvs GI-inspirerad Vikt Väktarmat.
Då kör vi!
Idag luktar vindarna på Drottninggatan höst. Som höst och skolstart.
Som när jag gick tillbaka till skolan efter långt sommarlov. Man var spänd och det kändes som om man kunde andas igen i den svala luften.
Mamma köpte alltid nya kläder till skolstart, så när de svala vindarna slog emot mig imorse bubblade det upp en massa skolstartsminnen och känslor inom mig.
Ikväll har vi sett El Orfanato, en spansk spökhistoria.
Lite i The Others-anda, om man nu ska jämföra den.
Jag gillade den!
Jag kom in på det jag sökte. Utbildningen alltså.
Idag hade jag ett mail i inboxen från VHS.
Antagningsbesked nr.2.
Struket.
-Alternativet är struket p g a att du svarat Nej eller inte lämnat svar alls.
Det känns i magen.
Precis på samma sätt som när jag såg det andra jobbet jag faktiskt fick, men tackade nej till, vara ute på annons igen.
Det känns konstigt när jag ser konsekvenserna av mitt vägval. Det känns i magen när jag ser avtagsvägarna, de andra möjligheterna, susa förbi och försvinna.
Vet man någonsin att man gör rätt? Rätt val?
Ibland känns allt toppen. Ibland känns det som om jag kanske borde ha chansat, tagit den lilla vägen, den lilla avstickaren.
Samtidigt vet jag att den här vägen leder också till något. Jag tror att det kan leda till nåt stort i slutänden. Jag nästan vet att den gör det. Jag har dykt in i en värld som så många andra skulle offra precis allt för att ta del av.
Som sagt. Här sitter jag och grubblar. Otacksam, olustig, velig, och låg.
Vad är det här?
även fast jag jobbar så känns det tungt och tråkigt.
Fast, det är lite fler solbrända ansikten tillbaka, det är i allafall lite trevligare.
Men, arbetslusten har inte infunnit sig. Jag har tappat lusten helt.
Känns inte roligt alls att jobba just nu, och då räknar jag mig ändå som en relativt nyanställd, 3 månader på jobbet... Vad är det här? Vart leder det här?
Ska man sluta grotta ner sig, sluta gräva djupare och bara jobba på...?
Jag vet inte.
ett tillägg:
att jag dessutom sitter på ett jobb som så många skulle typ göra vad som helst för att få. Verkligen. Ett jobb to die for, gör det inte lättare. Här sitter jag både otacksam och låg.
I helgen besökte vi goda vänner i Motala. Min guddotters familj, faktiskt.
Jag var lite nervös innan vi åkte för nån av de senaste gångerna vi setts har barnen varit som katter och hundar. De har tre flickor och vi, tre pojkar.
När vi kom dit så klickade barnen direkt och bara försvann bort lekandes. Så himla roligt och skönt!
Malin hade läst i tidningen att det var Kräftival nere i hamnen för barnen. Kräftival. Smaka på ordet. Som ett fylleord. Kräftival.
Nåväl.
Vi åkte dit. För 30 kronor fick barnen ett fiskekort, en varsin kräfthov med bete och lite otippat, en varsin kokosbollåda.
Man kunde välja att fiska i Göta Kanal eller Motala Ström, vi valde det sista.
Jag kände direkt att det är ju bonus om vi över huvud taget får en endaste kräfta. Folk såg ut att vara proffs med eget bete, håvar, stora hinkar och snackade om hur många kilo de dragit upp under natten osv.
Men, vi körde igång. Först hände ingenting, på ganska länge. Men, så började vi se kräftorna komma lurandes och Greta och Jonathan drog upp den första. Lycka!
Sen drog vi upp en efter en. Elis tröttnade och gav sig ut på insektsjakt istället. Tage vrålade i vagnen.
Jag, Love, Isadora och Jonathan blev lite som av besatta. Framför allt jag och lite Jonathan också.
Jag drog upp en redig kräfta med Elis håv, den liknade fan mer en hummer. Folk tjoade, förundrades, Corren fotade och flera sa åt oss att vi skulle gå och väga den. Sagt och gjort.
Den vägde präktiga 131 gr och hamnade i topp, störst innan var 90 gr.
Vi fiskade vidare och fick totalt ihop 6 kräftor innan vi nöjde oss (läs: Malin och T tvingade oss därifrån)
Väl hemma korkade vi upp Rosébubbel och skålade för Motalas största kräfta.
Ja, ser ni. Vi vann nämligen tävlingen. Motalas största kräfta (den dagen...) och förutom den stora äran, vann vi ett presentkort på 100 kronor hos Olas Sportfiske i Motala. Inte illa!
Kvällen fortsatte med mycket vin, god mat, mycket oseriösa diskussioner, barn som lekte tills de stupade och i bakgrunden schysst musik. Förbannat trevligt!
Dagen därpå kokade vi kräftorna enligt konstens alla regler, lät de svalna medans vi badade vid Varamon (Norden största insjöbad)
Sen hade vi Motalas minsta kräftskiva på Motalas största kräfta.
Det var en kanonhelg!
