förra helgen

Love med bollen


Elis i trädet


Äpplen, inte bara vackra, goda också


Lite höstligt blöjbyte


Höstens färger är verkligen underbara


Klassisk Elis-pose!


Gungande ungar


Tage Tokfrans

Oh no!

They're onto us!

601 och en resa

Japp, mitt sexhundradeförsta inlägg. Wohooo!

Tokletar resor på nätet just nu.
Jag vill verkligen boka in en sjysst resa.
Jag vill helst 2 veckor Thailand, Dominikanska, Aruba, Florida... Men, inser att det blir dyyyrt, speciellt när man har 3 barn dåra.
Andra tanken är all inclusive, jäkligt barnvänligt, sol och bara lata sig -Kanske Europa, Sommar 2009.
Tredje tanken är New York, bara T och jag en weekend.


Har ni några superbra förslag?
Ge mig era supertips vad gäller resebolag, platser och bra att tänka på-grejer.
Kom igen. Hit me!

lördag = ikea

Jag har hittat en massa nyheter på Ikeas hemsida, så idag bar det av för att spana in.
Halva jordens befolkning var där. Vi käkade lunch mitt i kaoset. Sen skulle T slänga in ungarna på Småland. Jorå. Fullt, såklart.

Tage vill som vanligt inte sitta i vagnen. Love och Elis fladdrar omkring, T och jag försöker titta på Ikeas utbud.
-Nej sitta vagnen! Nej sitta vagnen! Tage inte sitta vagnen!!!
-Mamma vill att Tage ska sitta vagnen.
-Neeej!
-Var är Love?
-Här!
-Okej, men var är Elis då? T, vet du var Elis är?
-Han är därborta.
-Elis kom hit och gå med oss.
-Mamma, jag vill rita!
-Du får rita hemma.
-Jag vill rita NUUU!
-Mamma, kan jag få en sån här?
-Nej, vi ska inte köpa nån sån idag.
-Mamma, kan jag få en sån här då? Snääälla?!
-Nej.
-T, håller du koll på Elis?
-NEEEJ SITTA VAGNEN!
-Var är Love nu igen då...?

Kaos. Kaos. Kaos.
Vi tittade inte på en enda av sakerna på min Ikea-lista. En del skippade vi bara rakt av med tanke på kaoset. Andra hade såklart inte kommit in än.

Dagens inköp:
en toaborste (som vanligt)
en ny halkmatta till badkaret (igen)
en pussel-iskubsform (för att stilla Loves ha-begär)
en abnormt stor tandkrämstub (say what?! Ja, tandkräm. Vi var tvungna eftersom Tage gnagt på tuben)


Ikea suger när Småland är fullt.

tant anna

Jag hade tänkt smygsola lite solarium idag på lunchen.
Jag har inte sagt nåt till T. Jag berättade inte mina planer för arbetskamraterna när de frågade om jag ville hänga med ut på lunchen.
"Lite ärenden..." hette ursäkten.
Jag gick ner till gymmet, för jo, jag hade frågat om de över huvud taget har solarier igår när jag var där. Jag tänkte nämligen att de kanske inte ens har solarier längre, för man typ dör på en gång av sånt.
Jorå. Växlade pengar i kassan och köpte ögonskydd. Tvättade av sminket i omklädningsrummet.
Gick lite skamset till solarierna. Hittade en ledig hytt, läste noggrant genom instruktionerna.
Jag kan meddela att solarierna ser, och är, ganska annorlunda mot när jag solade sist.
Jag vet inte vad det säger om mig, eller solarierna.
Nåväl.
"Gör rent solariet noga med desinfektionssprayen..."
Jaha, står där halvt avklädd och så finns det ingen desinfektionsspray. Va fan!
Jag hör utanför att solariet bredvid blir ledigt, smyger dit och hittar spray där.
Sprayar noga. Inser att desinfektionssprayen är nog, helt klart, bara vatten. Jag börjar torka av bädden. När jag står där och fejar, torkar och håller på, känner jag lukten. Lukten av solariet.
Solariet luktar fruktansvärt. Det luktar hemsk gymsvett.
Torkar klart. Stoppar alla växlade 10 kronor i min byxficka. Klär på mig. Sminkar mig lite snabbt och går därifrån.
Jag pallar inte. Vad tänkte jag på?!
Sola solarie liksom. Urdumt. Korkat. Man får säkert tusen olika svamsjukdomar utöver hudcancern.

Jag har blivit så präktig.
Jag varken röker eller pallar solarier.
Värsta tanten.

På jobbtoaletten:

Tur att det finns ett proffs på toan.

Man vill ju inte ha med amatörer att göra.

för det är ingen vanlig dag

för det är Tages födelsedag.
Hurra! Hurra! Hurra!

Vår lilla Tage blir 2 år idag.

Imorse:
-Grattis på födelsedagen, Tage!
-Nej!
Alltid nej.
Han säger nej väldigt ofta, för att inte säga jämt, till allt.

När han tillslut mjuknat lite, öppnade han några paket. Lite böcker från mamma och pappa. Han blev faktiskt väldigt glad. Han fick "Vem blöder" och "Nämen Benny". Mycket uppskattat.
Sen fick han ett stort paket av Love och Elis. Han började riva av allt papper och ställde sig med armarna sträckta rakt upp:
-Jaaa!

En trehjuling. Klockrent!

Han får mer paket i eftermiddag.
Sen kommer det lite gäster och firar också.

Varm bomull

Den varma bomullen är nära. Den är i stan nu.
Jag har skaffat mig en langare. En snygg och mycket trevlig langare.
Vi ska ses för lunch och överlämning här nån dag. Jag kommer få lukta gott inom kort OCH träffa langaren. Trevligt. Mycket trevligt.
Förbannat trevligt!

Ibland...

...känns reklamen i tunnelbanan så intetsägande.

Du ska inte stoppa morötter i näsan, Elis

Förskolan ringer T.
Elis har stoppat en morotsbit i näsan, personalen vill att T kommer och hämtar honom eftersom morotsbiten inte vill komma ut och de vill inte vara ansvariga när det finns kvävningsrisk.
Sagt och gjort.
Elis säger att morotsbiten har åkt ner i halsen och försvunnit. Jag ringer Vårdguiden och de skickar en remiss till HS, akutmottagningen Öron Näsa Hals.
T och jag tycker att det känns lite överdrivet. Vi tycker det hela är lite komiskt.
Vi pratar om det när jag kommer hem från jobbet. Jag frågar Elis om moroten verkligen har åkt ner i halsen.
-Nej, svarar han skamset.
Han förklarar att den är kvar eftersom det gör ont när han klämmer på näsan.
T och Elis åker till HS, jag stannar hemma med Love och Tage.
T och Elis kommer hem långt senare. Morotsbiten är kvar i näsan.
Elis är ganska mycket som vanligt. Glad och pratig. T är lite mer bekymrad. Efter tre hemska försök, med fasthållning och gallskrikande Elis, gav de upp. Moroten är för hal och för långt uppe.
De får komma tillbaka nästa dag. Elis ska sövas så att morotsbiten kan plockas ut.
Det hela känns stort, nervöst och konstigt.
Nästa morgon får Elis inte äta nåt. Han och T är på HS 7.30, som avtalat.
En öronoperation går före och Elis får träffa läkaren efter kl.13.
T är med hela tiden. Elis får dropp, han sövs och morotsbiten plockas ut.
Men, här slutar vi kalla den för morotsbit.
Det är en stor, konformad morotsstav. Stor som ett finger. Den sitter ända uppe i hans bihåla.
På operationsrapporten skriver de STOR Morotsbit och så har de strukit under STOR flera gånger. Lilla gubben.
En glad Elis och en trött men lättad T kommer hem.
Elis har fått en gose-ekorre, en liten gosekatt som jamar, en såpbubbel-stämpelpenna, en Spiderman snurrleksak och en liten Bärgarn.
Personalen har varit underbar, säger T.
Elis berättar om och om igen om allt de varit med om. T fyller i med detaljerna.

Allt har på det stora hela gått bra.
Tänk vad en morot i näsan kan ställa till med.
"-Jag skulle bara prova om den fick plats. Nu vet jag att moroten får plats."

Ja, nu vet vi.

pausar

När kommentarerna lyser med sin frånvaro, när folk, nära och kära knappt ringer till en för att de redan läst på bloggen, och när man väl pratar och berättar nåt och de säger "Ja, jag läste det på bloggen"
Då känns det tråkigt.
Så, jag tror jag pausar ett tag.
Vi får se på hur lång tid. Jag kanske är tillbaka om nån vecka eller typ imorgon. Man vet aldrig.

Puss!

these boots are made for walking

Jag har hittat stövlar!
Jag har hittat skinnstövlar som jag gillar, och jag har köpt dem.
Dyra historier, men jag gillar dem. För att inte säga att jag älskar dem!
Jag har kammat igenom hela stan på stövlar. Vitt och brett, dyrt och billigt.
Jag är petig med formen och oftast faller det på att de är för bulliga uppepå tån, eller har fel form framme i tån, eller icke tilltalande klack, eller för hög klack, eller osv osv osv. Jag sa att jag är petig va?
Men, tillsut hittade jag ett par jag gillade längst uppe i PUB, märket heter Via Vai. Nåt holländskt.
Nu ska vi ta oss an nästa projekt. Lästa ut dem. Jag har uppenbarligen alldeles för tjocka ben.
Men, då är det tur att man letat upp bästa skomakaren i stada som kan lästa ut dem minst 4 cm om jag vill. Det ni! Det är inte illa!

Material girl är lycklig!

ja, jag erkänner.

T skickade mig en länk. Ja, jag erkänner.
Jag är en Hemnetnarkoman.

Men, det är ju så roligt! Och nån last måste man ju få ha, nu när jag inte röker längre. Jag är ju rökfri, mot min egen vilja.

sur och grinig

Sen och grinig morgon i den här familjen.
Skitmycket att göra på jobbet idag. Jag är inte ens klar, men jag var tvungen att gå tidigare i allafall för att jag bokat tandläkartid kl.16 för Love idag. Stressa, stressa.
Tandläkarbesöket går bra. Känns skönt.
Men.
När jag kommer hem till en familj där minsta sonen skriker och gnäller mamma tusen gånger innan jag ens fått av skorna och jackan. Mellansonen får ett skrikutbrott för att han inte får spela TV-spel nå mer och mannen är sur och grinig för att han har huvudvärk, ja då tappar jag all energi (den lilla jag hade) och hänger med i den griniga surkören.

Fy fan, vad tråkigt det är.
Om jag hade kunnat skulle jag gått och lagt mig, för att sedan vakna upp till en ny dag.

en god vän

Anna ringde nu ikväll för att kolla upp mig.
Jag tror hon känner hur jag totalt tappat lusten, orken, gnistan för allt vad viktminskning heter just nu.
Jag känner att jag äter bra och tränar bra, men inget händer.
Står här totalt rådvill.
Ena minuten bestämmer jag mig för att köra GI. Nästa stund vänder jag och tänker att jag ska köra Vikväktarna, som vanligt.
Jag kommer inte fram till nånting. Jag vet varken ut eller in.
Jag vill bara tappa en jävla massa vikt.
NU! Helst igår.

Men, nu ska jag steka pannkakor. Love ska på sin heldagsutflykt imorgon.
Jag har VAB'at idag och ska jobba imorgon. T fortsätter VAB'et.

Jag förblir rådvill. Men, tacksam att min älskade vän Anna ringer och undrar hur jag mår. Det är gulligt. Jag blir glad av sånt. Anna är en god vän. En av de bästa. Så det så.

God Natt!

sådär!

Kameran är laddad, bilder tagna och här är halsduken:


i sin enkelhet


lite närbild


och snygg till min nya röda höstjacka!

feber

Tage är förkyld.
Han var förkyld.
T var hemma med honom i en vecka. Sen var han på dagis i en vecka.
Nu är han förkyld igen.
I natt kom febern. Vi fattar ingenting. Var kommer febern ifrån?
Vi sitter vid matbordet och äter middag. T tittar på mig.
-Duuu, när var det Tage fick sprutan?
Just det! Sprutan. MPR vaccinet. Tage fick sin 18-månadersspruta förra fredagen. Det var ju det där med biverkningar...


"BIVERKNINGAR
Vilka är de vanligaste biverkningarna efter MPR-vaccination?
Eftersom MPR-vaccinet är ett så kallat levande försvagat vaccin så kan det orsaka en försvagad form av en sjukdom. Besvären brukar vara lindriga och gå över på några dagar. Feber och ett blekt utslag 7-12 dagar efter vaccination förekommer hos 5-10 procent"


Just det ja.

jag är ett litet ylle.

En vän (Loves skolkompis mamma) har stickat en enormt vacker halsduk åt mig.
En vit halsduk i mjukaste ull. Ylle.
Det gjorde hon för att jag köpte en höst-/vinterkappa till henne som det bara stod hennes namn på, som man brukar säga. Den var löjligt billig.
Jag köpte, hon skapade. Stor skillnad.
Hon stickade sjalen på en enda helg, så att jag inte skulle hinna köpa en ny själv.
Alltså, jag blev så rörd.
Hur gulligt som helst!
Den passar både kappan och jackan jag köpt till mig själv. Jag blir skitsnygg!

Ylle. Ylle. Ylle på er yllihop!

höstsol

När höstsolen skiner älskar jag hela världen.

ett test

mobilbloging från T's nya mobil.

shit pommes frites

vilken träningsvärk jag har idag!
Rumpan, låren, armarna - Aj aj aj.
Body Pump igår, vilket jag brukar köra 1-2 gånger i veckan numera. Men, det var längesedan jag hade sån här träningsvärk.
Fast, det är lite skönt också...

Jag tränar 3 gånger i veckan oftast. Blandat Spinning, Core och Body Pump. Äter bra. Med vikten händer - Ingenting!
Det är rent ut sagt skittråkigt! Börjar tappa tålamodet känner jag.
GI, ViktVäktarna, Viktklubb. Känner mig rådvill. Vad ska jag välja? Hur ska jag göra?
Jag vill att kilona ska rasa!

mama mia!

Igår gick jag och min syster på bio och såg "Mama Mia"
Jag tyckte att den var en riktigt skön feelgoodfilm. En typisk gå-på-bio-med-min-älskade-syster-och-se-en-riktigt-mysig-film-film.
Jag är uppvuxen med ABBA's musik och kan många, till och med de flesta texterna.
Men, jag måste erkänna att jag aldrig riktigt tänkt på vad texterna innebär, vad de säger, förrän jag såg filmen igår. Vissa blir man verkligen sjukt gråtmild av, när man verkligen lyssnar på vad de sjunger.
Jag trodde nog inte att jag skulle tycka att den var så bra.
Alla har ju prisat den, då blir jag skeptisk. Det kändes lite konstigt, nästan fånigt, när de sjöng de första sångerna. Lite ovant. Sen köper man hela grejen och bara älskar det.
Meryl Streep är dessutom enormt vacker. Hon är fantastiskt! Vilken kvinna.

Efter filmen tog vi en kaffe och en kokosboll (bye bye GI!) och pratade, pratade, pratade.
Det var verkligen jättemysigt! Det är så skönt att prata med min syster. Det är så skönt att ha en syster!
Jag veeet, jag tjatar om det hela tiden. Men, hon är fanimig en fantastisk syster och underbar vän. Jag är så glad att jag har henne!

Jag kom hem full av energi och kunde inte somna på flera timmar. Jag tror dock att det sena kaffet var det största orsaken till den uteblivna sömnen.
Idag är jag helt slut.
Helt slut. Men, väldigt glad.

Migraine Girl.

Vaknade av min migrän. Jag har känt den större delen av natten, genom drömmarna.
Jag har kännt att den varit på väg hela helgen, men det var inte förrän anfallet kom som jag kom på det. Just det, migrän var det ju.
Migraine Girl.
Jag startade morgonen med en dubbeltreo, hjälper nada.
Kommer till jobbet. Migränen sitter typ i vänster ögonhåla. Mår illa.
Jag kom på att min chef nämnt nåt om nån nässpray som skulle vara så himla bra.
Gick till Apoteket. Migrännässpray.
Blir irrirterad på tjejen som hjälper mig som säger nåt liknande.
-Men, man måste veta att det är riktig migrän, annars hjälper den inte.
-Jo tack, det vet jag att det är. PUCKO! hade jag lust att avsluta med, men jag sa bara det första.

Tillbaka till jobbet. Sköt in sprayen på toa enligt konstens alla regler och la mig i vilorummet i 10 minuter.
Det är helt sjukt. Värken borta!
Alltså, jag har migrän fortfarande. Det känns i ögonen, huvudet, i kroppen, illamåendet och känsligheten.
Men. Det värker inte.
Det känns helt overkligt!
Weird.

Enda nackdelen är väl att sprayen är så dyr.
200 kr för 2 doser.
Men, den var ju jäkligt effektiv. Så, det var det värt.

Back on track!

Musik

Mina föräldrar har gjort många bra saker under min uppväxt.
De är riktigt bra föräldrar. På riktigt! Vissa saker blev jag kanske arg över då, men idag är jag tacksam och glad. Vissa av dem tänker jag föra vidare till mina egna barn.

En av alla de bra saker de gjort är, att jag är uppvuxen med mycket musik. Musik hela tiden. Alla tillfällen. All sorts musik. Min syster och jag la till vår egen musik i blandningen. En salig blandning. Rolling Stones, The Who, mycket klassiskt, Creedence, Carola, Mamas and Papas, Bowie, Sammy Davis Jr., Tina Turner, Michael Jackson, Madonna, Gipsy Kings, New Kids on the Block, Phil Collins, Jimmy Durante, Pavarotti, för att nämna några få.
Radion ofta på hemma och mina föräldrar har alltid köpt mycket musik. De har massor av gamla LP-skivor, kassettband och massor av CD-skivor. Massor av musik.
Jag vet att mina kompisar brukade vara imponerade av att jag kunde texterna på all "gammal" musik, dvs 60- och 70-talsmusik.
Sen mötte jag T, och han förde in en massa ny musik i mitt liv. Fyllde några luckor. Fick mig att få upp ögonen för lite annan musik.
Mina minnen är oftast bundna till just musik.

Men. Jag har insett en sak.
Mamma och pappa har faktiskt missat en artist. Nu menar jag inte Nationalteatern, som min pappa valde att inte låta oss lyssna på. Nej, nej, Nationalteatern hittade jag i allafall, och jag kan nästan alla texterna där med.
Nej, min mamma och pappa har inte spelat Bob Dylan för mig. Jag har ju hört mycket Bob Dylan ändå, han är ju rätt svår att undgå. Men jag har inte lyssnat på honom som på många andra artister och musik. Han fanns helt enkelt inte i musikbiblioteket hemma.

Så, idag lyssnar jag på Bob Dylan.
Jag gillar honom, kanske inte allt, men en hel del.

höstskor

Jag har börjat min jakt. Min jakt på höstskor.
Boots eller stövlar vill jag att det ska vara. Men, det är tamigfan omöjligt!
Det känns som om jag kammat igenom hela citykärnan på skor. Jag har till och med letat upp och provat Lindas skor, not my cup of tea. Förbannat osköna, snygga, på rätt tjej. Men, jag hittar inga i min smak. Köpte ett par stövlar, provade dem hemma till en massa kläder. Men, nej.

Dagens i-landsproblem.

"Åååh, jag vet inte vilka skor jag ska lägga mina pengar på."

Stora och oviktiga saker i mitt liv.

på jobbet

Jag funderar på om jag ska välja nya fonts till min jobbmail.
Arial är så förbannat tråkigt.
Man kanske ska satsa på Arial Unicode MS, lite snyggare... eller kanske Verdana rent utav.
Svårt val.

Det är lite mycket nu.

på min lista

min vill-ha-lista:

jag har suktat länge. Har de låga, nu vill jag ha de höga.


En vit String Pocket till köket


och en snygg skinnjacka också, tack.

på jobbet

Jag har dammat, städat, rensat och möblerat om på mitt skrivbord på jobbet.
Det blev riktigt bra! Jag är nöjd.

Det är lite mycket nu.

vilken hit! - på Golden Hits!

Det råkade bli bloggträff på Golden Hits i onsdags kväll.
Tack vare Fredrik som är tillsammans med Marit som är med i Lost in Vegas II som går på Golden Hits nu.
Riktigt bra show! Alla var skitduktiga. Det är helt otroligt vilken energi de har, sjunger, dansar serverar, allt på samma gång. Man blir glad av att se dem.
Själva bloggträffen blev: Fru Kaos, Klaus, Ting, Tjockalocka, Fredrik och jag.
Det var så väldigt roligt att få se människorna bakom texterna och bilderna på bloggarna.
Alla var så himla trevliga!
Det blev en riktigt bra kväll med mycket musik, sång, mat, skitsnack, skratt och till sist karaoke.
Så, det här med bloggträff gör jag gärna om!

prinsessan med hälen

Jag har fått ett arv. Ett arv av min far.
Arv ska man förvalta väl, och som den goda dotter jag är; gör jag det. Självklart.
Jag har fått prinsessfötter, precis som min kära far.
Nya skor. Gamla skor. Nygamla skor. Spelar ingen roll.
Vid skobyte - Alltid skavsår.
Det kan vara en rem som klämmer, en plös på sned, för väl ingångna skor, nya, hårda kanter mot hälsenan, lite trångt framme vid tårna. Alltid skavsår.
Otaliga blåsor har uppstått, spruckit, plåstrats om och läkt för att sedan skavas upp igen.

Dessa prinsessfötter.
Det gör ont. Det är plågsamt. Men, vad gör man inte för att föra arvet vidare?!

Idag är en prinsessfotsdag. Rimmar illa med utgång efter jobbet. Tur att Apoteket ligger i samma hus som kontoret.


Kära Far (om du läser detta)
Jag har ömt compeedat min arma häl och ska nog klara mig genom hela dagen och kvällen.
Oroa dig icke. Jag ringer och rapporterar ikväll.
Puss och Kram.

ny vecka

Min GI-vecka avslutades inte helt korrekt.
Vi var på bröllop i lördags. Inte vårt bröllop, så snabba är vi inte.
Men, i och med bröllopet, föll GI-grejen lite, tyvärr.
Men, det var ett riktigt vackert, snyggt och väldigt trevligt bröllop.

Nu är det ny vecka och T och jag kör om rivstarten. Vi rivstartar igen, med nya tag.
Förra veckan gav i allafall -2 kg. Det är skönt! Jätteskönt! Det känns också jättebra i kroppen och hyn känns frisk av tränandet och maten.

Sen måste jag poängtera en sak. En helt annan sak.
Föregående inlägg får T att låta som värsta oromantiska killen.
Men, faktum är att han är väldigt romantisk. Det är liksom han som är det utav oss två. Han fixar och donar med gulliga grejer.
Jag är den praktiska. Den lite mer tråkiga, i alla fall på det sättet.
Bara så ni vet.

Nåja.
Ny vecka. Nya tag.

av kärlek?

Igår var vi på banken. Det gick bra. Mycket bra faktiskt, snackade lån.
Vi blir förhoppningsvis med bostadsrätt inom kort.
Banktjejen började efter ett tag prata om.
"-Jooo, eftersom ni inte är gifta... och ska göra så stort köp tillsammans..."
Testamenten, barnen ärver, någon stor nämnd med pekfingrar, det bästa är ju att vara gift... osv.
Så, jag säger lite krasst.
"-Du tycker alltså att vi borde gifta oss?"
Hon skrattar lite nervöst, varpå T säger till mig.
"-Vill du gifta dig med mig?"

Av kärlek?
Nej, nej.
Av rena praktiska skäl.
Hahaha!

warm cotton

Jag tränade på lunchen. Duschade och gjorde mig iordning. Hade glömt parfymen hemma. Så, jag tänkte att jag skulle vara lite smart och gick förbi Åhléns parfymavdelning och provar Warm Cotton från Clean som jag funderar på att köpa. Då kan jag känna och lukta lite på den idag. Jag har nämligen gjort slut på min Fresh Laundry, också Clean. Stor sorg. Jag har ju skrivit om den förr.
Nåja, tänkt och gjort.
Jag kommer upp på kontoret igen, käkar lite lunch. Hör hur en kollega blir alldeles till sig.
-Vad är det som luktar så gott? Har ni tvättat kläderna* i nåt speciellt?
Hon sniffar runt. Går iväg. Kommer tillbaka. Sniffar runt bort åt mitt håll.
-Det luktar mer här borta.
Sen kommer en till tjej.
-Men gud vad det luktar gott, vad är det som luktar så gott?
Jag börjar fundera. Känner själv att jag faktiskt luktar mycket. Luktar mycket gott.
Sträcker fram armen och frågar.
-Är det kanske jag...?
-Jaaaa!
-Jag vill vara nära dig hela daaan!
Warm Cotton går alltså hem på mitt jobb. Kollegorna är alldeles till sig. Det är trevligt.


Warm Cotton - doftar ljuvligt


(*kläder = julens kollektion hänger bredvid mig)

GI-anna

Ja, jag har gett vika. Gett mig hän.
KaosAnna har varit på mig länge och många gånger nu.
Jag vill nog inte kalla det tjata, nej, hon har bara snällt frågat mig om inte jag också ska börja med GI? Att hon tror att det skulle passa mig.
Jag har tvekat. Tvekat länge. Läst på. Tvekat lite till. Läst ännu mera om GI. Funderat. Jag är ju trots allt en sockerjunkie av stora mått. En som fullkomligen älskar kolhydrater. Men, men.
Till sist smygstartade jag. Jag tänkte att jag tar dag för dag. En dag i taget. Så får vi se hur det går. Inte göra för stor grej av det. Inte sörja godiset, brödet, potatisen och pastan.

Jag började i torsdags efter en helt vanlig frukost, resten av dagen gick i GI-tänk.
Torsdagen gick bra.
Fredagen likaså.
Lördag också.
Söndag med.
Måndag, ringde jag Anna, hög av endorfiner efter träningen, överlycklig och prisade denna GI-mat.
Jag kacklade på om hur jag stod där i mitt kök och käkade ägg med äkta majonäs på. Fatta! Äkta, fullfet majo efter ååår med viktväktartänk i bakhuvudet. Näst intill utvecklad fettfobi, med förkärlek för socker. Illa.
Nu.
Jag får käka riktig creme fraiche! 34%ig creme fraiche. Goda ostar, mina älskade avokados, smör. Maten smakar gott och mättar. Jag blir tokmätt!
Igår tränade jag och jag lyckades inte ens äta upp allt som jag rekommenderas att göra.
Jag var mätt! Det är fan första gången på flera år som jag kände mig mätt på rätt sätt.
Det stora plusset är ju att de snabba sommarkilona jag drog på mig håller på att trilla av mig.
Jag ska väga mig ordentligt på typ torsdag, men jag har smygvägt mig och ser att det har rasat av mig minst 2 kg på dessa dagar.

Smekmånad.
Jag är på smekmånad med GI. Helt klart.

Tack Anna! - I´m loving it!

kanske, kanske...

Har vi kommit på ett sätt som fungerar med TV-spelandet.
Vi har pratat, pratat och pratat om det här. Jag och T.
Hur ska vi vara tydliga nog så att de förstår och inte tjatar hela tiden?
Hur ska vi slippa undan bråken när de ska stänga av?
För vi insåg att vi har varit för svävande med reglerna runt TV-spelandet och därmed satt oss själva i det här, tjat- och bråkträsket.
Det är viktigt att vara tydlig, annars blir det svårt att greppa, speciellt för barn.
Så, vi klockar. Med äggklocka.
Vi låter dem spela en liten stund när de kommer hem från dagis och skola. Kanske 40 minuter.
20 minuter får Love bestämma över - vilket spel osv.
20 minuter får Elis bestämma över.
(Om kompisar är över gäller det inte. Då kan de leka, tycker jag.)
När klockan ringer byter de, vi ställer om. När klockan ringer igen är det slut på speltiden utan att bråka.
Vi har provat äggklockan i några dagar nu. Hittills har de stängt av spelet utan att tjaffsa.
Det ska bli spännande att se om det fungerar i långa loppet.

stora dagen

Ja, den stora dagen är över.
Jag var jättenervös på morgonen.
När vi kom till skolan var det lite rörigt. Många barn på en gång, föräldrar som for runt som yra höns. Love blev pytteliten helt plöstligt. Jag gråtmild. Min lilla Love, i skolan, hur kunde tiden gå så snabbt? Han var ju min lilla bebis nyss.
Vi hade förberett kortet där Love fått skriva sitt ord och jag hade tejpat dit fotografiet på honom. Jag la det i hans ryggsäck utan att jag sa nåt till honom.
När han fått sin plats i samlingsringen och vi la in extrakläderna i hans låda, kom han. Ögonen var tårfyllda.
-Mamma, skulle inte jag ha haft med mig nånting hit idag?
-Du menar kortet? Det la jag i din ryggsäck.
Love andades ut och vi gick och hämtade det.
Sen kramade vi hejdå igen och allt var bra.
Jag hämtade honom kl.14. Han var kanonglad!
Vi promenerade till affären och köpte picknickmat. Jag frågade hur dagen varit, hur det hade känts.
-Först kändes det som om jag ville gråta, sen har det bara varit jättebra.
Han kunde inte riktigt sätta ord på varför han hade känt att han ville gråta, men jag blev så rörd och förstod precis vad han menade och hur han kände. Jag kände ju likadant, gråtmild.
Min lilla Love.

Det är stort med skolan. Det känns lite häftigt, läskigt och spännande att komma in i den världen. T och jag tycker att det är jätteroligt! Klassen och deras tänk är underbart. Gröna klassen - Natur och Kultur. Deras tema är aktivitet just nu. Lärarana är skitgulliga!
Dessutom känns alla barnen så himla goa och föräldrarna så himla trevliga och bra.
Det här blir, så himla bra!

big day coming

Imorgon är en stor dag.
Imorgon börjar Love skolan. Det är stort. Jättestort! En helt annan grej än förskolan.
Han har haft några sommarläxor. En av dem är att klistra fast ett kort på sig själv och skriva ett ord som han tycker om i en pratbubbla bredvid. Detta är kortet, se nedan, och Love har valt ordet "Ros". Underbara unge!
Imorgon börjar en ny del av vårt liv. Det är så himla stort, spännande och roligt!

Vår underbara lilla stora kille!

nu så!

Nu börjar det likna nåt. Det här gillar jag. Arga mamman är nöjd.
Snart bär det av till Mormor och Morfar för lite bakning också.


Pusslande pojkar.

jag blir galen!

Jag vaknar av att Elis ropar från toaletten:
-Klaaar!
Nästa mening är:
-Får jag spela TV-spel?
-Nej, du har precis vaknat.

Jag ligger i sängen och läser DN. Love vaknar, går på toaletten och innan vi ens sagt "Godmorgon" frågar han:
-Får jag spela TV-spel?
Jag lackar ur på en gång. Ligger kvar. Läser vidare. Hör hur det tisslas och tasslas i vardagsrummet. Elis kommer gående.
-Får vi spela TV-spel?
-Nej.
Elis springer ut i vardagsrummet.
-Love, vi fick inte.

Efter ett tag går jag på toaletten. Love kommer och öppnar dörren.
-Får jag spela TV-spel nu då?
-Nej.
-Men, varför inte?!
Vi diskuterar...

Sen kommer Elis.
-Får vi spela TV-spel?
-Nej.

Love, lite senare i köket:
-Får vi spela TV-spel?
-Nej.
-Men, varfööör?!

Love, efter en liten stund:
-Jag har inget att göööra! Kan jag inte få spela TV-spel?!

Jag blir tillslut asförbannad. Så jävla irriterad och provocerad av denna besatthet.
Ungarna skulle kunna sitta och spela TV-spel oavbrutet, en hel jävla dag, fan, dygnet runt, om ingen hindrade dem. Om ingen sa nej.
Jag har lust att ta det där förbannade spelet och kasta ut det från balkongen. Sälja alla deras andra leksaker till barn som faktiskt vill leka med dem.
Jag hör hur sur och irriterad Love låter mot sina småbrorsor. Han är egentligen sur på mig för att jag nekar honom det där förbannade spelet.
Just nu nekar jag enbart på grund av att de tjatar. Jag nekar för att jag är så irriterad över deras plötsliga oförmåga att leka med sina vanliga leksaker.

Vi gav Love Playstation 2 i födelsedagspresent när han fyllde 6 år.
Då hade vi haft en lång, väldigt lång, paus från dataspel eftersom de blev besatta av det för nåt år sedan. Jag vet inte vad vi trodde. Jag vet inte vad vi tänkte på när vi köpte det. Vi ville nog göra barnen glada. Tänkte att de vuxit lite, att vi skulle kunna hantera det hela bättre.
Vi tänkte att de får spela fritt i början, då blir det väl inte lika spännande till slut.
Okej, sen tänkte vi att vi begränsar, så att de vet vad som gäller. Så att det inte blir en massa tjat. Inget av det fungerar. De vill bara spela mer och mer och mer, hela tiden.
TV-spelsköpet var ett uselt beslut. Riktigt jävla uselt beslut!
Jag hatar det där TV-spelet och vad det gör med mina barn. Vad det gör med mig. Vad det gör med T. Jag hatar vad TV-spelet gör med hela vår familj.
Det gör oss alla arga och frustrerade, sura och irriterade, här hemma.

Playstation 2 - Spelet from Hell!

Playstation 2 - Go back to where you came from!

lördag

Idag är jag solo med barnen. T svensexar.
Vi har cyklat fram och tillbaka till coopen, ätit sen lunch och lekt i parken med vänner. Vänner vi inte sett på hela sommaren. Det var roligt och trevligt, även om mina barn blev helt tokvilda och lite jobbiga. Jag blev tjatmamman som ingen lyssnar på.
Eftermiddagen blev hyffsat lugn. Kvällen avslutades med dusch och bad. Badet avslutades ganska raskt när Tage bajsade i vattnet (som vanligt...)
La dolce småbarnsliv.
Jag har sett en ganska lam film, ätit lite för många pistaschnötter (förmodligen) och ska väl gå och lägga mig. Det var det. Och lite bilder, bara för att det fungerar med datorn här hemma numera.
Sleep tight, don´t let the bed bugs bite.



Hittade en lapp i trapphuset. Jääävligt stort matrum...


Love blåöga


dagens middag

lite sena sommarbilder

Vi hälsade på Anna med familj för några veckor sedan.

Mediabrickan

Anna aka Fru Kaos

Herr Kaos, Elis, jag och Tage i mitt knä.

På stranden

Utsikten, Möja.

Tage gillar att steka

wohoo!

Jag står nu hemma och bloggar. Lovely!

muppigt!

ja, jag kan inte blogga hemifrån eftersom vår dator muppar. Det går inte att logga in, helt enkelt.
Det är synd, för jag har haft flera bra blogginlägg i huvudet som försvinner såfort de inte får bloggas om.

Inspirerad av Linda, fick jag i allafall leverans från Strawberrynet, det var trevligt! Nu luktar jag gott. Det var billigt, men tyvärr kom lite tullavgifter på. Fortfarande billigt, men inte lika mycket fyndbilligt.

Igår var jag hemma med barnen, planeringsdag på förskolan. T är hemma av samma orsak idag.
T har lagat min cykel, så jag kunde cykla med barnen. Love och Elis cyklar själva och Tage i stolen på pakethållaren. Jag känner mig som ett barn själv när jag cyklar. Vilken frihet! Vilken lycka! Vinden i håret. Farten. Jag älskar att cykla!
Det var skönt att cykla till träningen igår också. Lite darriga ben efteråt förstås.

Appropå träning. Träningen går bra. Jag håller varannan dag. Tyvärr kommer det nog inte funka på lördag. T ska iväg på svensexa tidig lördag morgon och kommer inte hem förrän på söndag. Men, men, vi får se.

jorå

Igår shoppade jag lite. Det gör mig lite glad. Jag vet att jag är knäpp, men sån är jag. Älskar att shoppa!
Det blev det fynd dessutom, det gör mig extra glad. Jag köpte en kostym till T, som satt som en smäck visade det sig. Löjligt billig var den också. Löjligt billig och snygg! Det blev lite grejer till barnen också.
2 munktröjor, en skjorta och ett par shorts till Elis.
1 skjorta till Tage.
1 gubbkepa till Love.
Kavaj och en Kostym till T.
Till mig blev det Moheda. Mohedatofflor, som jag hämtade ut på posten.
Den totala summan blev 467 kr. Då var skorna dyrast med sina 400 kr.
Är det inte fynd, så säg!

Moheda for me!

kämpar på

inte så himla mycket gladare idag, tyvärr.
Men, jag blev glad när fru kaos ringde för att kolla hur jag mår efter att ha läst på bloggen. Det är gulligt!
Jag blev glad över mitt eget kloka beslut, igår kväll, om att skippa morgonträningen och köra den på lunchen idag istället. Det var så skönt att sova imorse.

Så, nu ska jag ta min tunga väska och masa mig iväg till gymmet och träna.
Jag hoppas på att jag blir hög som ett hus på endorfiner.

jahaja

Jag är sjukt uttråkad. Uttråkad. Låg. Less. På typ allt och nästan alla, känns det som.
Bored to death.
Jag behöver en rejäl uppiggning, men jag har ingen aning om vad det skulle vara. För, jag har inte lust med någonting.
Allt känns bara tråkigt.
Förbannat jävla pisstråkigt.

just det!

Bröllopet imorgon, är i Västerås.

Kuken ballen Arosvallen!

(ska helst sägas med gnällig västmanländska för bästa effekt)

Sportramsor är fina grejer.

bröllop

Imorgon är det bröllop, en av alla mina kusiner gifter sig.
T insåg att kostymen han tänkt ha på sig luktar skunk, så han har spenderat morgonen med att ringa runt till stans alla kemtvättar. Sökandes efter snabbkem. Tillslut fick han napp i en annan stad. Sundbyberg aka Sumpan.
Om han kom in med kostymen innan kl.10 skulle den vara klar till kl.13 idag.
Så, T vispade ihop de tre barnen, in i bilen och drog till Sumpan, där innan kl.10. Hoppas kemen håller sitt ord. Och kosta vad det kosta vill.

Heja Sumpan tummen i rumpan!

fasen

mina knasiga hjärtslag är tillbaka.
Arytmin, de ojämna, hoppande hjärtslagen.
Kan det vara att jag skurit ner på sockret i min kost? För, det är inte speciellt stressigt på jobbet, än. Koffeinet jag får i mig...?
Äh, jag vet inte. Men, det är jobbigt, irriterande och normalt.

HT 2008

Inspirerad av Anna har jag nu lagt upp ett träningsschema inför hösten. Det blir ett tvåveckorsshema som liksom rullar på.
Det blir träning varannan dag, blandat Spinning, Spinning+Core och Body Pump.
Here goes:
v.1
mån: Spinning30+Core30 eller Body Pump55
ons: Spinning30+Core30
fre: Body Pump55 eller Spinning45
sön: Spinning30+Core30
v.2
tis: Spinning45 eller Spinning30+Core30
tor: Body Pump55
lör: Body Pump55

och så börjar jag om från början.

Tanken är att jag ska utnyttja 4 Sats anläggningar i min omgivning (omgivning = nära jobbet eller hemmet). Det känns som om det kan funka bra faktiskt. Är det nåt pass som jag inte kan vara med på kan jag köra stavgång och lite core hemma.
Kosten blir GI-VV dvs GI-inspirerad Vikt Väktarmat.
Då kör vi!

höst!

Det är höst!
Tokfullt på spinningpasset idag på lunchen.

höst?

Idag luktar vindarna på Drottninggatan höst. Som höst och skolstart.
Som när jag gick tillbaka till skolan efter långt sommarlov. Man var spänd och det kändes som om man kunde andas igen i den svala luften.
Mamma köpte alltid nya kläder till skolstart, så när de svala vindarna slog emot mig imorse bubblade det upp en massa skolstartsminnen och känslor inom mig.

el orfanato

Ikväll har vi sett El Orfanato, en spansk spökhistoria.
Lite i The Others-anda, om man nu ska jämföra den.
Jag gillade den!

vhs

Jag kom in på det jag sökte. Utbildningen alltså.
Idag hade jag ett mail i inboxen från VHS.
Antagningsbesked nr.2.
Struket.
-Alternativet är struket p g a att du svarat Nej eller inte lämnat svar alls.

Det känns i magen.

Precis på samma sätt som när jag såg det andra jobbet jag faktiskt fick, men tackade nej till, vara ute på annons igen.
Det känns konstigt när jag ser konsekvenserna av mitt vägval. Det känns i magen när jag ser avtagsvägarna, de andra möjligheterna, susa förbi och försvinna.
Vet man någonsin att man gör rätt? Rätt val?
Ibland känns allt toppen. Ibland känns det som om jag kanske borde ha chansat, tagit den lilla vägen, den lilla avstickaren.
Samtidigt vet jag att den här vägen leder också till något. Jag tror att det kan leda till nåt stort i slutänden. Jag nästan vet att den gör det. Jag har dykt in i en värld som så många andra skulle offra precis allt för att ta del av.

Som sagt. Här sitter jag och grubblar. Otacksam, olustig, velig, och låg.
Vad är det här?

regn regn regn

även fast jag jobbar så känns det tungt och tråkigt.
Fast, det är lite fler solbrända ansikten tillbaka, det är i allafall lite trevligare.

Men, arbetslusten har inte infunnit sig. Jag har tappat lusten helt.
Känns inte roligt alls att jobba just nu, och då räknar jag mig ändå som en relativt nyanställd, 3 månader på jobbet... Vad är det här? Vart leder det här?
Ska man sluta grotta ner sig, sluta gräva djupare och bara jobba på...?
Jag vet inte.


ett tillägg:
att jag dessutom sitter på ett jobb som så många skulle typ göra vad som helst för att få. Verkligen. Ett jobb to die for, gör det inte lättare. Här sitter jag både otacksam och låg.

helgen som var

I helgen besökte vi goda vänner i Motala. Min guddotters familj, faktiskt.
Jag var lite nervös innan vi åkte för nån av de senaste gångerna vi setts har barnen varit som katter och hundar. De har tre flickor och vi, tre pojkar.
När vi kom dit så klickade barnen direkt och bara försvann bort lekandes. Så himla roligt och skönt!
Malin hade läst i tidningen att det var Kräftival nere i hamnen för barnen. Kräftival. Smaka på ordet. Som ett fylleord. Kräftival.
Nåväl.
Vi åkte dit. För 30 kronor fick barnen ett fiskekort, en varsin kräfthov med bete och lite otippat, en varsin kokosbollåda.
Man kunde välja att fiska i Göta Kanal eller Motala Ström, vi valde det sista.
Jag kände direkt att det är ju bonus om vi över huvud taget får en endaste kräfta. Folk såg ut att vara proffs med eget bete, håvar, stora hinkar och snackade om hur många kilo de dragit upp under natten osv.
Men, vi körde igång. Först hände ingenting, på ganska länge. Men, så började vi se kräftorna komma lurandes och Greta och Jonathan drog upp den första. Lycka!
Sen drog vi upp en efter en. Elis tröttnade och gav sig ut på insektsjakt istället. Tage vrålade i vagnen.
Jag, Love, Isadora och Jonathan blev lite som av besatta. Framför allt jag och lite Jonathan också.
Jag drog upp en redig kräfta med Elis håv, den liknade fan mer en hummer. Folk tjoade, förundrades, Corren fotade och flera sa åt oss att vi skulle gå och väga den. Sagt och gjort.
Den vägde präktiga 131 gr och hamnade i topp, störst innan var 90 gr.
Vi fiskade vidare och fick totalt ihop 6 kräftor innan vi nöjde oss (läs: Malin och T tvingade oss därifrån)
Väl hemma korkade vi upp Rosébubbel och skålade för Motalas största kräfta.
Ja, ser ni. Vi vann nämligen tävlingen. Motalas största kräfta (den dagen...) och förutom den stora äran, vann vi ett presentkort på 100 kronor hos Olas Sportfiske i Motala. Inte illa!
Kvällen fortsatte med mycket vin, god mat, mycket oseriösa diskussioner, barn som lekte tills de stupade och i bakgrunden schysst musik. Förbannat trevligt!

Dagen därpå kokade vi kräftorna enligt konstens alla regler, lät de svalna medans vi badade vid Varamon (Norden största insjöbad)
Sen hade vi Motalas minsta kräftskiva på Motalas största kräfta.
Det var en kanonhelg!

tillbaka, del 2

Tillbaka på jobbet.
Det blev 2 lediga dagar till.
Men, de känns som en hel vecka, eller så.
Måndag kväll åkte vi till min syster och hennes familj och åt en god middag och drack en massa vin och Baileys, icke att förglömma. Alltid lika trevligt!
Nästa dag for vi till ett havsbad och var på stranden till eftermiddagen. Jätteskönt och mysigt.

Jag och alla mina killar åkte hem, packade upp, packade om, handlade lite mera vin m.m. och åkte ut till Sollenkroka där Herr Kaos, Annas man hämtade oss med båt.
Väl framme avnjöt vi bubbel, god mat och en massa vin ute på ön med Familjen Kaos.
Det dära massa vinet intogs efter barnnattning kan jag meddela, för besök på ön med mitt fotbollslag (som Fru Kaos så gärna kallar dem) och Familjen Kaos ungar är inte helt ofarligt. Fru Kaos var vänlig nog att visa alla stup, avsatser och andra farligheter där. Så det var lite jaga och passa, men det gick bra.
Hursom, blev det en väldigt trevlig kväll innan jag och stekarn lullade ner till gäststugan för några få timmars sömn.
Dagen därpå startades tidigt, som sig bör med småbarn, och med tunga huvuden. Efter lugn förmiddag blev det strand igen.
Och till tidiga kvällen fick vi båtskjuts tillbaka till bryggan.

Två minisemetrar på 2 dagar - inte illa! tycker jag.

Jag känner mig mycket nöjd! Toknöjd!
Nu ska jag bara jobba två dagar innan det är helg och ledigt igen och ytterligare en liten minisemester. Motala blir det då, och i goda vänners lag igen.

tillbaka

Tillbaka på jobbet. Tillbaka i vardagen. Nästan. (T och barnen är ju hemma 3 veckor till.)
Massor med mail i inboxen, massor med jobb som väntat i 2 veckor. Knappt nå folk på kontoret.
Jag har trott att jag har 2 veckors obetald semester, men idag fick jag veta att jag har förskottsbetald semester. Det är bra! Mycket bra!
Så, nu funderar jag på om jag ska ta lite semester imorgon och på onsdag också... Mjukstarta lite så. Jobba måndag, ledig tisdag, onsdag. Jobba torsdag och fredag och så lite helg och sen jobba igen. Hm. Hmmm.

Hemma

Hemma på vår gata i stan.
Det känns bra.
Semestern i stugan i de östgötska skogarna har varit fantastisk!
Det har regnat, spöregnat, ösregnat, blixtrat och åskat så stugan darrade, solen har skinit, skinit och skinit, barnen har badat varje dag. Come rain or come shine. Gäddan smet med kroken, mörtarna gillade makaroner, bromsarna bet av bara helvete (och jag är tydligen allergisk mot dem) och räven hälsade på hos oss en morgon. Barnen har lekt på gräsmattan tills det var läggdags, vi har spelat Uno i stort sett varje dag, bocchia, badminton och bastat bastu. Sveriges kanske största Brandkårsmuseum stod kvar och var sig likt, vi har tittat på glasblåsning, vi har outlettat i Vingåker, vi har handdiskat i 2 veckor. Bland mycket annat.
Vi har haft trevliga besökare, grillat ofta, ätit gott och mycket, och druckit en massa gott vin och champagne om kvällarna.
Det har varit en, som sagt, fantastisk semester!

till mormor & morfar!

En liten dos barnbarn kommer från oss i Sverige till er i Thailand.

packa pappas kappsäck

Idag är den stora packardagen.
Imorgon far vi till de östgötska skogarna. Borta i 2 veckor.
Semester!

en stor dag

Idag är en stor dag. T fyller 30 och lite till.
33 närmare bestämt.
Han har firats med teckningar, paket, sång och jordgubbstårta.
Love och Elis hade ritat födelsedagsteckningar och skrivit så fint på dem (ja, Elis kan båda läsa och skriva, 4 år. Det är coolt.)
I paketen var det svarta Havaianas (the flip flops of the flip flops) en (arm)klocka och en flaska Lacoste Elegance.
33, då blir det många ljus på tårtan.
Tage har dagen till ära lärt sig just ordet "tårta" (det bara bubblar ut nya ord ur honom nuförtiden. Också coolt!)


Många ljus på tårtan.

jorå

The Ring går på Kanal 5 just nu. Jag tittar.

Jorå, jag tittar genom en liten glipa mellan ringfingret och långfingret, vänster hand.

jaha

förmiddagen spenderades på vår vårdcentral. Hela familjen hade tid bokad. Jag rabblade personnummer på löpande band igår i telefon. Jag blev imponerad av mig själv att jag faktiskt kunde allas personnummer, alla siffror, på hela familjen, utan att använda fusk*.
Vår familj fyller mer än en timme inne hos doktorn. 15 minuter var. Det är inte illa.
Där satt vi på rad och försökte klargöra vem som är sjuk i vad.
När jag ser på alla mina killar där de sitter fylls jag av kärlek och beundran. Min förståndiga äldsta son, min fantasifulla mellanson, min busiga minsting och min fantastiska man, pappa till alla tre. Tänk vad vi gjort han och jag - tre så vackra och underbara barn!

Nåväl.
Doktorn petade i halsarna lite här och var, kollade öron hit och dit, delade ut små klistermärken på härsan och tvärsan. Sen skickade hon oss till labbet, kallade tillbaka oss, petade lite till och skrev ut penicillin till en av oss. Tage. T och Elis får provsvar på torsdag, jag och Love blev avskrivna från alla misstankar.
Jag blev mäkta imponerad av att hon hade sån koll på oss alla.
När jag kom till apoteket visade det sig att hon räknat fel på Tages penicillinkur. Hon är mänsklig i allafall, tänkte jag.

Nu är jag på jobbet, nyser för fullt, tvättar händerna hela tiden, igång på ipren. Måste hinna med vissa grejer innan semestern... Så är livet just nu.


*Jag har nämligen barnens personnummer i mobilen för tillfällen då minnet sviker...

min gamla svenskalärare

Härom veckan stötte jag på min gamla svenskalärare från högstadiet.
Jag hälsade inte, utan spanade lite på henne i smyg, under lugg, på lagom avstånd. Hon och jag gick runt i samma affär, min lilla lokala skräpsprylaffär.
Hon heter Ingegerd. Hon hade kortklippt, grått hår, sällan sminkad, förutom lite rosa pärlemoläppstift. Hon brukade ha stickade tröjor och långbyxor på sig.
En stickad tröja hade en leopard med paljettögon. Den, leoparden, skulle se ut som en boa som hängde över axeln. Den var lejongul med svarta prickar och sen de där paljettögonen som glittrade till, lite hypnotiserande så. Jag minns den så väl.
Ryktena gick att Ingegerd dejtade en av de andra lärarna. Mats. Ingen visste riktigt. Nån hade sett dem tillsammans nånstans. En annan hade sett dem hålla handen. Ingen visste riktigt på riktigt. Det var lite spännande, hysch-hysch och kändes lite förbjudet att prata om.
Ingegerd var en hård men, bra svenskalärare. Hon gillade mig. Hon verkade ha stora förhoppningar om mig. Hon tipsade mig om lite svårare litteratur och diktsamlingar som jag läste och sen diskuterade vi efter klasserna eller i korridoren. Hon var nöjd.

En gång pluggade jag inte så bra inför ett svenskaprov, och det visade sig att en av mina kompisar satt nära och bra för att kika över hennes axel. Det gjorde jag. Kikade och skrev, kikade och skrev.
Efteråt blev jag, Hanna och en annan Anna ombedda att stanna kvar.
Jag förstod inte varför Hanna och Anna också fick stanna kvar. Jag förstod fullkomligen varför jag fick det. Fusket. Skammen brände. Skammen var tung. Stackars mina vänner som blev drabbade av mitt fusk.
Det visade sig att vi alla tre hade fuskat, tittat på varandras papper alla tre.
Ingegerd var besviken. Mycket besviken. Vi skulle alla tre få U. Ett stort U. Underkänt.
Samma dag gick jag hem och berättade det skämmiga för mina föräldrar.
Jag minns faktiskt inte hur de reagerade, särkert inte så farligt. De var alltid sjyssta så, mamma och pappa.
Däremot minns jag hur Ingegerd reagerade.
Ingegerd blev lite trubbig efter det. Hon tyckte inte riktigt lika mycket om mig längre.
Vår kontakt blev aldrig densamma. Den goda kontakten föll sig inte naturligt och jag kände att jag var tvungen att smöra och lirka fram hennes svåra leende. Och ändå var det inte riktigt samma leende som innan kommit så naturligt. Nej, det var knepigt och svårt.
Dessutom blev jag tillsammans med en av skolans då coola och snygga killar och då var det som att hon slutade se mig. Hon slutade se potentialen i mig och blev bara svenskaläraren Ingegerd.

Skammen försvann aldrig. Såren som fusket skapade läkte aldrig bra, de blev infekterade och lämnade fula ärr.
Så, det var med de fula ärren blottade, jag stod där i lokala skräpaffären, smygkikades lite skamset på min gamla svenskalärare. Hon, fortfarande i långbyxor, sitt korta numera vita hår, sin svårflirtade uppsyn och sitt rosa läppstift.
Ingegerd.

Några dagar senare såg jag henne igen. Mycket märkligt. Fast, nu var hon inte ensam. Nä, hon hade sällskap. Av Mats. De höll varandra i handen där de gick. På riktigt. Väldigt omystiskt och oförbjudet. Som vilket äldre par som helst.
Min gamla svenskalärare.

ett mysterium

alltså, jag fattar inte...

"Gravida mannen"

"Förlossningen ska ha gått bra och ska ha varit helt naturlig"

Hur är en helt naturlig förlossning för en könsbytt?
Det är för mig lite av ett mysterium...

hmmm

det verkar som om T funderar på ett nytt varumärke...

[bakgrundshistorien är att T gillar lappar. Andras och sina egna. Han har hur många bilder som helst i sin mobil på lappar/skyltar, typ butiksskyltar. Sjuka, felstavade och roliga. Själv lämnar han små meddelanden, söta, kärleksfulla, roliga och helt skruvade. Jag hittar de små budskapen på badrumsspegeln, i plånboken, i matlådan, i garderoben, skafferiet... och på mina Mary Kay-produkter. Ja, överallt.]

stora funderingar lördag kl.01:10

Ärligt.
Skriver man citat av eller citat från...?
Det står still i mitt huvud.

sköna ord sagda av Love idag

"Oj, vad båten knarkar!"
(en båt som knarrade mot bryggan på Djurgården idag)

"Mitt hjärta slår snabbare än en Koenigsegg kör"
(vi blev lite flåsiga i backen på väg hem)

en dos syster, tack!

Min syster ringde mig i förmiddags och frågade om vi skulle luncha.
Självklart vill jag det!
Hon hade utnyttjat presentkortet från Toni & Guy , som hon fått av oss, så hon var i stan.
Det var en riktigt välfriserad syster och lilla sötEdvin jag lunchade med.
Det är verkligen underbart att ha en syster! Fantastiskt underbart!
En syster är the shit!
Jag har varit lite oggig och orolig de senaste dagarna. Tappat självförtroendet, deppat lite och så.
En dos storasyster och jag är back on track! Känner mig pigg, glad och full av liv igen.
Alla skulle behöva en dos syster ibland.
Vi träffas ofta annars också, med familjerna. Det är också jättemysigt.
Men, att få bara träffa syster (och Edvin) är en annan sak. En kick!
Jag älskar min syster!

jo!

vill jag bara påminna er om att en av mina favoritbloggare är tillbaka i sin gamla blogg.
Hanna Eat World
Det är jag mycket glad för! Ett tag bloggade hon för mama och bloggen blev sig olik på nåt vis, det var svårt att sätta fingret på vad det var. Men.
Nu är hon tillbaka. Hurra!

Idag

Idag för 6 år sedan blev jag mamma för första gången.
Love föddes 25 juni 2002.
6 år. Det har gått så snabbt! Tiden går fort när man har roligt, som man brukar säga.
Min lilla plutt blir 6 hela år idag.
GRATTIS!!!
Både jag och T har tagit ledigt idag.

Vi grattade honom imorse med paket och sång i sängen.
Han fick hett efterlängtat Playstation 2 + spel.
Sen åkte vi till Skansen och Skansen Akvarium. Love ville så gärna gå runt där. Jag har själv inte varit där på många herrans år.
Det var verkligen en hit! Jag blir minst lika (om inte mer) uppspelt som barnen och kan stå och titta på tex babianerna hur länge som helst, de är så roliga.
Vi klappade en orm och en fågelspindels bakben.
Sen åt vi glass i solen. Love och Elis flög flygplan. Vi sköt vattenkanoner.
Sen åkte vi hem och började föbereda inför kvällens gäster, lite sena som vanligt...

Barnens Farmor, "faster" och kusin kom först. Sen syster min, med man och Edvin, och sist mamma och pappa.
Love fick mera Playstationspel, en robotspindel, bandyklubba, mål och bollar och sist men inte minst. En ny cykel, treväxlad 20'. Kanonpresenter allihopa!

"Det här var den bästa födelsedagen i år!" sa Love när han skulle sova.
"Det var nog den bästa födelsedagen ända tills jag dör" sa han sen.

Midsommarhelgen i bilder + lite till

Tage gillar skor lika mycket som sin mamma


Elis, 4-åringen


triss i grabbar


Edvin 1 år! på sin nya Bobby Car (som han fått av oss)


Midsommardukning. (Hrmmm, notera gärna hur välstrukna dukarna är...)


Tage slukar sista dropparna alkoholfri öl

amning

Jag började svara i en kommentar på min kompis blogg, men kände att jag inte kan tynga ner hennes blogg med mitt dravel i en kommentar.
Så, jag får väl ordbajsa lite här inne istället.

En het potatis det här...

Vad ska man säga...?
Personligen tycker jag att det är lite märkligt, konstigt och knepigt att vilja amma sååå länge.
Som om jag skulle slänga upp Elis, 4 år, vid bröstet. Hrmmm, nej tack!
Däremot har jag faktiskt ammat Tage ganska länge, så på ett annat sätt kan jag förstå att man ammar länge.
Men, jag tror att det handlar om att det mer råkar bli så. Jag tror inte att det handlar om "för mammans skull", eller att mamman ammar länge av "egoistiska skäl". Möjligtvis sentimentala skäl, men inte av egoistiska. Jag vet med mig att jag säkert uttryckt det så förut, innan jag ammat över huvud taget. Men vad vet man då? - Typ ingenting! Hehehe!
Nåja, ska vi prata egoistiska skäl, då kan jag nog tycka att det stämmer mer när en mamma slutar amma tidigt. För att hon inte orkar, eller inte vill, eller inte har lust. Det tycker jag är mer egoistiskt. Jag tycker inte det är fel. Alla är olika och har olika förutsättningar. Men, jag tycker att det är mer ego.

Men, jag har ammat kort, ännu kortare och nu senast ganska länge så jag kan liksom inte döma någon, jag har själv gjort olika.
Men, att jämföra amningslängden med getter i hagen går ju inte riktigt, för getter brukar väl sluta amma/dia när nästa kull kommer, dvs oftast redan året därpå.
Eller är jag helt ute och cyklar här?
Däremot kan man väl jämföra amningssättet med getter och andra djur, dvs fri tillgång utan att kolla klockan. Men å andra sidan har vi kommit lite längre än getterna i utvecklingen, så varför jämföra så över huvud taget...?

Vi är ett hyffsat modernt samhälle. Där vi även diskuterar om det kanske inte är lite mer jämställt att ge ersättning för att dela bördan mellan föräldrarna i början.
Sen kommer hormoner och den nyttiga biten in i amningsdebatten. Det finns många vinklar och synsätt.
Nåja, alla är verkligen olika, gör olika och har olika förutsättningar.
Alla gör så som passar dem själva bäst, och då blir man den bästa föräldern för sitt barn oavsett var födan kommer ifrån. Det spelar verkligen ingen roll då.

Så, det var min åsikt.

klema

Bredvid mig på jobbet sitter en man som jobbat på detta företag sedan 1969.
Han har en son som är 11-12 år ungefär. Han har även vuxna barn.
11-årige sonens sommarlov har precis börjat.
Nästan varje dag pratar han lååånga samtal med sin lilla stackars son som ska försöka fixa lite mat åt sig själv.
Det är många, långa samtal.
Han instruerar sin son genom hela köket. Mycket pekpinnar.
"Kastrullerna finns i skåpet till vänster om spisen. Ta en stor kastrull så korvarna får plats ordentligt.
Öppna frysen, korvarna ligger i tredje lådan. De där fina skärgårdskorven du vet.
Ta fram korvarna och öppna förpackningen med en sax.
Saxen ligger i andra lådan till höger om spisen.
Sen öppnar du med saxen, ja. Du får inte glömma att lägga tillbaka korvarna i frysen igen, annars blir de förstörda.
Men, först måste du lägga dem i en påse.
Påsarna ligger i tredje lådan till höger om spisen i en grön låda.
Nej, förresten, du måste använda en fryspåse, då ligger dem i den blå lådan.
Korvbröden ligger i fjärde lådan i frysen, då kan du ta fram dem så att ni kan äta dem till korven.
Fyll kastrullen till hälften med vatten och sätt på spisen. Men du måste kolla noga att det är rätt platta som blir varm på spisen. Du vet att du kan bränna dig på spisen, så du måste vara försiktig..." osv osv osv.

Alltså, jag håller på att få en hjärnblödning!!!
Detta daltande! Detta klemande! Gör ordentliga matlådor åt ungen som han bara kan poppa in i micron istället, om de nu är så jävla nojjiga.

Men, han fortsätter sitt instruerande. Lååångsamt.
Sen ringer han sin fru och berättar hur han instruerat sonen.
Sen ringer han sin granne som han ber att kanske gå in och kolla till hans lilla son, eftersom han håller på med spisen och varmt vatten, han kan ju faktiskt bränna sig.
Sen ringer han sin son igen och fortsätter instruerandet med kastrullen.
Handtaget inåt, så han inte råkar putta till kastrullen och få varmt vatten över sig.
Eller, det här kanske inte är en sån bra idé ändå...

Nu ser jag hur han jobbar på här för att kunna åka hem lite tidigare till sonen.
Telefonen ringer.

Han fortsätter instruera sin son hur han ska värma korvbröden i micron.
"Sen tar du fram två glas som ni fyller med mjölk. Mjölken finns i kylen.
Om ni inte blir mätta kan du ta fram den här påsen ur frysen igen och värma lite fler korvar. Och ha inte bröden för länge i micron då blir de torra.
Har du stängt av spisen ordentligt? Hur ser lamporna ut på spisen?
Glöm inte att lägga tillbaka korvarna i frysen igen.
Ketchup och senap finns i kylen på nedersta hyllan, lite till höger där.
Har Bertil varit inne och kollat till er? Det har han. Va bra. Var försiktig nu. "

Jag blir galen. Jag blir galen. Jag blir galen!

Andas. Lugn och fin.

norges herligste

Jag har två nya favoriter. Bård och Vegard.
De söta norska bröderna som gör en skön norsk variant av Fredrik och Filips 100 Höjdare. Jag som kände mig lite nere ikväll skrattar så jag gråter när de kör lajv rollspill som Prince Charming och Bling-Bling-Pål.
Min personliga favorit är Bård. Brorsan till vänster på bilden.


Bård och Vegard.

i dag

har vi köpt nya nagellack. Jag valde ett rött och ett neonrosa. Love valde ett blått och Elis ett guldglittrigt.
Sen har vi målat naglar på händer och fötter hejvilt, i alla möjliga kombinationer.
Alla är mycket nöjda och glada med resultatet.


Nagellackat vare här!

i onsdags

Loves teaterdebut.

Han var jätteduktig, mindes alla sina repliker och levererade klanderfritt!

Love som Grodfé!

tufft liv, tydligen.

Alltså, det slår tamigfan sällan fel. Nästan aldrig.
När folk får höra att vi har tre barn. Tre pojkar.
-Ojojoj! Då har ni fullt upp!
Hmmm.
Har vi extra fullt upp för att vi har tre barn?
eller
Har vi extra fullt upp för att det är tre pojkar?
Vad menar de?
Säger de bara så av ren vana? Som..
-Hur mår du?
-Jo, tack, jag mår bra!
Snabbt svar, utan att tänka.
Folk verkar fälla kommentaren när de får veta att det är just tre pojkar.
Det stör mig.
Sen verkar folk bli lite störda om T och/eller jag säger att vi inte har så fullt upp ändå. De blir som lite irriterade då.
Vad vill de?
Att vi ska tycka att det är sååå jobbigt och sen ska alla gotta sig i det?
Fattar inte. Det är skitkul med barn! Det är jobbigt också, men det roliga tar överhand.

En annan vanlig kommentar jag får är:
-Det är ju tur att du har T som ställer upp så mycket.
Då pratar vi om att jag jobbar heltid, 100 %, och T deltid, lämnar och hämtar på dagis.
Ställer upp.
Ställer upp?!
Det är tur att jag har T som ställer upp för mig. Hör ni det?!
Han ställer upp för mig. Gaaah! Som om jag hade något slags huvudansvar.
När jag var hemma föräldraledig var det ingen som sa till T:
-Jobbar du heltid? Oj, vad tufft. Tur att du har Anna som ställer upp för dig.

Det som är tufft med att jobba heltid, för det är tufft. Det är att gå från att vara föräldraledig och ha så mycket tid med barnen, till att vara borta långa dagar och bara träffa dem en liten stund på morgonen och en liten stund på kvällen.
Det är tufft. Det är jobbigt!

Idag sa Elis på väg till dagis:
-Det är första gången du går till dagis, mamma.
Här har man släpat sig fram och tillbaka, mellan hem och förskola, nästan varje dag, i nästan 5 år. Snacka om att man blir bortglömd snabbt...

Men, det är tur att jag har T som ställer upp för mig.

grönan

Igår var jag på Grönan med min familj. Min mamma, pappa och min storasyster. Den familjen alltså. Det var längesen sist vi var bara vi.
Vi åt middag, körde femkamp och åkte Berg-o-dalbana flera gånger om.
Det var så otroligt roligt!
Vi körde hästar, banka stubbar, boom ball, basket och luftgevär. Min syster vann, jag tvåa, pappa trea och mamma kom sist. Men, hon vann 2 kg kexchoklad istället.
Sen åkte vi vanliga Berg-o-dalbanan 2 gånger och nya Kvasten 2 gånger. Jag rekommenderar verkligen att åka Kvasten längst fram och gärna barfota. Så härligt!
Syrran försökte få mig att åka Fritt Fall (igen) Men eftersom jag ångrat mig alla 3 gånger jag åkt Fritt Fall, så gjorde jag det inte. Fegis.
Dessutom blir man inte lockad när folk kliver av gråtandes...

Det var ganska lite folk, solen sken och jag kände mig helt igenom lycklig.
Ett riktigt lyckopiller!

fullt ös.

I helgen har jag bland annat:
Firat en kusins sjuksköterskeexamen, med mycket vin och sång.
Provat ponnytrav på Solvalla.
Stripaerobic'sat i bästa Pussycat Dolls-anda.
Parklekt i solen med familjen.
Lunchat under parasoll i lugnan ro med enbart T som sällskap.



Kommande veckans schema är fullspäckat:
Måndag: Jobba. Spinning på lunchen? Jobba. Femkamp på Grönan.
Tisdag: Spinning innan jobbet. Jobba. Picknick med Tages dagisavdelning.
Onsdag: Jobba. Spinning(+core) på lunchen, kanske. Jobba. Picknick med Love och Elis avdelning + teateruppvisning.
Torsdag: Överlämningssamtal m dagis och skolan, för Love. Jobba. Sommarfest med jobbet.
Fredag: Jobba. Ta tåget till Västerås. Middag hos mormor med syrran (utan barn och män) + övernattning.

Fullt ös - medvetslös.

förresten!

I'm in!
Jag är med i sekten.
And I like it, like it, yes I do!

hasbeens

Jaja, när man är tråkig som jag är, måste man ju pigga upp sig med ett par nya skor.
Pigga upp och piffa upp.
Jag kärade ner mig i Hasbeens när en kompis kom gåendes i ett par röda flätade nature i lördags. Idag slog jag till. Det fungerar faktiskt lite. Uppiggningen alltså.
Sen är det inte helt fel att det är Grey's Anatomy, jag får gråta helt legitimt. När jag får skön-gråta till nån film eller serie brukar jag må bättre efteråt.


Underbara tollor!


Svarta flätade nature, Hasbeens. Me love!

problemet är

att jag känner mig så förbannat tråkig.
Min kropp är i tråkig form.
Min kropp beter sig tråkigt.
Mitt hår är tråkigt. (Går runt och ser ut som en butchflata, jag har inget emot dem och menar inget illa, men bara det att jag inte vill se ut som en.)
Mina kläder är tråkiga.
Min attityd är tråkig. (Nähäää?!)

Allt borde vara tipp-topp!
Solen skiner! Jag har underbara barn, jag har en underbar man i mitt liv (som får ta alldeles för mycket skit från mig just nu) jag har ett kanonjobb osv osv.

Solen skiner på min bleka lekamen, jag får soleksem.
Barnen är underbara, en är bara toksjuk just nu, så jag oroar mig sjukligt mycket.
Mannen gör ett fantastiskt "jobb" som pappa! Fixar, donar och så är jag bara missnöjd för att allt inte är i den exakta standard jag vill ha det. Sur för att jag inte hinner och orkar med lika mycket hemma.
Kanonjobbet är kanon, men nackdelen med att jobba på stora modeföretaget är ju att alla här är så fantastiskt piffiga och snygga, vilket leder, just nu, till att jag känner mig så otroligt tråkig (ja, läs ovan).

Så, är man en sån tråkig person som jag är just nu har man inget annat än tråkiga saker att säga/skriva om. Därav bloggtorkan. Tråk-torka. Inget flow, helt enkelt.
Så var det med det.

Men, det är fint att ni skriver så gulliga kommentarer! Tack!

torka

Bloggtorka.
Känner att jag inte har nåt superintressant att säga, helt enkelt.

Helgen var fin. Barnen växer, en av dem är väldigt sjuk. T VAB´ar. Jag jobbar.
Solen skiner. Det är fint.
Torkan fortsätter.